Ett år efter mtb-kraschen har mitt nyckelbensfraktur läkt och jag kan belasta axlarna med en stång i knäböjen. Har hittills fått köra benpress eller olika typer av frontböjar för att inte få ont, men här om dagen gjorde jag böjen som jag föredrar den – med stången bakom huvudet.
Jag lägger mycket krut på styrketräningen sedan några veckor tillbaka. Är inne på 8:e veckan med regelbunden styrketräning. Jag har styrketränat i perioder i några år, men det har varit mycket från och till. Som den känslomänniska jag är har jag alltid tränat det som fallit mig in. Det gör att träningen nästan alltid är rolig.
Men just nu vill jag göra en satsning och bli stark. Det är ett år sedan mtb-kraschen och fast jag läkt fint blir jag lätt trött i ryggen.
Idag hade jag ett grymt pass på gymmet tillsammans med Fredrik. Medan vi väntade på att ett rack skulle bli ledigt körde vi thrusters med skivstång. Thusters är när man håller en skivstång framför sig, går ner i en frontböj och trycker upp stången över huvudet i stående position. Det tog jäkligt bra på låren och ju snabbare man gör dem desto flåsigare blir det.
Snart blev ett rack ledigt och vi körde marklyft. Först några set mellan 8 och 10 reps på 50 kg, och sedan höjde jag till 55 och körde ett par set. Till sist var jag uppe på 60 kg och repade då riktigt tungt. Vi snackar att klara av 3-4 st repetitioner. Svetten sprutade som aldrig förr.
Att köra marklyft och ta i så att huvet nästan sprängs är en av de bästa känslorna som finns! Det är som att man släpper fram nån slags urkraft. Man använder ju kroppens alla muskler och att lyfta något tungt från backen måste ju vara en av de mest ursprungliga styrkeövningarna, som att lyfta en stor sten eller en stock från marken.
