Men vad fan!

Åkte ut till starten på klubbmästarspelen tillsammans med Fredrik. Första startande var kidsen som körde ett kort varv på nybörjarbanan. Kul att se så små barn vara så modiga! Sen var det dags för ungdomar och vuxna nybörjare. Vi skulle köra ett varv på nybörjarbanan motsols och så ett halvt varv på gula banan. Det var trångt när vi for iväg och jag hamnade ganska snabbt längst bak då det tog stopp på en spång och var tvungen att kliva av cykeln och släppa förbi de bakom mig.

Nybörjarbanan är en pissenkel bana som jag kan köra med ögonen stängda. Men idag var det halt och kallt. Vågade inte ligga på så jag fegade i alla kurvor. Kom till gula banan och här gick det ännu sämre. Däcken gled hej vilt på hala stenar och rötter så jag var tvungen att sätta ner fötterna hela tiden. Vad är det för fel?!  Trött på att vara sist långt bakom alla andra och vara helt ensam i skogen, trött på att inte få in nåt flyt. Så jag bröt. Kändes ju hur surt som helst och jag var både arg och ledsen.