Tankar

Att vara ”duktig”

Att säga att någon är duktig är säkert väl menat i de flesta fall, men för mig klingar det lite illa. Eller att säga att man själv är duktig *ryser*. Duktig är ett uttryck som jag kopplar ihop med barn. Lille Per är duktig för att han hjälpte till med att plocka bort disken från bordet efter middagen. Eller att Lisa har städat sitt rum när pappa sade åt henne att göra det.

Eller så är det bara jag som tänker såhär, jag tycker det är skitkonstigt när någon kallar mig duktig för att jag avstår från bullfatet. Jag känner mig obekväm. Jag gör det inte för att vara duktig liksom..

Vi alla har olika tolkningar av olika ord och uttryck. Har du något ord som alla använder som du tycker är knasigt/fel eller kanske tvärtom? Någonting som borde sägas oftare eller borde byta innebörd?

Vikt

Fantabulous!

Nu har jag gått ner nästan 6 kg den här våren och snart 3 kg under 6 av de här 10 satsande veckorna till Toppform! Det går inte snabbt, men det händer saker med kroppen varje vecka. Framför allt känner jag mig mycket lättare och smidigare. Det är en fantastisk känsla! Tidigare kände jag mig tung och svullen nästan jämt. Det gör jag inte nu! Magen är platt och jag kan dra in den, något jag inte kunde förut pga uppblåsthet. Ni vet när magen står ut och känns hård och hur mycket man än försöker suga in den rör den sig knappt ur fläcken? Gone!

Maten
Ni vet ju redan hur jag äter, kyckling, kyckling och åter kyckling. Och mozarella, broccoli, tzatziki och coleslaw. Kör periodisk fasta, dvs jag äter mitt första mål kl 12 på dagen och mitt sista senast kl 21. Det finns dock olika varianter av periodisk fasta, man kan testa sig fram! Jag äter inget socker och nästan inga kolhydrater (0-25 g per dag). Förbränningen sätter fart på det här sättet.

Träningen
Jag tränar inte ihjäl mig, har inte ångest för att jag inte kör skiten ur mig flera gånger i veckan. Jag tränar, men det är av lust och inte av tvång. Just nu är jag inne i en period där jag vill stärka bålen och satsa på rehab. Jag tränar fötterna och musklerna i smalbenen (mycket tåhävningar, skrynkla handduk, sitta på huk osv.).

Löpning

Testat benhinnorna!

En gång är ingen gång för mina benhinnor, det är när det blir regelbunden löpning de börjar skrika.

Men, jag ska springa två gånger den här veckan med inläggen jag fick av naprapaten och jag avverkade just 1 kilometer bort till Gurkans livs och hem. Jag började lite vackert, med hög stegfrekvens och lätt på steget.

Ökade sedan omedvetet tempot och såg nog minsann en 4:a blinka förbi i tempo-rutan på klockan. Det kändes så härligt! Sprang i mina knallgula Saucony och inläggen kändes väldigt sköna. Det bästa av allt var att jag kände mig lätt! Sist jag sprang vägde jag några kilon mer. Vilken skillnad!

En riktigt utvärdering av min behandling och inläggen kan jag inte göra förrän efter nästa pass, vilket jag planerar att avverka på fredag eller söndag. Har tagit ledigt på fredag då vi åker ner till Göteborg då.

Uppdaterat: OK, jag klämmer fram på skenbenet och det känns. Upplevde ingen smärta eller spänning medan jag sprang, men i början kommer alltid smärtan efteråt och då bara om jag klämmer. Smärtan verkar flytta sig beroende om jag springer i skogen eller på asfalt. I skogen känner jag mest av på insidan av smalbenet, några centimeter ovanför fotknölen. Men när jag springer på hårt underlag känns det fram på smalbenet. Det tyder på att både musklerna på insidan och framsidan blir överbelastade när jag springer trots att jag tar riktigt korta steg och inte pronerar *morr*

Jag fortsätter med min rehabträning genom tåhävningar och styrka för framsida smalben och undersida fötter.

Skor: Saucony Type A4. Jacka: Newline Iconic feather jacket. Tights: Röhnisch anti-shake.