Browsing Category

Tankar

Tankar

Ut ur ekorrhjulet

En av mina rädslor i livet är att vara fast i något och inte komma därifrån. Alltså i en situation i livet, inte i kvicksand eller nåt sånt. Duh.

En sådan rädsla är ekorrhjulet. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte! Likaså ”vardagspusslet”, mina öron blööööööder när nån pratar om hur de ska få det att gå ihop.

Därför blir jag så pepp och inspirerad av människor som bara kliver ur det. Ut ur ekorrhjulet. Och ni har säkert inte missat det här paret som har skrivit boken med samma namn. De har varit med i diverse morgon TV-program och ikväll var de med i SVT Go’Kväll.

Paret heter Oskar och Maribel och sparade en massa pengar under ett gäng år som de nu lever på. De har sagt upp sig från sina jobb och lever nu på 20.000 kr per månad på en familj om fem medlemmar (två vuxna och tre barn). Det är liksom vad en del betalar för bara boende och bil. Men de har skaffat sig fett låg boendekostnad, lägger lika mycket pengar på mat som Fredrik och jag gör fast de är fler osv. Det tycker jag är coolt!

Och jag tycker det är coolt det här som Underbara Clara skrev idag – om kollektiv. Att kärnfamiljen är så sårbar när man bara är två som ska orka hela tiden. Hade jag haft barn hade jag hemskt gärna velat bo i kollektiv där man hjälps åt att ta hand om varandras barn, laga mat osv. Man delar på prylar som man egentligen liksom inte behöver ha EN var av. Varför ska alla ha en varsin gräsklippare, snöslunga, skruvdragare osv.

Älskar folk som gör annorlunda! <3

Tankar

Lösenord

Nedan har jag publicerat ett inlägg bakom lösenord. Det är det första skyddade inlägget jag publicerat på åratal. Och det har inget med att göra att jag vill hemlighålla saker, utan för att jag känner att innehållet inte behöver finnas på internet FOEVAH.

Så maila om ni vill ha lösen: dessi101@gmail.com

Jobb, Tankar

Min bildstil från 2013 till 2017

Jag hoppade rakt in i fotografering som yrke, det är typ så jag funkar med det mesta. Året var 2013 och jag skulle precis byta bana i livet, en ny karriär som fotograf. Hur svårt kunde det vara?!

Lustigt nog blir det svårare med åren. För ju mer erfarenhet jag får desto mer inser jag vad jag inte kan. Jag tvivlar mer på mig själv och ser mina brister. Förmodligen är det ingen annan som ser vad jag ser, men mina bilder är ju ett uttryck för mina känslor. Vad jag ser och är med om just där och då.

I början visste jag inte så mycket om posering. Men i min värld har det alltid varit lättare att posera två personer med varenda än en person. Något jag däremot förstod var ljus, och det där med posering har växt fram med tiden.

Om jag jämför slutprodukten då jämfört med nu tycker jag fortfarande att bilderna från 2013 är fina. De finns inte med i min portfolio längre, men det beror på att de inte representerar den fotostil jag idag har. Jag vill göra något annorlunda idag än för några år sedan. Få fram en mer konstnärlig framtoning i mina bilder. Jag har hittills varit i princip besatt av att bilder ska vara raka och knivskarpa (hallå bostadsfotograf!), men när jag vågar tänka utanför boxen så kan det hända verkligt fina saker.

Jag är inte riktigt där jag vill vara riktigt än.. Undrar hur jag känner om 5 år, om 10 år?

Bilder från 2013:






Bilder från 2017:










Högkänslig, Tankar

#jagskiteri

Elin delade en så bra krönika av Ida Östensson idag som jag vill spinna vidare på.

Så jag tänkte jag skulle lista alla saker jag skiter i för att inte bränna ut mig. För som högkänslig är det ofta jag blir överstimulerad och behöver sålla bort saker.

