Jag måste bara få skriva lite om den gård jag stannade på i ett par dagar då jag skulle jobba vid kusten. Jag hade bokat jobb utanför Valdemarsvik och Loftahammar måndag-onsdag, och istället för att köra bil fram och tillbaka från Linköping (ca 3 timmar t/r), så valde jag att boka ett litet 1700-talstorp på Häradssätter Gård strax utanför Valdemarsvik. Jag bokade via Air b n b, men gården har även en hemsida man kan boka på. Förutom torpet finns det andra större boenden om man t ex är en familj som vill stanna över.
Så jag åkte och jobbade i fritidshusområdet Kaggebo på måndagen, och sen checkade jag in i stugan när jag fotat klart. Jag ångrar att jag inte fotograferade mer inne i stugan för allt var så fint! Men på hemsidan finns det fler bilder om ni vill kika.
På gården fanns förutom en söt hund, höns, kalkoner och påfåglar. Några kissekatter också, speciellt en var särskilt sällskaplig.
På måndag-kvällen efter att jag kommit tillrätta åkte jag in till Valdemarsvik för att köpa middag på Café Lilla Blå. Just det cafét var med i min och Ivanas bok Café Östergötland som vi gjorde sommaren 2014. Jag har inte varit där sedan dess, men nu var det dags. Jag köpte med mig en skaldjurssallad och en bit cheesecake. Cheesecaken var nog den godaste jag ätit! Tycker just cheesecake aldrig smakar som man vill att det ska göra på caféer, men denna smakade exakt som jag ville :D
Jag sov gott i det lilla torpet dessa två nätter, och hade jag haft mer tid och vädret varit varmare hade jag promenerat bort till vattnet som ligger 10 min bort. Det får bli en annan gång.
Det lilla 1700-talstorpet var i jag spenderade två nätter
Påfågeln Loke!
Fantastiska vyer över hästhagar från gården
Hunden Ellie vill gärna att du kastar frisbee med henne om du kommer hit :)
I lördags drog jag iväg till Stockholm med Theresa. Vi åkte snabbtåg dit och det gick sjukt smidigt. Tror det tog 1,5 timme, kanske lite mindre.
När vi kom fram checkade vi in på hotellet. Jag hade bokat hotellrum på Scandic Haymarket som ligger på Hötorget, dvs mitt i smeten. Vi dumpade våra grejer på hotellrummet och började traska mot Svenskt Tenn-butiken. Theresa skulle köpa Josef Frank-tapetprover och kika på vänskapsljusstaken. Jag gillar ju också Svenskt Tenn, speciellt deras tyg med elefanter på.
Nej men hej!
Inne på Svenskt Tenn, hur fint??
När vi var klara på Svenskt Tenn traskade vi vidare till Södermalm genom Gamla stan, här finns världens bästa butik om man gillar kitsch – Coctail. Men först stoppade vi in våra huven på Retro Etc.
Gamla stan
En tax!
Har velat besökaCoctaillänge, de har bland annat en grym webbshop. Sist vi skulle hit hann butiken preciiiiis stänga. Idag hade vi mer tur. Såklart ville ungen i mig ha precis ALLT. Jag nöjde mig dock med en grymt snygg plastmodell av en valhaj.
Ett stenkast härifrån ligger Pärlans konfektyr. När jag var på lakritsfestivalen för några år sedan var Pärlans där och sålde kolor. Å jag blev kär i hela grejen, deras helt sjukt goda kolor, deras branding.. Allt är så noga uttänkt och fint!
Jag hade fastat hela dagen då vi skulle till ett ställe jag velat besöka i typ två år – Mr Cake. IIiiiih! Ni som läst bloggen ett tag vet att jag älskar caféer, konditorier och alla former av bullar och bakelser. Mr Cake känns som ett konditori på steroider.
Såklart var det ju sjukt lång kö utanför, det hade vi räknat med för det var ju ändå lördag eftermiddag. Men det gick rätt fort att komma in och få en plats ändå. Theresa tog American pancakes och deras solbulle – en sprängfylld vaniljbulle. Skojar inte om jag säger att den vägde 2 hekto!
Jag tog apple pancakes som är en hög med amerikanska pannkakor med äppelsås och vaniljglass på. Till det en ”autumn cake” som smakade som en morotstårta. Tyvärr kom inte den till sin rätt då jag efter pannkakorna var så fruktansvärt mätt.
Tillbaka på hotellet på kvällen åt vi en varsin sallad från Urban Deli, och kollade på Lilla Sjöjungfrun. Sen däckade vi båda två runt 12-hugget och sov fram till 09!
