Dagens middag

Mat för själen


Perfekt ugnsstekt oxfilé, kantarellsås, blomkålsmos, sallad.

Inte min dag idag. Jag har varit väldigt väldigt trött och känt mig helt deppig. Jag har börjat äta tillskott av D-vitamin och jag ska försöka sova och träna lite mer. Saknar spinningen nu!

Den här middagen behövdes alltså. För själen och för att motverka sötsug. När man avsockrar sig känns det viktigt för mig att äta god mat. Det går inte att både avstå från till exempel choklad och gott kött med sås. Då får man ju sug efter både socker och fett! Jag mår prima av att äta sådan här mat. Extra gott till kött är blomkålsmos. Det ersätter potatisen på ett jättebra sätt eftersom det är så gott och dessutom slipper man paltkoman. Det är nämligen kombinationen kolhydrater och fett som ger upphov till den här dästa och trötta känslan efter en måltid.

Tack för alla kommentarer i det här inlägget! Jag har varit dålig på att svara på era inputs, men ni ska veta att jag uppskattar när ni skriver!

Jag hoppa en god natts sömn och fotomässa imorrn kommer göra susen för mitt humör :)

18 november, 2011 by
Diet

Sockerfri kalender

Nu har jag pulat ihop en kalender. Ni vet en såndär som man kryssar i dag för dag om man lyckats hålla sig från någonting, i mitt fall socker.

November ut och hela december är det meningen att kalendern ska vara ifylld orange :) Jag kanske köper en fysisk att hänga upp hemma också.

18 november, 2011 by
Diet, Kost, Livet, Sockerberoende, Tankar

Jag har kommit på konstruktionen

Jag har kommit på konstruktionen (gammal Felix-reklam referens)!

Det är sockret som är boven. Högst sannolikt. Jag kan inte veta, men det är så jag tror. Jag har varit oerhört slapphänt den senaste tiden och ätit godis varenda dag. Och det har inte varit några små mängder heller. Är jag sugen så köper jag godis som för en normal människa med normal hjärna (med normalt fungerande signalsubstanser) är en hel veckoranson. Här om dagen gick jag in på ett konditori och köpte en kardemummakrans som var kanske 50 cm i diameter (skitstor alltså). Den åt jag upp samma kväll. Sen däckade jag. För det är så jag fungerar. Äter jag stora mängder socker så blir jag otroligt trött och däckar.

Nu tänker ni antingen: ”Shit vad modig hon är som vågar erkänna en sån sak” eller ”Hon har verkligen problem”.

Båda är OK. Jag har problem just nu.

Jag vet inte hur det här kommer sig. Kanske har den ökade träningsdosen med saken att göra? Jag tänker lätt att det inte gör något att jag äter socker, för att det ändå är extra energi inför spinningpasset eller att jag bränner bort det fort. Så det är det här som är problemet. Jag vet att många undrar ”Hur kan hon vara rund när hon tränar så mycket?”. Jo, för att jag äter socker. För att minsta lilla sockerkorn lägger på sig som fett på min kropp. Det förbränns inte. Jag kanske inte nödvändigtvis går upp i vikt, men jag går heller inte ner.

Sockret gör mig trött och hängig. Socker är inget raketbränsle! Vilket skämt. Energin kanske finns i musklerna, men om jag ska kunna använda den måste ju hjärnan vara pigg och alert. Jag måste avsockra mig för att hjärnan ska stabiliseras. Det känns som att jag bor i en dimma just nu. Inte OK.

Jag måste avstå från socker. För alltid? Jag vet inte. Ibland kan jag kontrollera det. Ibland inte. Men just nu behöver jag komma från sockret. Det kommer bli en utmaning då julen snart är här och jag vet en och annan som vill julbaka med mig..

17 november, 2011 by