Idag har jag paddlat havskajak med Fredrik och Thomas i tre timmar. Vi utgick från Hamburgsund och tog oss ner till södra spetsen på Hamburgö där vi vände och paddlade tillbaka. Planen från början var att paddla runt hela Hamburgö (en tur på ca 10 km), men vi insåg att vi förmodligen inte skulle hinna då de första kilometerna tog lång tid på grund av ovana och vind och vågor.
Ungefär såhär åkte vi, med ett fikastopp på vägen:
Åkte till Tinnis i eftermiddag och mötte upp Linda. Vi skulle bada lite och gå på vattengympa. Premiär för min del faktiskt :) I 45 min plaskade vi. Det kändes inte speciellt jobbigt när jag väl höll på, men när jag kom hem var jag helt slut!
Annars var det jättehärligt att svalka sig i den konstgjorda sjön. Har ju jobbat en del utomhus idag med att fota villor så att svetten lackade.
Runner’s slog huvudet på spiken genom den här lilla notisen i senaste numret. Fick nog en liten aha-upplevelse här faktiskt.
Träning för mig har alltid gett mig minskat sötsug, men sedan jag började med landsvägscykling har mitt sötsug faktiskt ökat. Kroppen har verkligen skrikit efter snabba kolhydrater som återställare. Låter ju inte så bra, eller hur? De senaste dagarna har jag dock ägnat mig åt kortare mer explosiva cykelpass i skogen och sötsuget har återigen minskat.
Jag tycker mig se ett samband. Jag har ända sedan jag började träna ägnat mig åt korta träningspass på 30-60 minuter, och jag har kunnat hålla sötsuget i schack. Sedan jag köpte min landsvägshoj har passen på den ökat till 90-120 minuter, och det har gjort min kropp uttömd på energi. Cravings har kommit som ett brev på posten. Jag har aldrig haft såhär svårt att emotstå sötsaker som de senaste månaderna. Och jag har inte förstått varför. Träning som träning, eller? Mer träning = mindre sötsug. Nope! Inte i min värld.
Har ni reflekterat över det här? Hur funkar ni?
Tittade på TV3 Dokumentär igår som handlade om ”motionärer som tränar mer än eliten”.
Ni kan se programmet på TV3 Play.
Tre tjejer var med; en gymtjej, en multisport-brud och så marathon-Mia som springer långt.
Vad jag uppfattade var det dock ingen av de här tjejerna som var med som tränade på elitnivå även om åtminstone en av dem haft en sjuklig relation till träning. Ta en elitlöpare till exempel, han/hon springer säkert 15-25 mil i veckan och tränar mot att ständigt persa, marathon-Mia springer i snitt 7.
För någon som inte tränar verkar 7 mil i veckan säkert sjukt, men för en inbiten löpare som sprungit i flera år är det inget märkvärdigt. Dessutom tyckte jag att Mia hade en sund inställning till sin träning, hon kändes avslappnad och beskrev sin träning som något väldigt positivt.
Programledaren fick följa med en av tjejerna på ett pass Nordic Military Training och det var ett himla gnäll på henne. TV3 vinklade den träningen till något negativt istället för positivt. De hade ju kunnat visa att det var en allsidig träningsform med stor gruppgemenskap, istället var det en träning för ”dårar” ungefär. Att ha med en otränad programledare som ska testa på en tuff träningsform kommer ju inte att skutta av glädje precis, så det blir ganska missvisande.
Dock kan jag kanske tycka att det är tråkigt att multisport-brudens värsta mardröm vore om hon inte kunde träna mer. När någonting blir så viktigt känns det inte balanserat.
Enligt mig var det en dokumentär som skildrade tre personers olika relationer till träning. En dokumentär som egentligen kanske inte sade så mycket mer än att det finns folk som tränar mycket och folk som tränar lite, och det är oftast de som inte tränar alls som tycker att de som tränar mycket är extrema. Experterna menade att det är bra att vara vältränad men att träna för mycket är skadligt. Vad som är ”för mycket” är dock upp till var och en att avgöra.
Såg du dokumentären? Vad tyckte du?
Så mycket som jag tränat förra veckan hör inte till vanligheterna, men så har jag mått ovanligt bra också. Till och med min sambo Fredrik har sagt att jag är mer glad och harmonisk hemma. Jag blir ofta rastlös och orolig i kroppen, men det avhjälps med en rejäl dos träning.
Man borde verkligen skriva ut motion på recept till fler personer som lider av exempelvis stress, ångest eller depression. Jag själv har fått diagnosen recidiverande depression vilket innebär att jag är deprimerad i perioder. Nu var det flera månader sedan jag var inne i en sådan period, men jag vet att det kan komma när som helst. Därför är det extra viktigt för mig att hålla igång. För hållt igång har jag. Under den senaste veckan har jag motionerat och tränat 574 min och tagit mig 147,54 km varav 140 km av dessa är landsvägscykling. Det är inte klokt vad jag förälskat mig i denna sport!
Jag älskar kontraster. Att hålla igång en hel dag för att nästa dag bara slappa. ”Lagom” är ett ord jag länge har haft svårt för. Vem är det som bestämmer vad som är lagom? Och vem har bestämt att just lagom är bäst?
Idag har varit en typisk såndär o-lagom dag. Gick upp för att ta en innan-frukost-promenad med mamma. Vi promenerade i solen i 80 minuter och när jag kom hem stekte jag 4 st ägg till frukost. Sen kom Frida och Robert och hämtade upp mig för de skulle ut till Ullstämma och kolla nybyggda radhus och jag ville följa med. Ullstämma är ett sånt typiskt asmysigt område. Massor av hus och radhus. Här har jag och Fredrik kollat på ganska många radhus och vi känner att det är här vi vill bo om vi flyttar i framtiden. Man har nära till skogen där man både kan springa och cykla MTB.
Efter det var det bara hem och byta om och iväg till gymmet för att styrketräna. Det var pinsamt länge sedan jag satte foten på gymmet nu. Jag körde bänkpress där Fredrik passade på mig eftersom jag är uselt klen just nu. Sen satte jag mig i benpressen och körde 10 set med olika fotpositioner för att komma på både baksida- och framsida lår. Typiskt bra övning för cykelmusklerna och helvete vad det sved i framsida lår trots att jag nästan halverade vikten jämfört med baksida.
När vi var klara efter 45 min kilade jag iväg för att möta upp Ivana med sin lilla Alexander. Vi tog en promenad hem till mig där Fredrik lagade middag åt oss. Det blev samma mat som igår och mitt andra och sista mål mat för dagen, och blev riktigt jäkla proppmätt! Väldigt o-lagom. Följde sedan Ivana hem. Både hon och Frida är typiskt bra personer att ha i sitt liv ♥
Imorgon planerar jag att slappa! Jag ska iväg och klippa mig tidigt, eventuellt åker jag hem till Frida en sväng också, och på eftermiddagen kanske jag ska hämta ut min racer om den har kommit. Jag är så förväntansfull!
