Browsing Category

Tankar

Tankar

Little things

Rhododendronen har börjat blomma och det finns tulpaner i rabatterna i Trädgårdsföreningen. Träden vid entrén står i full blom. Jag gick runt en stund och fotograferade mellan två fotojobb.

Vid en av dammarna såg jag något röra sig i periferin. Det var inte en gräsand, för den här var mindre och hade längre ben. Jag gick lite närmare men då gick den ner i vattnet och simmade bort från mig. Jag hajade till eftersom det är en fågel jag sällan sett på den platsen. Här brukar annars bara gräsänder hänga och den här arten är så väldigt skygg till skillnad från dem. Jag blev så glad att se den så jag stod en stund och tittade på vad den gjorde. Hade den nån kompis där?

Samtidigt som jag förundras över sådana här fina små saker, blir jag också fundersam. Hur många personer hade lagt märke till rörhönan? Hur många har tid att stanna till och sänka blicken (eller höja den för den delen)? Och om de nu hade lagt märke till den, hur många hade känt igen den eller undrat vad det var för art?

Tankar

Introvert – den tysta revolutionen

Just nu lyssnar jag på en bok som heter Introvert – den tysta revolutionen. Innan den har jag lyssnat på boken Omgiven av idioter som var en riktig ögonöppnare för mig. Men den tänkte jag avhandla i ett separat inlägg.

När jag kör bil lyssnar jag på böcker via Storytel. Och det är mycket lättare för mig med kort attention span att lyssna i bilen eftersom jag inte kan göra så mycket annat än gasa, ratta och lyssna på det som kommer ur högtalarna. Klicka här för att komma till boken på Storytel.

Tidigare har jag skrivit inlägget Introvert? Extrovert? Ambivert? där jag nosade på tanken att jag kunde vara ambivert, dvs en blandning av introvert och extrovert.

Det här har fått mig att tänka ytterligare på saken. Det GÅR ju faktiskt att t ex vara introvert men att man av olika omständigheter ”tvingats” bli extrovert. En introvert som är social. Likaså tvärtom. En extrovert som börjat navelskåda sig själv. Hur vet man vilket av det man är? Eller om man helt enkelt bara är ambivert?

Tecken på att jag är extrovert:
  • Jag pratar högt med mycket kroppsspråk och ler och skrattar mycket
  • Jag är flexibel och gillar spontanitet
  • Jag talar innan jag tänker
  • Jag blir ganska lätt uttråkad
  • Jag avskyr rutiner, repetition och enformiga arbetsuppgifter
  • Jag får energi av speciella människor.
Tecken på att jag är introvert:
  • Jag funderar mycket på varför jag är som jag är och varför andra är som dom är
  • Jag föredrar djupa samtal på tu man hand
  • Jag har aldrig gillat att festa
  • Jag behöver mycket egentid och vila
  • Jag gillar att dyka ner i nya ämnen och fördjupa mig
  • För många människor tar energi.

Jag har också funderat på hur jag fungerar i grupp. Är jag trygg i en grupp tar jag plats. Är jag otrygg försvinner jag och blir en liten mus. Här är det viktigt för mig att de runt omkring mig är inkluderande (eller har vanlig jävla social kompetens) och bjuder in mig till samtalen. Det är Fredrik väldigt duktig på. Han pratar gärna om mig inför andra och leder in på ämnen som han vet jag tycker om att prata om.

Extroverta personer tycker väldigt mycket om att prata om sig själva. Jag kan känna igen mig lite i det. Inte så mycket att jag vill framhäva mig själv utan jag älskar när någon har samma ”specialintressen” som jag. Då går jag loss och känner mig nästan euforisk.

Extroverta har även lätt att avbryta andra med sitt prat (och förväntar sig själva att bli avbrutna) samtidigt som de har svårt när det uppstår tystnad i ett samtal. Därför försöker de fylla i varje liten mikropaus av tystnad vilket lätt gör att man kan bli helt matt. Som introvert kan det vara svårt att få en syl i vädret i ett samtal med en extrovert.

Jag söker mig gärna till introverta personer eftersom jag upplever att de sällan är uppslukade av sitt ego. De är bra lyssnare och har oftast spännande intressen. Personer som brinner för något är nästan alltid kul, oavsett vad det är för något.

En vanlig missuppfattning är att introverta är asociala. Det är fel. De har bara inte lika stort behov av att vara sociala som extroverta. Extroverta får sin energi genom samtal med andra människor medan introverta får energi genom att vara med sig själva. På det sättet blir de sällan uttråkade eftersom de har ett rikt inre liv. Extroverta personer vill att det ska hända saker hela tiden, medan en introvert person nöjer sig med att vara hemma och pyssla.