– Jag skiter i att gå upp på ”normala tider”, dvs jag sover till 10-11 för att få den dygnsvilan jag behöver
– Jag skiter oftast i stora sociala tillställningar eftersom det tar mer än ger
– Jag skiter i att ha ett vanligt nio till fem jobb
– Jag skiter (just nu) i att konditionsträna eftersom det lätt blir för mycket träning
– Jag skiter i ekonomin i företaget, låter Fredrik fixa de papper som ska in till min redovisningssnubbe
– Jag skiter i att ta fotouppdrag jag inte tycker är roligt
– Jag skiter ofta i hushållsarbetet och lägger min energi på pyntet

Vad skiter ni i?

Tankar

Nackdelarna med att vara starkskör

Att vara starkskör (eller högkänslig) är ju så bra på många olika sätt. Vi starksköra har väldigt känsliga känslospröt och upplever starkare känslor än andra ”normalkänsliga”. Jag kan känna hur en person mår utan att hen behöver berätta det för mig. Jag känner av stämningar (vilket också är asjobbigt om stämningen är otrygg och jag inte kan lämna rummet) och jag berörs väldigt lätt av olika saker.

Jag orkar inte lika mycket som alla andra

När jag var barn hade jag inte något behov alls av att dra mig undan för att ladda batterierna. Det här är något som kommit i vuxen ålder. I hektiska perioder, som varar längre än några veckor, är jag så trött och jag blir inte utvilad trots mängder med sömn. Det är som att jag inte har någon överlevnadsguide, hur i helskotta lever jag mitt liv? Hur ska jag överleva? Ena stunden är jag stark, andra stunden skör. Ena dagen dynamisk visionär, nästa dag hudlös och bräcklig.

Jag upplever att jag måste ha så stora marginaler i mitt liv. Aldrig boka in fler än två saker per dag, där ibland jobb inkluderat. Eftersom jag jobbar på uppdragsbasis är det svårt för mig att ha två fotojobb per dag plus träffa kompisar eller ha något inbokat på kvällen.

Det här gör att somrarna blir väldigt jobbiga för mig eftersom det är då jag gör 80% av alla mina uppdrag på ett år. Under sommarmånaderna känner jag mig i princip aldrig utvilad och tre somrar i rad har det känts som att jag varit på väg in i väggen. Jag har lovat mig själv att inte ta så många bröllop nästa sommar. Jag hade ett bröllop nästan varje helg i somras och jag var bara ledig på söndagarna.

Sömnen är nyckeln till mitt välmående

Alla fattar ju att man återhämtar sig när man sover, men jag kan liksom fysiskt känna det.. i hjärnan. Jag behöver ofta sova tills jag vaknar av mig själv. Först då är jag 100% återhämtad. Oftast behöver jag sova 9-11 timmar per natt beroende på hur mycket intryck jag fått under dagen.

En högkänslig har högre benägenhet för depression och ångest

Min första depression fick jag vintern 2012/2013. Det utlöstes av att jag inte fick återhämtning under en längre period och av att ha ett understimulerande arbete som låg under min kapacitet under ett par år. Sedan dess har den återkommit i perioder. Min depression är så klurig att jag ibland inte vet om jag är deprimerad eller bara låg för att jag har för lite eller för mycket att göra.

Såhär skrev jag i ett inlägg i februari 2016:

Ibland vet jag inte vad det är för fel på mig. Sedan ett par år tillbaka har jag återkommande depressioner. Inte så illa att jag är konstant ledsen och allt bara är svart, utan mer en känsla av att allt tynger mig. Allt är liksom jobbigt. Det är skitjobbigt att gå upp på morgnarna, att duscha, att sminka sig..

Inte ens träningen är rolig. Jag är precis frisk efter en förkylning och man hade ju kunnat tro att jag skulle flänga iväg till gymmet direkt, men jag har ingen som helst lust alls. Jag var ute och sprang i lördags. Kände ingenting.

Hoppas det vänder snart.

Är du starkskör eller högkänslig?
Vad tycker du är det bästa och sämsta med det?