Lite cykelgodis från tyska klädmärket Maloja.
Browsing Category
Mountainbike
Körde bort till MTB-banan i Vidingsjö och körde gula banan, ca 5 km lång, med Fredrik. Sist jag cyklade gula banan gick det väl sådär, men idag kände jag mig på G. Jag har ju kört mycket på Vallabanan i år och har kommit ganska långt med vad jag vågar och sådär så jag hade ju alla förutsättningar för att få in bra flyt.
Och bra flyt blev det! Kände mig stark och snabb redan från start och de tekniska och lite stökiga partierna som jag tyckt varit så jobbiga tidigare lade jag knappt märke till. Vurpade (läs: välte) två gånger när jag skulle uppför ett par hällar och kom med för låg fart. En gång hamnade jag bland några hallonbuskar. Nom!
I spåret träffade vi en man som var ute och tekniktränade med sin 7-åriga son. Det är vad jag kallar kvalitetstid :) Stannade och pratade lite Cykelvasan och olika rundor i trakten. Han hade nyligen köpt en 29:er och var grymt nöjd med den.
Allt som allt cyklade jag 30 min snabbare än sist. Progress!
Den här hällen ser kanske inte mycket ur för världen, men vad min telefon inte lyckats fånga på bild är den förrädiska vinkeln på denna brant. Jag kommer halvvägs, sen tar det stopp och jag välter och svär. Borstar av mig, försöker igen. Samma sak. Måste komma på konstruktionen. Vet att jag måste upp och stå och hinna växla ner och allt det där utan att ”hänga” på kedjan så den går av. Man måste ju vara raketforskare för att tajma allt det!
Hur som helst. Den dagen jag lyckas komma upp är den dagen jag bemästrat Vallabanan. För då har jag inga fler hinder som jag inte klarar av. I fjol var jag svinrädd för minsta lilla sten. Idag åker jag ned för allt, uppför allt, genom allt. Förutom hällen.
Ps. Det är alltså UPP för branten jag ska, inte ner :)
Här har jag illustrerat hällen i profil:
