Igår var en efterlängtad dag. Pappas största intresse är musik. När han var yngre åkte han gärna på konserter och har bland annat sett Led Zeppelin, Neil Young och John Fogerty live.
När jag var liten spelade pappa John Prine för mig och pratade om hans texter med mig, förklarade metaforer i Prines låtar och vissa texter har fastnat hos mig sedan dess.
För ett par år sedan började jag själv lyssna på hans musik, och idag är han min stora favorit. Pappa har aldrig sett John Prine live, och när jag såg att han skulle komma till Europa och till Sverige(!) så bokade jag biljetter illa kvickt.
Igår körde vi 35 mil norrut, till Gävle. Det tog sin lilla tid, och mest nöjd är jag över att i tid ha sett köbildning, i rätt tid, på motorvägen pga olycka så jag kunde svänga av och ta en omväg. Annars hade vi kunnat missa konserten.
Klockan 19:30 gick förartisten Ian Noe upp på scenen och spelade några låtar. Kl 20:40 var det dags för Prine och hans band att äntra scenen. Han inledde med låten Everything is cool.
Bäst under kvällen var Angel from Montgomery (vilket var den första låten jag fastande för med Prine) och Lake Marie. Kunde inte hålla tårarna tillbaka och det var omöjligt att sitta still. Pappa blev lika rörd även om han inte säger så mycket, jag såg tårar på hans kinder. Det var så vackert att tillsammans mötas i den här musikupplevelsen. Tack för musiken pappa! <3
