Att köra mountainbike handlar mycket om att gå utanför sin komfortzon – comfort zone. Alltså att göra sådant som man egentligen inte känner sig bekväm med eller till och med är rädd för. Det kan handla om att ta det där läskiga droppet eller kunna stå på lite hårdare i den där kurvan som är så snäv. Och det finns ingen bättre känsla när man klarar av någonting som man är rädd för. I skogen finns det oändligt med saker att gå utanför sin komfortzon på. Stenar, rötter, hällar, branta backar, spänger… You name it. Utmaningar som väntar på dig.
Och jag tröttnar aldrig. Det finns alltid partier att klara, eller att köra snabbare eller snyggare (om man tycker det är viktigt). Och det är det som gör mountainbike så jäkla roligt och mångsidigt.
