Löpning

Ikväll har jag umgåtts med kära Mirelle. Vi umgås alldeles för sällan!

Ikväll har jag också sprungit, i mina fina lila tåskor. Jag älskar känslan, men idag kändes det fortfarande tungt med löpningen. Det var blött ute, och alldeles mörkt och lite kallt. 10 grader visade termometern. Med erfarenheten från igår skippade jag västen och sprang bara i långärmad funktionströja. Jag sprang inne i stan och igenom bostadsområden vilket jag egentligen inte gillar. Det är folk i rörelse och trafikljus. Jag känner mig mer avslappnad när jag springer längs ytteringarna. Där är det lugnt och tyst :)

Löpningen ikväll kändes blaha. Det blev bara en axelryckning. Men en absolut bättre axelryckning än att spendera ännu mer tid i soffan. Jag försöker träna oftare och gå in för träningen lite mer. Jag inser att bara träna när jag har lust inte funkar om jag vill ha resultat. Jag måste ge mig ut även när det tar emot.

Idag har jag varit sådär trött igen. Det har känts som att ingenting hjälper. Jag har låga energinivåer i perioder och har svårt att motivera mig till de minsta av saker.

Att ge sig ut och springa är egentligen en no brainer. Kan jag pallra mig iväg på ett CrossFit-pass som kräver att jag befinner mig på en viss plats en viss tid så kan jag väl ge mig ut och springa? Det är den enklaste av alla träningsformer. Löpning kan ske när som helst var som helst och det börjar utanför dörren.

Ikväll sprang jag 5,5 sköna kilometer i den 14 gradiga ljumma kvällsluften. Det var tufft och nu så här efteråt var det alldeles för varmt med västen på. Men visst är den snygg? :)

Färdigvilad för idag! Löpning är bra eftersom den kan ske så direkt och ger man sig ut bara för att få röra på benen och lufta sig lite utan att kolla på klockan finns ingen stress. Då finns bara det här vackra.

Fredrik har varit med Akele och sprungit Blodomloppet i Jönköping ikväll. När han kom tillbaka till Linköping bestämde jag mig för att träffa upp honom. Jag snörade på mig löparskorna och sprang och gjorde just det. Det var länge sedan jag sprang nu. Steget kändes lätt, jag hade stolt hållning och luften var sval och skön. Längtar till hösten när luften är sådär krispig.

Sen gick vi hem ihop ♥

Jag fick ihop 8 timmars sömn inatt. Jag sov hårt hela natten utan att vakna  (brukar annars vakna av att kaninerna gnager på saker). *utvilad* 

..tog jag och mamma oss an 5 kilometaren i Ryd. Det var tungt redan från start, benen var som stockar och jag fick mjölksyra på ställen jag aldrig upplevt förut. Jag har sån djävulsk träningsvärk nu! Hade jag inte sprungit med mamma som distraherade mig med sitt snack hade jag förmodligen gett upp. Jag svor och frustade men jag gav mig inte! Uppförsbackarna på slutet besegrades trots att varje muskelsammandragning gjorde ont. Det blir inte mycket tuffare än såhär. Men skam den som ger sig. Runt kom vi och när pulsen hade gått ner satte vi oss och pratade i nästan en timme.

Tack för idag mami!