Idag körde jag Tjejvättern! Ont i snippan, ont i axlarna, bortdomnade fötter, mördarbacken upp på Omberg som aldrig ville ta slut, ännu mer backar efter Skänninge som nästan fick mig att börja gråta, motvind, snor, broöppning..
Ja ni hör ju hur jävla kul jag hade. Full rapport kommer!
Nu var det drygt två veckor sedan jag cyklade, men igår fick jag ett sms av Carro som undrade om vi skulle ut en sväng idag runt 12. Vi träffades nere på min gård och cyklade Kolbyttemon-rundan på drygt tre mil. Det var väldigt soligt och varmt ute och första milen var riktigt tung. Kändes som om jag hade en infektion i kroppen. Det var riktigt segt.
Vi stannade efter en backe och jag fick lite vatten med Resorb och en sesamkaka av Carro och efter det fick jag energi och humöret steg. Plötsligt gick det lätt och det var kul att cykla. Vi tog det ändå lugnt och cyklade i ett behagligt tempo. När vi kom tillbaka till stan rullade vi ner till Bosses Glassbar och tog en varsin bägare glass. Vi satte oss på en trappa och njöt av solen.
Det här passet påminde mig om att jag måste våga köra riktigt lugna pass också. Just nu har alla mina pass gått i 80+% av max, men för att få variation och orka hålla lågan uppe är det förmodligen en bra idé att varva mellan lätta och tuffa pass.
Våga vara långsam är mitt motto från och med nu!
Nån gång måste ju vara den första då man lyckas cykla och dricka samtidigt. Skål på den Carro!
Förutsättningarna var näst intill perfekta för att få till ett fint ”lång”pass. Vindstilla, uppehåll, mulet förvisso men det spelar ingen större roll när man är cykelsugen.
Jag brukar planera mina rundor innan jag ger mig ut, gillar att vara förberedd och kunna anpassa distansen genom att mäta på kartor m.m. Hållpunkterna är viktiga. Jag har ingen cykeldator med karta, så jag memorerar vilka orter jag ska cykla igenom och följer sedan vägskyltarna.
Idag var tanken att jag skulle cykla ut till Vikingstad, vidare bort till Västerlösa, Björkeberg, Ledberg, Kaga och slutligen hemåt. Allt gick enligt plan. I Ledberg tog jag en liten müslibar med blåbär från Ica för att få en extra kick när rundan vände hemåt. Det funkade fint, värt sina 7 spänn. Rundan var flack men asfalten var av rätt dålig kvalité, antingen var det håligheter och annat eller så var den grov och stötig.
Hade bra med kraft i benen idag. När man åker cykelvägen längs med Bergsvägen påväg tillbaka in till stan stöter man på en hiskelig backe upp mot Bergsrondellen. Den är brant och den slutar liksom inte där man tror att den ska sluta utan den fortsätter en bit till vilket är mentalt utröttande. Det kan inte finnas en enda Linköpingsbo som inte hatar den backen. Här brukar jag alltid krokna och riktigt seeeega mig uppför i typ 15 km/h. Men idag laddade jag och for upp för backen som aldrig förr! Förjävla go känsla alltså.
50 meter hemifrån hoppade kedjan. Sket i att laga den direkt för jag var svintrött och svetten rann ner i ögonen så jag hade svårt att se. Uppskattningsvis hade jag tänkt att den här turen skulle ha blivit 5-6 mil men den blev knappa 5 mil.