Vi åt frukostbuffé vid kl 10 och gick en sväng till på stan och besökte bland annat MOOD-gallerian med Svenssons i Lammhult och Leila’s General Store. Bussen hem gick kl 12:45 och som vanligt hann vi precis i tid. Phew haha! :)
Det sägs att Öland, som är Sveriges minsta landskap, har flest soltimmar av alla. Solen sken för det mesta när jag var där, men då och då drog det in lokala regnskurar och till och med en skur av hagel.
Under min sista dag på Öland tog jag en tur på norra delen. Den delen känns mer turistig, det är här campingen Böda Sand ligger. Hade bestämt en rutt kvällen innan, och den började med att titta på Byrums raukar.
Byrums raukar
De här ”skulpturerna” i kalksten har formats genom årmiljoner av havets rörelser.
För 490 miljoner år sedan befann sig den landmassa som Öland tillhör i höjd med södra vändkretsen, i ett tropiskt klimat. Kalkslam började avsättas i stora korallrev i varma, grunda hav. Under lång tid pressades korallreven samman under högt tryck och den öländska kalkstenen bildades. Forskare anser att det tog 1000 år av kalkutfällningar för att en millimeter av dagens kalksten skulle bildas. Mäktigheten på de öländska kalkstenslagren uppgår som mest till 40 meter, vilket innebär att det tog 40 miljoner år för Ölands kalkstensberggrund att bildas.
Ni som kan er NileCity förstår att jag velat besöka Byxelkrok väldigt länge. Vilken pittoresk liten fiskestad! Små bodar överallt med butiker och restauranger runt hamnen.
Jag hittade direkt till Café Stenflisan som först såg ut att vara stängt, men vid en närmare titt så var det ju öppet! Här tog jag en välbehövlig lunch med trevlig utsikt över havet.
Ölandsfiskarn har funnits i Byxelkrok i många generationer. Nu är det Magnus Sandin som driver företaget. Fisken röks efter eget recept och de förädlade produkter som företaget säljer är framtagna genom år av erfarenhet.
Små bodar vid vattnet i Byxelkrok
Café Stenflisan
Chevresalladen satt fint!
Här hade jag gärna suttit om det inte blåst så förbenat
Långe Erik
Fyren Långe Erik ligger på en udde längst norrut på Öland. Här får man parkera en liten bit bort och gå sista biten. Medan jag knappt träffade på någon vid Långe Jan på sydspetsen, så var här mycket folk. Här kunde man betala en slant för att njuta av utsikten uppe i fyren.
Långe Erik stod färdig, med sina 32 meter, år 1845. Fyren är gjord av kalksten.
Hej Långe Erik!
Trollskogen på Norra Öland
Ett besöksmål som blev en av mina favoritplatser på ön är Trollskogen. Norr om Böda ligger den med sitt nybyggda Naturum. Här finns en längre vandringsled runt hela udden på ca 4,5 km och en kortare. Först går man på grusväg genom skogen, men det byts snart ut mot lite stenigare naturstig när man viker av på den längre leden.
Havet har man på sin högra sida. Och här och var ser man dessa vridna tallar som fått sin form efter att ha stått pall mot de hårda vindarna.
Här börjar det vrida sig
Maximalt vridet!
Skeppsvraket Swix
En bit in på vandringsleden får man syn på vraket Swix!
Swiks, eller Swix, var en åländsk tremastad skonare som förliste utanför Ölands nordöstra spets den 21 december 1926. Skeppsvraket ligger kvar på stranden strax innanför förlisningsplatsen.
Skeppsvraket Swix
Trolleken
Vilken syn! Trolleken – en knotig stor riktigt ”trolsk” ek. En sago-ek! Den kan vara så gammal som 900 år. Platsen där den står var tidigare ett betat, mer öppet landskap. Kanske använde sjöfarare eken som ett landmärke?
Ett sagoträd mitt i Trollskogen!
Böda Sand
Böda Sand är Sveriges största camping. Jag gjorde ett besök här mest för att få en uppfattning om platsen. Det var inga badtemperaturer men jag kunde iallafall doppa fötterna i vattnet. Köpte en läsk inne i det lilla centrumet man har här, det känns nästan som en egen by med restauranger och butiker. Vill man, så behöver man nog inte lämna Böda Sand under sin vistelse här. Det verkar finnas allt man behöver. På gott och på ont.
Mot standen i Böda Sand!
Folktomt och skönt!
Kustleden Sandvik-Byrum
Kuststräckan mellan Äleklinta och Horns udde är en Ölands största sevärdheter. En liten grusväg slingrar sig fram ovanför havet på landborgskrönet. Utefter vägen kan man hitta välbevarade sjöbodar, rester från gammal stenindustri, pågående stenbrott och gravfält. Utmed vägen finns stenbrott i strandlinjen med stora mängder skrotsten. Området utgör den öländska Stenkusten.
