Krasch i Vrinnevi

Vrinneviskogen. Revansch?

Det började bra. Fint flyt. Orkade flera knixiga backar som jag inte klarat sist. Körde dock med för högt tryck i däcken från rundan dagen innan och tappade greppet och kraschade. Värsta kraschen hittills. Landade hårt på vänster sida och hann inte ta emot mig med händerna. Tappade andan för en stund och fick panik. Började storgråta av rädsla. Fredrik undersökte och tröstade. Jag var nära att slå sidan i en vass sten och gått mot en säkert bryta-ett-revben-öde. Som tur var resulterade det bara i en lårkaka och en uppskrapad armbåge.

När jag lugnat ner mig släppte jag ut luft ur däcken och fortsatte. Aningen skärrad och med tillförsikt. Sen kom nästa ”aj”. Körde ner i ett lerhål där det tog tvärstopp och huvudet slungades framåt. Det gjorde ont i nacken ett tag efter det. Sen kom alla omöjliga uppförslut och hällar, där jag fick gå. Blev förbannad för att jag inte kunde eller orkade.

Var helt slut när varvet på ca 8 km var färdigt. Kom runt 4 min snabbare än sist inkl. krasch. Alltid nåt.

Dagens finaste: När vi satt och fikade på en varsin stubbe i en glänta och tittade på två rådjur som helt ovetandes om vår existens betade och skuttade omkring på ängen.