Idag smygöppnade nya Friskis & Svettis Harvestad! Det här är Friskis fjärde anläggning i Linköping. Man hittar hit genom att ta sig till Landeryds golfbana. Den stora invigningen sker nu på lördag den 23:e februari. Gratis träning hela dan! Läs mer här.
Fredrik och jag drog dit på lunchen och tränade en timme. Gjorde bland annat marklyft och militärpress med helt nya stänger och viktplattor. Det var lite folk när vi kom dit vid 12, men när vi gick var vi i princip ensamma på gymmet.
På gymmet fanns tre lyftar-rack, en bänkpress, en lutande bänkpress och olika maskiner för i princip alla ändamål. En mindre area för fria vikter och en stor multibur för olika former av pull ups osv. Löpband och cyklar stod vid några stora fönster så att man ser ut i naturen medan man motionerar. Fint ljusinsläpp på en solig dag som denna :)
När jag får pengar nästa vecka så tar jag nog och köper ett kort här och fyller på mitt kort på Campushallen. Det är roligt att variera mellan olika gym och anläggningar.
Friskis & Svettis Linköping
När jag går till gymmet så kör jag oftast det jag känner för för stunden. Visst kan jag få inspiration från färdiga scheman, men i slutändan är det mitt fria val som gör att rörelseglädjen finns där år efter år.
Idag var jag till exempel jättesugen på marklyft, så då körde jag marklyft.
Körde några set med 45 kg och testade att maxa 1 rep på 75 kg. Tekniken var inte perfekt, men upp kom stången och det får jag räkna som personbästa för i år. För 2-3 år sedan lyfte jag 80 kg som mest, men efter det kom ryggskadan efter mtb-kraschen så nu bygger jag upp min styrka igen.
Marklyft är en superövning som tränar i stort sett alla muskler i kroppen, även ryggen.
Favoritövningar som alltid är med på gymmet är sittande rodd, latsdrag, ryggresningar och militärpressar. Jag gillar enkla basövningar som tränar stora muskelgrupper :)
En övning som jag vävt in i slutet på mina gympass är tåhävningar eftersom jag behöver få starkare vadmuskulatur. Tåhävningar går att göra på en step up-bräda eller som här – i smithmaskinen. En fördel med att träna i smithmaskinen är att det är lätt att köra med vikt på stången för att göra det tuffare. 3×20 st brukar kännas bra.
Ett år efter mtb-kraschen har mitt nyckelbensfraktur läkt och jag kan belasta axlarna med en stång i knäböjen. Har hittills fått köra benpress eller olika typer av frontböjar för att inte få ont, men här om dagen gjorde jag böjen som jag föredrar den – med stången bakom huvudet.
Jag lägger mycket krut på styrketräningen sedan några veckor tillbaka. Är inne på 8:e veckan med regelbunden styrketräning. Jag har styrketränat i perioder i några år, men det har varit mycket från och till. Som den känslomänniska jag är har jag alltid tränat det som fallit mig in. Det gör att träningen nästan alltid är rolig.
Men just nu vill jag göra en satsning och bli stark. Det är ett år sedan mtb-kraschen och fast jag läkt fint blir jag lätt trött i ryggen.
Idag hade jag ett grymt pass på gymmet tillsammans med Fredrik. Medan vi väntade på att ett rack skulle bli ledigt körde vi thrusters med skivstång. Thusters är när man håller en skivstång framför sig, går ner i en frontböj och trycker upp stången över huvudet i stående position. Det tog jäkligt bra på låren och ju snabbare man gör dem desto flåsigare blir det.
Snart blev ett rack ledigt och vi körde marklyft. Först några set mellan 8 och 10 reps på 50 kg, och sedan höjde jag till 55 och körde ett par set. Till sist var jag uppe på 60 kg och repade då riktigt tungt. Vi snackar att klara av 3-4 st repetitioner. Svetten sprutade som aldrig förr.
Att köra marklyft och ta i så att huvet nästan sprängs är en av de bästa känslorna som finns! Det är som att man släpper fram nån slags urkraft. Man använder ju kroppens alla muskler och att lyfta något tungt från backen måste ju vara en av de mest ursprungliga styrkeövningarna, som att lyfta en stor sten eller en stock från marken.
