De första 24 km förflöt mycket fint. Hakade på ett par olika klungor vilket gjorde åkningen näst intill ansträngningsfri. Kände mig som king of the world och jag swishade igenom Berlins gator i 21-24 km/h. Sen kom smärtan i fötterna. Med besked. Jag minns inte när jag genomled sådan smärta sist. Varje skär kändes som knivar ner i fötterna. Jag ville dö.
Till råga på allt började det regna vilket gjorde asfalten hal som is. Ville bryta med 12 km till mål och ringde Fredrik och lipade. Jag åkte på så gott jag kunde. Till och med tomten åkte om mig! :( Haltade igenom Brandenburger Tor och kom i mål och fick min medalj. Det enda som fick mig att kämpa igenom skiten var tanken att inte kunna få bära min finisher t-shirt. Med andra ord – I’m not a quitter!
6 Kommentarer
Grymt jobbat! Vilket pannben du har!
Njut av jobbet och dina tröja nu:)
Imponerande! Bra jobbat!
Godkänd insats hörru. Alltid besvärligt om man får ont någonstans och just fötterna för din del. Du får analysera i efterhand vad det kunde bero på.
Kram
Järnvilja! Strongt kämpat!!
GRATTIS!!! Jisses, det låter som en pers.. Men det är det ju också, vilken bragd!
Ja vilken insats trots smärta. Bra jobbat! Om don´t worry med tomten. Jag blev omsprungen av en kyckling förra året på Stockholm marathon :)