Bland de roligaste loppen jag sprungit! Härlig knixig terräng och ungefär så brant det blir.
Ombergslöpet är ett ungt lopp, det har bara funnits sedan 2009. Det är ett litet men välarrangerat lopp som går i bokskog på berget Omberg utmed Vätterns östra strand i västra Östergötland.
Det började ganska kraftigt utför den första halvkilometern och det var lite knixigt att blåsa på då jag hade löpare tätt framför mig vilket gjorde det svårt att se vart jag satte fötterna. Sen började helvetet. Två kilometer rakt upp på berget. Smala stigar, uppför, uppför, uppför. Lera, rötter och sten. Här kom mina Inov-8 X-talon till rätta.
När vi äntligen var uppe på högsta punkten kunde jag börja springa på ganska snabbt eftersom det skulle vara utför samma väg vi kom från. Smala stigar, lera, rötter och sten. Allting om igen, fast med bättre förutsättningar. Jag älskar knixig terräng. Det kräver tankeverksamhet, snabba fötter och ibland höga kliv. Det finns ingen tid till att bli uttråkad, det händer grejjer hela tiden.
Vi sprang på spångar och jag skymtade Vättern vid något tillfälle. Jag plockade motståndarna som gått om mig tidigare en efter en och spurtade om två tjejer i målområdet. Jag är kanske inte är så stark uppförs, men nedförs och på plan backe är jag ganska snabb.
Fredrik kom i mål en halvtimme efter mig. Men så hade han ju sprungit 14 km också. Jag hörde att 14 km distansen på det här loppet var tuffare än Lidingöloppet. Visserligen är Lidingö dubbelt så långt, men antal höjdmeter är fler här.
Strax därefter kom klubbmedlemen och bekanten Sven i mål och en kvart därefter hans flickvän Gesine. Vi fyra åkte efter prisutdelning och nedvarvning till Gyllenhammars pensionat och åt middag. Klubben bjöd. Vi snackade allt från Swiss alpine ultra/marathon till Hässelbyloppet och Höstmilen. Sven och Gesine har sprungit dem allihop. Inspirerande!
Ombergslöpet banprofil





