Browsing Category

Tankar

Kost, Tankar

Nyttig mat

Yes! Är igång med hälsokost igen, dvs mat som är bra för kroppen. Har varit rejält dålig på att ta hand om den den senaste tiden med uppblåsthet och tandvärk som följd.

Det har varit så lätt för mig att ta till sockret när jag kommit hem från en lång arbetsdag. När jag är trött, har mycket att göra och tänka på.. Men, idag utsattes jag för ett riktigt kraftprov. Jag har fotat hus och åkt bil mellan husen i 11 timmar. Jag hann hem i 10 min för att slänga i mig en lunch så jag har inte kunnat ta en enda rast på hela dagen. Gissa om jag är trött nu? Jag vill få bort vanan att ta till socker som lugnande medel.

En vanlig uppfattning är att man kan äta vad man vill bara för att man tränar mycket, eller att man automatiskt är smal för att man tränar mycket. Fel! Kosten är viktigast, sen kommer träningen.

iso

Tankar, Träning

Stoppa svullandet!

runners

Runner’s slog huvudet på spiken genom den här lilla notisen i senaste numret. Fick nog en liten aha-upplevelse här faktiskt.

Träning för mig har alltid gett mig minskat sötsug, men sedan jag började med landsvägscykling har mitt sötsug faktiskt ökat. Kroppen har verkligen skrikit efter snabba kolhydrater som återställare. Låter ju inte så bra, eller hur? De senaste dagarna har jag dock ägnat mig åt kortare mer explosiva cykelpass i skogen och sötsuget har återigen minskat.

Jag tycker mig se ett samband. Jag har ända sedan jag började träna ägnat mig åt korta träningspass på 30-60 minuter, och jag har kunnat hålla sötsuget i schack. Sedan jag köpte min landsvägshoj har passen på den ökat till 90-120 minuter, och det har gjort min kropp uttömd på energi. Cravings har kommit som ett brev på posten. Jag har aldrig haft såhär svårt att emotstå sötsaker som de senaste månaderna. Och jag har inte förstått varför. Träning som träning, eller? Mer träning = mindre sötsug. Nope! Inte i min värld.

Har ni reflekterat över det här? Hur funkar ni?

Tankar

Att flytta gränser

Jag tittade på filmen Bicycle Dreams här om dagen. Det är en dokumentär som följde loppet Race Across America (RAAM) under 2011. Loppet arrangeras årligen. Cyklisterna cyklar rakt igenom USA. Till skillnad från reguljära landsvägslopp körs RAAM i ett sträck. Det är ett lopp mot klockan, från starten på västkusten till målet på östkusten. 4,800 km. Tidsbegränsningen? 12 dagar.

bicycledreams

Varför gör de det här? Jag kan inte svara för alla som deltar men i de intervjuer med de cyklister som deltog i filmen sade så gott som alla att de vill veta vad de är kapabla till. Hur långt kan jag pusha mig?

När jag körde Tjejvättern för drygt en vecka sedan hade cyklat 55 km som längst, och nu skulle jag cykla nästan det dubbla –  på egen hand. Tjejvättern kanske är en baggis för somliga och kanske årets största utmaning för andra. För mig var det en riktig utmaning. Varför gjorde jag det? För att jag ville veta att jag kan. Jag är min enda begränsning. Jag vill utmana mig själv och jag vill veta vad jag klarar av. Gör man ingenting,  så kommer man aldrig få veta hur stark man är.

Att pusha sig själv handlar om att flytta gränser. All fysisk ansträngning är relativ. Jag vill flytta gränsen för vad jag tycker är jobbigt, långt och allt det där.

Allt är lättare än det svåraste du gjort.

Om ni vill spinna vidare på ämnet med fler bra tankar rekommenderar jag Saras podcast: Träningsglädje talks. Leta upp podden som heter Du är din enda begränsning.