Inlines

Så många inlinesåkare kommer delta i årets Berlin Inline Marathon. Svindlande tanke! :D

Hela 32 procent av deltagarantalet är kvinnor.

Jag tror jag har kommit på konstruktionen!

Att flytta skenan inåt har inte avhjälpt min pronation. Men att däremot fylla ut sidorna såhär (i det här fallet en strumpa) gör hela skillnaden. Kolla bara skillnaden mellan bild 1 och 3! På båda bilderna står jag helt avslappnat. Det här kommer göra stor skillnad i Berlin.

Nu ska jag bara hitta något lämpligt att sätta där istället and I’m game!

Ikväll efter jobbet snörade jag på mig mina inlines för första gången på länge. Jag åkte bort till Cupolen ca 7 min bort och träffade Magnus. Vi hittade en väg med väldigt bra asfalt som inte var så trafikerad där vi körde lite teknikträning. Vi (jag) tränade på isättningen, den ska ske så rakt som möjligt vilket är svårare än vad man tror. Helst vill man inte köra ”hockeyåkning” med sned isättning, som man åker naturligt om man inte övat på sin isättning, men det är inte optimalt om man vill bli bra. Dessutom ska man ta lååånga skär vilket jag är ganska dålig på. Men jag är peppad på att bli bättre och lära mig mer.

Vi snackade Berlin (han ska också åka) och jag fick tips inför loppet och han avslöjade mer om hur banan ser ut. Den ska vara väldigt flack (skönt!) och asfalten av bästa kvalité hela vägen. Ingen kullersten eller jobbiga partier. Fick också testa att åka tätt bakom honom, så tätt att jag kan snudda hans rygg med handen. Det är läskigt att åka så nära och inte se vägen framför sig. Man får lita helt på den framför.

Vi diskuterade mål-tider och medan jag siktar på 2 timmar vill Magnus gärna kommer ner till 1:20. Det är snabbt! Sen talade vi om min pronation en hel del och jag ska justera skenorna och fixa lite med skorna så tror jag det kommer kännas bättre.

Jag köpte också åtta begagnade hjul av Magnus som jag ska skruva på imorgon. Gula hjul är snyggt!