Vill man se vackra vyer och cykla eller bara njuta från bilen, så är kustleden mellan Sandvik och Byrum så vacker! Jag var på väg hem till Linköping via Borgholm och Ölandsbron, så jag åkte Byrum-Sandvik och fick bland annat se den här fina vyn ut över vattnet och vindkvarnen.
Det här summerar mina dagar på Öland. Jag hade gärna stannat längre, men jag vill gärna ta med Fredrik och visa honom mina nyupptäckta pärlor på denna solens ö! Det får bli nästa sommar.
Öland för mig är ett oskrivet blad. Jag har spenderat nån vecka på en camping här med min farfar och mina kusiner som barn, men jag minns ärligt talat ingenting. Mamma var här på en skolresa när jag var liten och när hon kom hem hade hon med sig presenter till mig; hoppande bönor i en ask och en leksakskanin som lät och kunde göra volter. När hon berättade om Öland tyckte jag att det lät fantastiskt. Och det där har jag med mig när jag åker över Ölandsbron.
Jag hade bokat boende i Löttorp, ett litet samhälle i mitten av norra Öland, inte långt från Böda. Men det var inte direkt badväder. Jag hade mellan 15 och 20 grader och kraftiga stormbyar med lokala regnskurar under min vistelse.
Första heldagen på Öland besökte jag södra delen.
Borgholm slottsruin
I slutet av 1100-talet byggdes ett mäktigt torn, en kastal, som snart omgärdades av en ringmur. Borgen byggdes under 1200-talets senare del och torde ha stått klar 1281. Under krigen mellan Sverige och Danmark förstördes slottet i början av 1500-talet och upprustades inte förrän under Johan III:s regeringstid.
Idag är det en av Ölands största turistattraktion och här anordnas olika guidningar, riddarskolor och utställningar.
Solliden
Solliden i Borghamn, kungafamiljens sommarbostad, stod färdig 1906. Man betalar en entréavgift om 120 kr och sen får man traska runt i trädgården och titta på blommor och statyer.
Jag hade inte läst om Solliden eller sett bilder härifrån innan, så jag blev positivt överraskad över hur vackert det var.
Mormors stenugnsbageri
På Solliden finns ett fint café, men jag hade siktet inställt på Mormors stenugnsbageri i Södra Rör som jag hört så mycket gott om!
Det var populärt och kön utanför ringlade sig lång. Här köpte jag med mig två bullar (en kanel och en kardemumma), satte mig vid vattnet och avnjöt båda samtidigt som jag såg ut över det stormiga havet. Bullarna var helt nygräddade, de var fortfarande varma. Kombinationen av den svala luften och varma bullar var härlig, och jag kan ärligt säga att kardemummabullen var den godaste bullen jag ätit. Se till att fika eller köpa med er bullar om ni är på Öland!
Paradisverstaden
I Färjestaden finns Paradisverkstaden. Jag älskar deras keramik och fick i julklapp ett år en så fin ljuslykta av Fredrik som jag blev helt kär i.
”Paradisverkstaden grundades 1975 av Eva och Olof Paradis, och har blivit ett välkänt utflyktsmål på Öland med sin öppna verkstad och generösa butik. På 80-talet började ett samarbete med Slottbodarna och Paradisverkstaden blev hovleverantör. Över åren har formspråket utvecklats, intresset växt och numera efterfrågas Paradisverkstans keramik i hela Sverige, i Norden och andra delar av världen”
– paradisverkstaden.se
Butiken är stor och luftig, här man får gå och klämma och känna på all underbar keramik. Här finns också ett café, och ett litet växthus i trädgården där man kan sitta och fika.
Capellagården
Från Färjestaden är det inte långt till Capellagården. Här finns en plantskola och trädgårdsbutik. Här odlas ca 400 olika sorter av kryddväxter, medicinalväxter och andra kulturväxter till försäljning. Även en butik med keramik finns här och allt var verkligen superfint! Ett gulligt ställe som är väl värt ett besök på södra Öland.
Jag fortsatte ytterligare söderut och skulle besöka Kastlösa mejeri, men det var tyvärr stängt permanent. Så min resa fortsatte söderut och jag åkte igenom små söta byar och långa sträckor med knappt några hus i sikte. Det var mäktigt och det kändes nästan som att jag åkte med bil genom Nevada-öknen.
Långe Jan
Längst ner på sydspetsen på Öland står han – Långe Jan. Den är Sveriges högsta fyr med sina 41,6 meter. Den tändes första gången den första november 1785 efter en byggnadstid på nästan två år.
Här finns Ottenby Fågelstation och även ett Naturum, som hade hunnit stänga innan jag kom fram. Det var kul att få se fyren som det pratades så mycket om i skolan. Till råga på allt såg jag dessutom en strandskata med unge, så söt! <3
Detta summerar dag ett på Öland, dag två spenderade jag på norra delen av ön. Det kommer ett blogginlägg om det inom kort! :)
