Produkter

FitBit Charge

Jag får erkänna att jag tyckte det var larvigt med de här smarta armbanden till en början. Tills jag hajade att det faktiskt fanns vettiga varianter som liksom registrerar dina steg och rörelser i bakgrunden och inte påminner dig om att du minsann borde resa dig ur soffan nu. För det måste vara stressande har jag tänkt. FitBit stressar inte.

FitBit Charge, som jag köpte på fyndhörnan på NetOnNet för några hundralappar billigare, reggar steg, antal trappor, distans, antal aktiva minuter under en dag och sömn. I bakgrunden. Den vibrerar när du uppnått ditt mål, som t ex kan vara att gå 10.000 steg om dagen. Det tycker jag är helfestligt. Man blir lite glad när det pirrar till på armen.

En annan smart grej är att den vibrerar när det är någon som ringer på mobilen. Namnet på den som ringer poppar upp på den lilla skärmen. Amajgadd vad finurligt för mig som antingen förlägger telefonen eller har den på ljudlös så jag inte hör den.

Och med FitBit-appen i mobilen kan man se mer detaljerad data som armbandet registrerat. Man kan även räkna kalorier och sånt tjafs.

DSC_6947

DSC_6933

DSC_6950

Nej, jag är inte sponsrad på något sätt. Jag tycker bara om min nya pryl.

12 januari, 2015 by
Styrketräning, Tankar, Träning

Träna det som är kul

Jag tror ju lite på att träna det man har lust att träna, för då kommer träningen bli ett bestående inslag i ens liv.

IMG_0527

Det är lite så jag jobbar. Har jag inte lust med en viss träningsform men ändå på något sätt ”tvingar” mig kan det antingen bli awesome (särskilt om det något jag inte kört på länge) men mest sannolikt är att det blir pannkaka av passet eftersom hjärnan inte är med. Jag går oftast ”all in” när jag tränar, och då är det viktigt för mig att det är något jag verkligen vill göra.

Sommaren 2013 köpte jag en racer och blev hooked på landsvägscykling. I början gick det väldigt bra. Cyklingen var lustfylld och jag cyklade många mil per pass. Jag kunde cykla 11-15 mil på en vecka. Till slut sa kroppen ifrån. Hjärnan sade ifrån. Jag åkte ut på en vanlig standardrunda på ca 35 km men efter ca 4-5 km ville jag inte mer. Jag stannade vid en rastplats. Gick av cykeln och satt där på en bänk och bara stirrade. Jag var helt slut. Jag ville inte cykla. Så jag cyklade hem. Sedan dess har jag aldrig riktigt kommit tillbaka till landsvägscyklingen. Jag tränade för monotont och gav mig ut när jag egentligen inte hade lust. Då kan det gå så långt att man tappar glädjen för den träningsformen helt.

Så. Mitt tips är att träna det man tycker är kul, och inte träna något bara för att nån annan gör det eller för att det är trendigt just nu. Att testa nya saker och gå ur sin comfort zone är bara bra, men tycker du inte att en viss träningsform är rolig så strunta i den och gör något annat :) Idag var jag t ex sugen på att träna ryggen och köra svingar och clean & press med kettlebells, så då gjorde jag det.

6 januari, 2015 by