Finfint ämne i P1’s program Kropp & Själ:
Lyssna här: Varför springer alla?
Browsing Category
Löpning
Rydsskogen fylldes av människor idag. Löpare likväl som promenerare, med eller utan hörlurar. Vid min sida hade jag mamma och Fredrik – två mycket viktiga människor i mitt liv som jag tycker otroligt mycket om. Benen kändes lätta och backarna som sist var så jobbiga besegrade jag nu med ett knyck med grymt grepp från mina Inov-8’s.
Det här passet skrivs till historien som ett av de allra bästa. ♥
Sprang idag mitt första pass i FiveFingers sedan jag började trappa upp löpningen efter stötvågsbehandlingen hos Karin. Funkade fint! Tycker om känslan som FiveFingers ger och har hela tiden planerat att försöka komma tillbaka till den löpningen. Sprang en snabb runda i ett mycket blött elljusspår i Ryd medan Fredrik sprang 5:an.
När vi kom hem satte Fredrik igång med maten och jag bytte på kaninerna, i båda burarna. De verkar trivas med nytt halm i uteburen för där har de kurrat hela kvällen.
Middagen idag blev fläskfilé med ugnsrostade rotfrukter (färskpotatis, morot, palsternacka, röd lök och vitlök) och pepparsås. Precis hur gott som helst!
Idag monterade vi en flaskhållare på min Scott (matchande vit) och begav oss iväg till Vallaskogen. Vi körde en runda som vi kört förut, och jag kände att jag vågade mer och tänkte smartare. Jag inser också att cykeln klarar mer än vad jag tror.
Klockan 20 var det intervallträning med Akele på campusarenan så vi cyklade dit. Fredrik brukar vara med på träningarna medan jag avstått eftersom hård löpning påverkar mina benhinnor. Jag sprang några varv barfota inne på gräset i min egen takt istället. Vi avslutade med ett gemensam corepass med plankan i en massa variationer.
Sen rakt in i bushen igen och hamnade på en hemskt teknisk bit. Kunde inte hålla känslorna i styr och tjoade när jag klarade någonting svårt och skrek när jag trodde jag skulle dö. En känslomässig bergodalbana. Just nu går det så långsamt att jag bara gapar av prestationer som denna. Jag skulle aldrig våga brassa på på okänd mark. Hur överkommer man den rädslan egentligen?
Och så har jag anmält oss till Cykelvasan 45 km den 10:e augusti! En lättcyklad tävling, precis lagom :-)
Drog till skogs och jag såg en skogssnigel som var nästan lika lång som min fot. The joy ends there. Somebody shoot me!
Mamma och jag bestämde springdate i Rydsskogen för andra gången den här veckan. Rackarns kul att springa tillsammans med henne! Jag glömmer helt bort att jag är trött och bara grejjen att vi båda är på samma plats, utför samma sak och har samma mål är rätt häftigt.
Det är lustigt det där. För jag sprang exakt samma runda igår, men de går knappt att jämföra. Igår kändes det tungt, benen stapplade sig fram och det regnade. Idag sken solen, det hade börjat torka upp i spåret och jag hade fint sällskap.
Mamma har ju sprungit i den här skogen hur länge som helst. Hon började springa långt innan jag ens kommit på tanken om att springa kunde vara kul. Ingen kunde väl då ana att vi skulle mötas på det här planet, att springa ihop. Vi bestämde att vi skulle springa igen nu på tisdag.
En annan positiv grej är att benhinnorna inte verkar bli sämre fastän jag sprungit fyra pass den här veckan. Springer numera alltid med mina kompressions-sleeves från CEP vilket jag tror gör nytta.