Nästan vart man än befinner sig i Härjedalen syns Mittåkläppens topp. Med sin speciella form (hajfena) skjuter fjället 1212 meter över havet. Vi tyckte inte att det räckte med Fjällturen under vår vistelse här så vi bestämde oss för att bestiga fjället.
Turen börjar nere vid våffelstugan i Djupdalsvallen och ringlar sig sedan först genom en skog av småträd innan man kommer över trädgränsen och landskapet öppnar sig.
För att få köra upp hit till våffelstugan med bil eller annat fordon betalar man en slant vid en bom för att vägen ska kunna underhållas. Det kostar 40 kr för en personbil.
Det är ca 3 km upp dit och det är brant på sina ställen. Benen och flåset fick jobba och solen stekte även idag. 28 grader och stekande sol.. Lite moln som skymde solen ibland och på sina ställen fläktade vinden skönt.
Efter ett tag kommer man till ett vägskäl, man kan välja att ta en kortare men typ livsfarligt brant väg upp eller en lite längre mindre brant. Vi valde den längre. Väl uppe på toppen, efter ca en timmes vandring, möttes vi av den mest fantastiska utsikt ut över Helgas, Sylarna, Anåfjället och Vigelfjällen i Norge. Vi var tydligen så nära norska gränsen att Fredriks mobil gick över till norsk operatör.
Att ta med sig en flat sten upp till toppen är en tradition. Den lägger man sedan på något av de byggda stentorn som finns. Jag tror det ska symbolisera att man lämnar sin börda på toppen.
