Jag är snart 28 år. Dags att skaffa barn nu kanske? hör jag folk säga. Jag har knappt haft en tanke på att skaffa barn. Jag tycker om mina vänners barn och kan bli sugen på att en egen knodd när jag umgås med dem, men sen går det över.
Jag har tänkt att barn vore bra för egot, att man kan fokusera på någon annan istället för sig själv. Men om jag behöver fokusera på mig själv ett tag till då? Om jag inte har hittat mitt sätt att leva och ta hand om mig själv, hur ska jag då kunna visa det för mitt barn? Hur ska jag kunna bli en bra förälder om jag har en massa bagage som jag inte bearbetat?
Jag vet nog vad som är bäst för mig, men jag vacklar och trevar. Jag har ett öppet sår som aldrig får läka och jag bär på skuld, på dåligt samvete. Och det dåliga samvetet tär. Jag vet inte vad jag ska göra för att få det att försvinna.