Mamma har alltid varit en person som hållit igång. Löpträning och gympa framför TV:n har hållit henne i form. Idag satte hon sin fot på ett gym för första gången.
Jag hade gjort ett träningschema som jag tyckte vettigt för en nybörjare (fokus på rygg och axlar) och mamma imponerade med sina russian twists. Vi testade löpband och arc trainer och den sistnämnda var en hit.
Efter träningen cyklade vi hem och åt en varsin plocksallad från salladsbaren i affären vid mig. Hämtade ut den här boken som är rykande färsk. Såg ett inslag om den på Go’Kväll och blev direkt intresserad. Jag älskar att läsa om psykologi, samhällsfenomen och hur vi människor fungerar. En författare som skrivit många bra böcker är David Eberhard som bland annat skrivit boken I trygghetsnarkomanernas land.
Såhär står det på baksidan av boken Wellnessyndromet:
Känner du att du borde träna mer? Har du börjat räkna ditt kaloriintag i sömnen? Skäms du för att du inte är lyckligare? Kanske har du då drabbats av wellnessyndromet. I sin uppmärksammade nya bok hävdar Carl Cederström och André Spicer att det sociala kravet att maximera vårt välbefinnande har börjat vändas emot oss. Istället för att må bättre, har vi börjat känna oss skuldtyngda och ångestfyllda.
I Wellnessyndromet får vi följa hälsofreaks som gör allt för att hitta den perfekta dieten, företagsatleter som startar dagen med ett hälsoparty och livsloggare som mäter allt, inklusive sina egna toalettvanor. I denna värld tycks personligt välbefinnande förväxlas med etiskt handlande. Visioner om social förändring krymps ned till drömmar om individuell transformering, politiska diskussioner ersätts av fördomsfullt moraliserande och vetenskapliga bevis blandas ihop med andliga villfarelser.
Denna träffande och humoristiska diagnos av den pågående wellnesskulten bör läsas av alla som någon gång har känt sig misstänksamma mot dagens frenetiska sökande efter det perfekta livet. Istället för att maniskt ängslas för vår personliga hälsa och lycka, borde vi kanske oroa oss mer för den sjuklighet som ligger utanför vår kropp – i samhället och i världen.
Jag tror ju lite på att träna det man har lust att träna, för då kommer träningen bli ett bestående inslag i ens liv.
Det är lite så jag jobbar. Har jag inte lust med en viss träningsform men ändå på något sätt ”tvingar” mig kan det antingen bli awesome (särskilt om det något jag inte kört på länge) men mest sannolikt är att det blir pannkaka av passet eftersom hjärnan inte är med. Jag går oftast ”all in” när jag tränar, och då är det viktigt för mig att det är något jag verkligen vill göra.
Sommaren 2013 köpte jag en racer och blev hooked på landsvägscykling. I början gick det väldigt bra. Cyklingen var lustfylld och jag cyklade många mil per pass. Jag kunde cykla 11-15 mil på en vecka. Till slut sa kroppen ifrån. Hjärnan sade ifrån. Jag åkte ut på en vanlig standardrunda på ca 35 km men efter ca 4-5 km ville jag inte mer. Jag stannade vid en rastplats. Gick av cykeln och satt där på en bänk och bara stirrade. Jag var helt slut. Jag ville inte cykla. Så jag cyklade hem. Sedan dess har jag aldrig riktigt kommit tillbaka till landsvägscyklingen. Jag tränade för monotont och gav mig ut när jag egentligen inte hade lust. Då kan det gå så långt att man tappar glädjen för den träningsformen helt.
Så. Mitt tips är att träna det man tycker är kul, och inte träna något bara för att nån annan gör det eller för att det är trendigt just nu. Att testa nya saker och gå ur sin comfort zone är bara bra, men tycker du inte att en viss träningsform är rolig så strunta i den och gör något annat :) Idag var jag t ex sugen på att träna ryggen och köra svingar och clean & press med kettlebells, så då gjorde jag det.