Här är jag tudelad, jag vill att det ska hända saker men samtidigt behöver jag mycket egentid. Bokprojektet jag jobbade med i somras innebar att jag var iväg och såg nya platser och mötte nya människor varje dag. Det var kul i ungefär två veckor, sedan fick jag verkligen kämpa. Jag var helt mättad av alla intryck och Ivana, som jag jobbade med, kände samma sak. Jag kan alltså få för mycket av det goda.


Vill du läsa mer om ämnet eller bara kolla in en intressant blogg
så skriver författaren Linus Jonkman här.

Kost, Tankar

Sötsug av light-läsk

I veckan som gått har jag gjort en liten upptäckt om mig själv. I sensomras slutade jag dricka Pepsi Max, efter ca 14 års beroende. Direkt när jag träffade Fredrik började jag dricka light-cola istället för vanlig cola och då kunde jag ju dricka hur mycket som helst! Sedan dess har jag gjort flera försök att dumpa skiten, men jag har alltid fått för mycket sug efter nån vecka och börjat dricka det igen. Cola light-drickandet har varit nästan som rökning för mig. En väl ingrodd vana som genomsyrade hela min vardag och väldigt svårt att sluta med.

I september gjorde jag ett nytt försök. Jag tog en koffeintablett när jag vaknade på morgonen och huvudvärken dök aldrig upp som den gjort vid tidigare försök. Jag fortsatte med koffeintabletter i ca två veckor, tills jag glömde bort att ta dom. Då huvudvärken aldrig kom så kändes det som att jag var kvitt mitt koffeinberoende. Har inte haft något sug eller abstinens sedan dess. Vi köper fortfarande hem annan light-läsk, men det går åt 0,5 flaska per dag numera istället för 2 st flaskor. Mitt mål är att sluta med den typen av dricka helt.

Det jag skulle komma till är att jag gjort en högst ovetenskaplig studie på mig själv och den visar att jag har stort sötsug de kvällar jag dricker light-läsk tidigt på dagen. Utan att tänka mig för kan jag ta ett glas till frukosten. Vad fan?! liksom. Drick vatten, människa! vill jag säga till mig själv. Och se på fan. De dagar jag dricker vatten på dagen är jag inte sötsugen alls och jag kan skippa hembakat och brända mandlar på kvällen. Jag vet inte om det har ett direkt samband (har bara hunnit reflektera över det den senaste veckan) eller om det beror på att jag tränar mer på gymmet nu (45 min styrketräning + 30 kondition nästan varje dag), men det är en intressant observation.

Och för pengarna vi inte lägger på att kånka hem tre weekend-packs av Pepsi Max per vecka köpte vi en sådan här. Och nu streamar jag görbra podcasts genom den som Styrkebyrån och Språket i P1!

dse_6921

Tankar

Introvert? Extrovert? Ambivert?

Slår man upp ordet introvert så definieras det som inåtvänd. Motsatsen är då extrovert som betyder utåtvänd eller utåtriktad.

Jag tänker mycket på det där. Vad som skiljer dessa två åt. Och ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att samhället hyllar det extroverta idealet. På arbetsplatsen har man gärna öppet kontorslandskap, man ska samarbeta i projekt osv. I skolan är det samma sak. Att jobba i grupp ses som lite bättre än individuellt arbete.

En stor skillnad mellan introverta och extroverta är hur vi får energi. Som extrovert får du energi av andra människor, medan du som introvert får energi av att vara själv.

Vad gör det med oss?
Som barn kan det lätt skapa problem om man hela tiden får höra att man ska ta plats om man är tillbakadragen. Under min egen skoltid mobbades de som var extra tillbakadragna för att vi som barn inte förstod att man kan vara på flera sätt än ett. Vissa föräldrar kanske till och med tror att det är fel på sitt barn som inte tar plats, och de förväntningar som barn då tvingas på gör dem till något de inte är.

Varför måste alla bli Mick Jagger? Varför inte bara låta de tysta barnen vara Keith Richards (minus drogerna förstås)?

Så skriver Linus Jonkman i ett uppmärksammat blogginlägg.

För mig har det tagit lång tid att inse att jag förmodligen är introvert. Jag trivs bäst med mig själv eller med små sällskap av en eller två personer utöver mig själv. Det inbjuder till djupare samtal som jag uppskattar väldigt mycket. Jag handskas mycket bättre med människor på tu man hand än i grupper, då tenderar jag att ”försvinna” och bli tyst som en mus om det inte är personer jag känner väl. Stora grupper dränerar mig på energi.

