Att springa när man känner sig svullen är som att springa med en korsett på samtidigt som man tillfälligt har gått upp 15 kg. Det fick jag erfara under kvällens löpning i Rydsskogen.
Jag försöker att inte springa med musik då jag inte kunde vara utan musiken i öronen innan jag tog paus på grund av benhinnorna. Jag får en finare upplevelse av naturen när jag springer utan musik i skogen. Nackdelen är att alla sinnen förstärks. Man känner av kroppens signaler mer, både på gott och på ont. Idag var det mest på ont. Jag stånkade som en elefant i spåret och frustade som en älgtjur.
Jag hade ju liksom tänkt att ge mig ut nästan direkt efter jobbet, men så tog latmasken över. Tills efter Eighties som slutade kl 21 – då jag ryckte upp mig och stack iväg. Jag har varit sugen på det här passet sedan igår och då kan jag ju inte bara ligga på sofflocket! Jag kände mig svullen men chansade att det kanske skulle gå bra ändå. Det var tufft men jag fick en bra tid ändå – 3 s snabbare än sist på 86% av maxpuls och inga fula gubbar idag heller ho ho ha ha.
Vad har jag lärt mig? Jo, att BRA mat utan en massa socker gynnar min träning och dålig mat missgynnar den så fatalt. Jag förstår de som äter skräp och inte orkar träna alltså.. För övrigt kanske jag är lite sliten? Städaren på jobbet sa att jag såg trött ut. Skojsig komplimang när jag själv tyckte att jag såg rätt piffig ut.
Fasen vad jag gillar tishorna från Midnattsloppet. Jag har en mängd andra löpartishor men de här är de enda jag använder (har en orange från Sthlm förra året också). Starka härliga färger, bra passform och bra andningsförmåga. Det är nästan så jag tycker att det är lite synd att årets lopp är fulla, jag vill ha en till!
I Helsingfors finns det i och för sig platser kvar. Kan vara kewl att se lite av Finland. Eller så känns det lika upphetsande som det här.
