Schmerzen!

De första 24 km förflöt mycket fint. Hakade på ett par olika klungor vilket gjorde åkningen näst intill ansträngningsfri. Kände mig som king of the world och jag swishade igenom Berlins gator i 21-24 km/h. Sen kom smärtan i fötterna. Med besked. Jag minns inte när jag genomled sådan smärta sist. Varje skär kändes som knivar ner i fötterna. Jag ville dö.

Till råga på allt började det regna vilket gjorde asfalten hal som is. Ville bryta med 12 km till mål och ringde Fredrik och lipade. Jag åkte på så gott jag kunde. Till och med tomten åkte om mig! :( Haltade igenom Brandenburger Tor och kom i mål och fick min medalj. Det enda som fick mig att kämpa igenom skiten var tanken att inte kunna få bära min finisher t-shirt. Med andra ord – I’m not a quitter!