Mountainbike

En fördel med att cykla flera är att man lär och ser saker som man kanske inte gör när man är själv. Typ som igår. Vi var fyra glada cyklister (Fredrik, Sonny, Thomas och jag) som körde bort till Vidingsjö och Mera Lera mtb’s bana (känns f.ö. lyxigt att ha två mtb-banor i närheten). Thomas testade mtb för första gången och han fick låna min gamla hoj. Det gick jättebra för honom, räddes ingenting verkade det som. Testade på drops, stenhällar, dödsbackar.. Kul!

På gula/röda varvet finns det två stenhällar man ska upp över, den första har jag alltid problem att ta mig uppför FÖR ATT JAG VALT DEN SÄMSTA LINJEN EVER visade det sig. Och jag är så envis att jag liksom ibland inte begriper att man kan ta ett annat linjeval, utan jag måste prompt ta mig uppför den jag redan valt. Puckat! Så Sonny och de andra grabbarna visade mig ett betydligt enklare sätt att komma uppför och jag nailade den direkt. Så himla gött!

Jag kan nog med den här träningsrundan fastställa att de spärrar som kommer när man kraschat svårt är överkomna. Minns när jag körde i Vidingsjö efter kraschen hur jag hela tiden fick gå av cykeln för att det var för läskigt. Hjärnan vill liksom inte att man ska köra mtb igen. Känns skönt att kunna ösa på igen :)

Ett nybörjarvarv på blåa, ett fullt varv på gula och ett halvt varv på röda blev det igår. Totalt strax över två timmars snurrande.

Den här värmen alltså. Jag vill inte gå ut. Men lik förbannat gör man det ändå. Och lik förbannat bokar man in en cykeldejt på stans maxpulsbana nummer 1. Vallabanan är kort, men det är ta mig fan upp och ner hela tiden. Och rötter. Massor av rötter på raksträckorna. Finns ingenstans att vila. Men det är också därför den är kul.

Vi mötte upp Sonny och körde två varv på Vallabanan. På andra varvet tränade vi på lite tekniska saker, typ knixiga passager. Vissa grejer tycker jag fortfarande är läskiga fast jag cyklat här hundra gånger. Oftast är det små fjantgrejer som smala passager mellan stenar i en kurva eller så. Tog mig nerför monsterhällen (obs! inte den på bilden, monsterhällen är typ tre gånger värre) som jag inte klarat sedan innan cykelkraschen för ett år sedan. För mycket hjärnspöken har satt stopp. Men idag (på tredje försöket) satt den! :)

Efter ca 1,5 timme var vi slutkörda i både kropp och knopp. Nu blir det glass!

Trevlig helg!