Att vara introvert betyder för mig att jag behöver mycket tid för mig själv. För att ladda batterierna, för att reflektera och finna ro. Jag kanske ser en intressant dokumentär på TV och fördjupar mig i ämnet, tar en promenad (utan musik) och låter tankarna vandra fritt.

I mötet med andra människor så händer det faktiskt ofta att även jag får energi. Hade detta inte så varit fallet hade det varit svårt för mig att vara fotograf där jag varje dag träffar nya människor. Och med detta sagt börjar jag fundera på om jag är ambivert, alltså en blandning mellan introvert och extrovert. Efter en dags arbetande är det viktigt för mig att jag får vara själv, för att kunna ladda om. Då är det rätt sällan jag ens svarar i telefonen, utan föredrar sms eftersom det innebär mindre social interaktion.

Som extrovert tar man gärna risker och är impulsiv, vilket stämmer rätt bra in på mig. Jag pratar utan att tänka mig för innan, shoppar mer än jag borde och ägnar mig åt fritidsaktiviteter som innebär vissa risker och jag dras åt sådant med fart och fläkt med jämna mellanrum.

Tänk om man i skolan fick lära sig att lära känna sig själv? Tänk om fler föräldrar blev uppmärksammade om att det är normalt att både vara utåtriktad och inåtvänd och att man uppfostrar trygga individer genom att låta dem vara sig själva. Trygga individer finner sin väg i livet och lyckas ganska bra med det de tar sig an.

Tankar

Collect moments, not things

På Facebook finns en sida som är så grym. Becoming Minimalist inspirerar mig dagligen.

dse_2524

Minimalism kan sammanfattas såhär.

Mindre av:
Prylar, åtaganden, negativa tankar och energitjuvar

Mer av:
Tid, plats och energi för det som verkligen betyder något för just dig.

 

Stillheten och egentiden här ute på landet har fått mig att fundera mycket på tillvaron. Hur jag vill leva mitt liv. Jag har länge strävat efter att ha mycket frihet. Friheten att få styra mina arbetstider och att få mycket tid för mig själv. Hela dagar som är helt oplanerade för att kunna göra det jag vill.

Tiden är det enda vi aldrig får tillbaka, den är oviss och kan sluta när vi minst anar det. Pengar och energi, däremot, kommer och går i olika faser genom livet.

Tankar

Tre pod-tips

När Ivana och jag åker runt Vättern och gör bok så lyssnar vi ibland på olika podcasts. Vi älskar att prata om hur vi fungerar, känner och tänker. Vi pratar ofta om hur det är att vara HSP (högkänslig) och hur jag genomgick en ADHD-utredning innan jag förstod att det var just högkänslig jag var. Och mina problem hänger antagligen ihop med hur det är att vara kreativ.

Jag minns en gång när jag pluggade Grafisk Design på Högskolan i Dalarna. Det var under 2008 som jag flyttade upp till Borlänge. Tiden gick och jag mådde allt sämre. Jag bodde i ett segregerat område där bilbränder inte var ovanligt, jag hade flyttat ifrån Fredrik och mina vänner och hade lite svårt att komma någon annan nära. Även om jag först klarade mina tentor bra och fick 4:or i mina inlämningsuppgifter så blev studierna tuffare och jag ville träffa skolans psykolog.

Jag steg in i rummet och psykologen satte sig i en av fåtöljerna vid ett bord. Jag minns att han hade armbågarna på armstöden och fingrarna ihop så att de snuddade vid skägget. Han sa inte hej, vi tog inte i hand. Vi presenterade oss inte för varandra. Han satt bara tyst och tittade på mig. Jag upplevde hela situationen så olustig att jag brast ut i tårar. Jag grät och grät.

En kort tid senare ansökte jag om att få studieuppehåll och flyttade hem till Linköping. Det var en sån oerhörd lättnad för mig. Jag visste inte vad jag skulle göra om dagarna, men jag var iallafall trygg. Jag ångrar inte mitt beslut idag, även om jag såklart hade önskat att jag kunnat fullfölja min utbildning.

Anyhow, här kommer några podcast-avsnitt som jag har lyssnat på nyligen:

Jag är sjuk i huvudet – HSP och känslor

Kropp & Själ – Vårt behov av tystnad

Jag är sjuk i huvudet – Personlighetsstörningar