Löpning

Det hade hunnit bli lite kallt när jag gav mig ut runt 20-snåret. Bara en pyttegrad ute. Men jag är en vinterlöpare och föredrar att springa när det är kallt. Förr förra vintern var jag ute och sprang i -20 grader i FiveFingers. Nu för tiden springer jag i mina Nike.

Det var öde ute. Nästan bara jag längs de gator jag sprang på. Jag hörde  ekot från mina egna steg och var tvungen att vända mig om ett par gånger för att se ifall jag inte hade nån löpare bakom mig.

Efter 3 km började det bli segt. Men även om löparformen inte är som jag önskar så har jag iallafall en sak kvar – pannbenet! Med ett starkt psyke kan man komma långt. I mitt fall 5 km.

Fredrik Wandus är idrottslärare i botten med inriktning mot rörelseanalys (biomekanik) och laborativ fysiologi. Han har varit elittränare för bl.a. simhoppslandslaget, Anna Lindberg (simhopp), Bofors IK (ishockey), Linköpings HC (ishockey), Åtvidabergs FF (fotboll), Lotta Wahlin (golf) m.fl.

Jag har tidigare gjort en löpanalys hos Wandus och min sambo Fredrik har genomgått både maxpuls- och V02-max test.

Idag föreläste han om vår syreupptagningsförmåga, mjölksyragränsen (eller laktattröskeln som det egentligen heter) samt löpekonomi, inför ett gäng kunskapstörstande Akeliter i Malmslätts AIK:s klubbstuga.

Usch vad jobbigt det var ikväll! 5,5 km löpning. Jag var inte särskilt sugen, men det tog inte emot jättemycket att ge sig ut heller. Jag såg bara inte direkt fram emot att få springa. Men ibland måste disciplinen sätta in om man ska ta sig framåt.

Lunkade på som vanligt till ca 20 min. Då tog det stopp. Gick ca 300 meter och funderade på vad som var fel och gjorde som jag brukar för att lura hjärnan – lägger i en extra växel! Jag delade upp resten av vägen hem i snabba intervaller om 200 meter. Det funkade bra, för vips var jag hemma.

Stretchade vaderna mot väggen precis vid porten och en tjej frågade om jag glömt nyckeln. Tror inte hon såg att jag hade ena foten upp på väggen :P