Idag har jag paddlat havskajak med Fredrik och Thomas i tre timmar. Vi utgick från Hamburgsund och tog oss ner till södra spetsen på Hamburgö där vi vände och paddlade tillbaka. Planen från början var att paddla runt hela Hamburgö (en tur på ca 10 km), men vi insåg att vi förmodligen inte skulle hinna då de första kilometerna tog lång tid på grund av ovana och vind och vågor.
Ungefär såhär åkte vi, med ett fikastopp på vägen:
Åkte till Tinnis i eftermiddag och mötte upp Linda. Vi skulle bada lite och gå på vattengympa. Premiär för min del faktiskt :) I 45 min plaskade vi. Det kändes inte speciellt jobbigt när jag väl höll på, men när jag kom hem var jag helt slut!
Annars var det jättehärligt att svalka sig i den konstgjorda sjön. Har ju jobbat en del utomhus idag med att fota villor så att svetten lackade.
Runner’s slog huvudet på spiken genom den här lilla notisen i senaste numret. Fick nog en liten aha-upplevelse här faktiskt.
Träning för mig har alltid gett mig minskat sötsug, men sedan jag började med landsvägscykling har mitt sötsug faktiskt ökat. Kroppen har verkligen skrikit efter snabba kolhydrater som återställare. Låter ju inte så bra, eller hur? De senaste dagarna har jag dock ägnat mig åt kortare mer explosiva cykelpass i skogen och sötsuget har återigen minskat.
Jag tycker mig se ett samband. Jag har ända sedan jag började träna ägnat mig åt korta träningspass på 30-60 minuter, och jag har kunnat hålla sötsuget i schack. Sedan jag köpte min landsvägshoj har passen på den ökat till 90-120 minuter, och det har gjort min kropp uttömd på energi. Cravings har kommit som ett brev på posten. Jag har aldrig haft såhär svårt att emotstå sötsaker som de senaste månaderna. Och jag har inte förstått varför. Träning som träning, eller? Mer träning = mindre sötsug. Nope! Inte i min värld.
Har ni reflekterat över det här? Hur funkar ni?