Efter kraschen var jag utan cykling i 4-5 veckor. Två av de veckorna var jag nästan helt sängliggandes. Det försämrar kondisen något, men nu känner jag att den är tillbaka. Fjällturen gjorde nog sitt till också, kanske framför allt för pannbenet för inga backar i Linköping kommer ens i närheten av de backar uppe i Härjedalen. Östergötland är platt som en pannkaka. Det går att hitta cykelrundor utan en enda backe i princip. Det gör cyklingen behaglig, men man får knappast starka cykelben av det.

Idag tog jag hojen och tänkte cykla till Fredriks syster Elisabeths sommarstuga som ligger ett par kilometer utanför Berg. Jag tog en omväg och hälsade på pappa först. Närmaste vägen är egentligen förbi IKEA och ta cykelvägen längs med bergsvägen, men den vägen är verkligen skittrist så jag cyklade ut till Malmslätt istället och vek av vid samma ställe som vi cyklade till Svartåfors igår. Tog i princip samma väg men svängde vänster på ett ställe så jag slapp bergsvägen helt.

Väl framme grillade vi (Fredriks tre syskon + hans brors två barn) hamburgare och Elisabeth bjöd på smulpaj med blåbär. Vilade ryggen i gräset då ryggen inte riktigt gillar att sitta på stolar eller bänkar utan ryggstöd. Jag passade på att byta slang på bakhjulet också då luften var helt ur däcket när jag vaknade imorse. Pumpade i luft som inte verkade gå ur särkilt snabbt och kunde cykla de 24 kilometerna som det var till sommarstugan. Men sen ville jag inte chansa mer så jag tog upp den nya slangen jag hade i ryggan och ungarna hjälptes åt att pumpa i luft :)

Efter några timmar skulle jag cykla hem igen, men när jag var vid Maxi och tog upp mobilen såg jag att Fredrik hade försökt få tag i mig. Tydligen kunde inte han ta sig hem med bilen för han kom på att han hade druckit två öl. Då var jag alltså ca 10-11 km därifrån. Så jag vände, och körde tillbaka och fick en mil extra på min runda. Det blev distansrekord på MTB. Det kan behövas inför CykelVasan om tre veckor.