Det bjöds in till MTB-träff i Norrköping idag – MTB-träff deluxe.
Och det blev rätt deluxe:igt, ca 80 cyklister kom och deltog i aktiviteterna, bland dom Fredrik och jag. Vi möttes vid Tjalvegården där Vrinnevibanan börjar. Vi delades in i mindre grupper och körde ett varv på banan med lite tekniktips och sådär. Jag kom upp för backar jag aldrig tidigare klarat och jag tjoade glatt av lycka! Så jäkla gött när man liksom bara sätter något som man innan känner att ”det här går inte”.
Ett par grejer jag gjorde annorlunda idag var att hela tiden köra på lilla klingan fram och växlade bara bak, vilket i sin tur gjorde att jag kunde trampa mycket mer än vad jag brukar och då fastnade jag inte på onödiga ställen och fick lite mera flyt i åkningen.
Enda nackdelen idag var väl att jag kände mig grymt ur form konditionsmässigt, jag andades så hårt att det nästan pep om luftrören. Alla andra tycktes sväva uppför backarna medan jag tog i av kung och fosterland och det kändes som att jag hade kunnat gå snabbare uppför. Men kondisen kan jag ju jobba på, och jag ser det mesta som en kul och nyttig utmaning som resulterade i att jag faktiskt överraskade mig själv på ett par ställen och det är de jag kommer bära med mig från den här dagen :)
En riktigt hal häll med rötter och hala löv.
Här skulle vi öva på att ta oss nedför ett litet knivigt drop för att sedan undvika att köra på en rot i en lerpöl och sedan fortsätta genom en smal passage.
Jag tänkte better safe than sorry (hörde att nån kraschat och brutit nacken här), tittade på dom andra och gick med cykeln istället.
När vi kom tillbaka efter 7,5 km var det dags för en sprintlagstafett på en bana inne i en skogsdunge. Banan var superkort (ca 270 m) men riktigt krävande.
Jag som fortfarande hade blodsmak i munnen efter vrinnevivarvet bangade och agerade fotograf istället. Fredrik körde. Tre varv på raken per person och fem personer i varje lag.
Kul namn på en Norrköpingsklubb!
De som överlevde bjöds på fika i Tjalvegårdens klubbstuga och det hölls i en liten mekskola. Tanken var också att Elna skulle ha kommit hit och haft en föreläsning men tyvärr verkade hennes bil ha havererat påväg upp från Jönköping. Väldigt trist! :( Nästa gång Elna!
Slutet gott, allting gott!
Nu hoppas jag på fler liknande initiativ där (precis som här) alla nivåer är välkomna och där man kör fart efter kamrat. För det är så himla skoj att träffa likasinnade och köra med dom som är bättre, man lär sig så mycket.
2 Comments
Det där låter himla roligt!
Alltså, jag är så himla, himla depp över att jag inte kom fram. Förbannade bil, många arga tårar där. Nästa gång!