Efter att ha ätit alldeles för mycket gott igår kväll sov jag alldeles för länge och kände mig allt annat än pigg. Vädret var dock fantastiskt så det vore ju synd att inte ge sig ut och cykla. Efter två dagars vila kände jag för ett lite längre pass. Fredrik hängde med bort till starten på Mera Leras mtb-bana i Vidingsjö. Där ställde han av cykeln och sprang bort till LOK-milen. Nästa helg springer han Lidingöloppet och det här blir nog sista terrängpasset innan för hans del för att checka av läget lite.

Jag själv körde intervaller på den blåa snällare nybörjarbanan som knappt är en kilometer lång. Vilade nån minut mellan varje varv och körde sen på så hårt jag kunde. Drack vatten, vilade en sväng och funderade på om jag skulle hinna med ett varv på gula banan innan Fredrik var tillbaka. Det skulle jag förmodligen inte, men ett halv varv kunde jag ändå ta.

Efter att ha cyklat mig uttråkad på den blå banan där det inte finns några roliga drops, tekniska bitar eller andra hinder så var gula banan riktigt skoj! Här fick jag använda hjärnan lite och vara mer på alerten. Det kändes grymt när jag cyklade upp för en häll där jag tidigare alltid bara kommit halvvägs upp och vält. Och det kändes grymt när jag tog mig upp för en knixig rottrappa helt utan problem.

När jag var klar hade Fredrik sprungit sin mil och vi tog gemensamt oss hem via en avstickare genom Tinnerö Eklandskap där vi kunde dra på rätt mycket tack vare att det är platt och cykelvänligt.