dessi.se - lagom är sämst!

Löpning

Ropar hej lite försiktigt

Även solen har sina fläckar. Även en inbiten barfotalöpare kan faktiskt lyssna på de råd hon får. Eller som Fredrik sa; ibland kan det faktiskt lämpa sig med kryckor.

Efter inrådan av både min naprapat och en elitlöpare jag har förtroende för har jag nu gått och köpt ett par mer dämpade skor att springa i under rehab-tiden. Testade ett par Saucony Kinavara 2 på InterSport idag och de väger nästan ingenting! Mina VFF Speed väger 144 g styck i storlek 38. De här väger bara 40 g mer i samma storlek. Det kändes lite lustigt eftersom de har en ganska rejäl sula. Jag sprang på bandet och man filmade mitt steg. Ingen pronation, mycket fint steg. Kul!

När jag kom hem testsprang jag 1 km i ganska snabbt tempo, iklädd mina nya skor och mina kompressionssleves. Visst matchar de varann nästan äckligt snyggt?

Några timmar senare och jag känner ingenting i benhinnorna. Det kan vara en slump, men hoppet är det sista som överger människan och jag hoppas att det här betyder något. Imorrn ska jag till Karin igen för kanske min sista stötvågsbehandling.

13 maj, 2012 by dessi

Shopping

Skörd från mässan

Kompressionssleeves fråm CEP och strumpor från GoCoCo + sjuttioelva vattenflaskor från olika tillverkare. Var ska man göra av alla?!

13 maj, 2012 by dessi

Löpning, Tävling

Göteborgsvarvet 2012

Jag sprang inte i år. Jag har knappt tagit ett löpsteg sedan i höstas och är inte alls i form. Min roll i årets upplaga av Göteborgsvarvet var att agera fotograf och hejjarklack.

Någon som definitivt var i form var Fredrik! Han hade kommit igång igen sedan han bröt foten på Höstmilen och limpade i mål där i skogen utanför Norrköping. Vi kom till Göteborg igår och vi sov över på hotell. Vi besökte mässan och jag köpte ett par rosa kompressions-sleeves från CEP och ännu ett par strumpor från GoCoCo. Jag blev dock förvånad över att inte se Merrell ställa ut. Inga barfotaskor syntes till.

Idag begav vi oss till startområdet så vi var där ca 45 min innan start. Vi samlades upp vid Akeles samlingsplats och hann önska varandra lycka till. Anders Kleist var favorittippad bland svenskarna. Jag och coach-Jonas pappa gick bort till ett bra ställe där jag kunde ta lite schyssta bilder.

När vi sedan gick tillbaka mot startområdet stötte jag på min naprapat Karin, så vi stod och hejjade på alla löpare precis innan mål. Hon hade skickat efter sin killes mellantider via sms för att hålla koll på när han skulle springa förbi. Jag gjorde detsamma men råkade skriva in fel startnummer. Blev ju helimpad då det visade sig att beräknad målgångstid skulle ligga på 1:20! När vi sedan såg att det var någon som hette Per jag hade fått tiderna på skrattade vi gott åt mitt misstag!

Karins kille Stefan (som också är med i Akele) sprang förbi och gjorde en grym tid på 1:30 och kort därefter kom Fredrik och gjorde tummen upp! Han kom i mål på grymma 1:34:58! Det är pers med 6 minuter! Och då har han ändå haft en vinter med noll löpträning. Den två senaste månaderna har han börjat träna inför Varvet med intervaller med Akele och ett par långpass har hunnits med. Så det här är en GRYM tid sett till hur mycket han har tränat. Det är en grym tid för vilken löpare som helst förresten. Ja ni märker ju kanske att jag lever lite på hans meriter för tillfället. Jag är skadad och kan själv inte glädjas åt egna PB:n.

Anders Kleist som var favorittippad tog hem bronsmedalj! Han kom alltså in som tredje svensk. Många andra från Akele tog personbästa i år eller sprang på fina tider. Jonas x 2 , Björn och Stefan mf.l. Cissi, som är syster till Anders, tror jag inte sprang varvet i år då hon fått äran att springa för landslaget på 10.000 m i Nordic Challenge i Köpenhamn den 19:e maj. Hon kommer dock ställa upp i Vårruset i Norrköping. Hon vann hela faderullan i fjol. Det känns fantastiskt roligt att ha så många duktiga löpare i klubben! Vi har 2 SM-medaljer hittills i år och vi är bara i maj. Jag blir så inspirerad och längtar efter snabba ryck jag med.

Karin och jag köpte en varsin ros till våra hjältar. Sen tog det lite tid att hitta Fredrik, men det löste sig till slut. Nu är vi hemma igen och man kan nästan tro att det jag som sprungit för jag är helt slut!

Nummerlappsuthämtning