Say Trail MTB – dessi.se

Mountainbike

Sya Trail MTB 2019

Vet knappt vart jag ska börja. Körde Sya Trail MTB 10 km idag och det var nog det mest pulshöjande jag gjort på hela året!

Men vi tar det från början.. Ända sedan fjolårets lopp så har jag längtat tillbaka. Det var sjukt tufft då med då jag körde slut på energin typ 6 km in men kom ändå tvåa! I år var konkurrensen hårdare med fler anmälda, men jag klagar inte! För det är kul när framförallt fler tjejer ställer upp i lopp.

Sya Trail MTB är en del av Sya Trail Day. Man kan på förmiddagen springa och på eftermiddagen köra mountainbike. Eller välja en gren. Jag körde MTB, som vanligt.

Jag gillar det här loppet för det är litet och gemytligt, Sya är en pissliten (men vacker!) ort mellan Mantorp och Mjölby som har en egen skidstadion med midsommarskidåkning varje år. På riktig snö alltså! Man sparar snö från vintern och så kör man på midsommarafton.

Jag gillar också att man kan välja två distanser; 10 km eller 32 km. Jag efteranmälde mig på plats till 10 km. Tycker 10 km är en bra distans för mig som inte gillar att hålla på att cykla hårt i timmar. Jag värmde till och med upp innan starten kl 13:30. Det gjorde jag knappt i fjol.

Nytt för i år var att 10 km gick på en slinga, istället för att man kör två varv på en 5 km-bana som man gjorde i fjol. Masstart 10 och 32 km. Start på gräs. Inte optimalt för mig. För mjukt. Nästan direkt kom en superbrant backe där alla hoppade av cyklarna och gick uppför. Sen in i skogen varvat mellan smala stigar och bredare grusvägar. Det gick fint ungefär halvvägs in. Blir så meddragen av andra cyklister att jag liksom kör utan att känna efter. Kände mig ganska stark. Men jag märkte att jag cyklade på typ 90% av maxpuls. Kraschade på ett ställe där det var geggiga rötter, halt. Slog i knät och det kom blod. Sadeln sned, men fortsatte ändå.

Fick gå i ett par backar pga energin slut. 6 pers cyklade om mig i sista backen. Då var jag nära att börja gråta. Men jag bet ihop. Kom i mål på typ 38 minuter enligt min klocka. Officiella tiden låg på 43. Var helt död! Kollade Strava efter och jag hade legat på högsta pulszonen (pulszon 5) 64% av loppet. Resterande låg jag i pulszon 4.

Det var länge sen jag pushade mig själv så hårt. Och även om jag inte var snabb och fick gå av cykeln några gånger så är jag glad att jag kunde pusha mig själv. För när man varit nära utmattning flera gånger de senaste åren så har jag inte kunnat träna så pass hårt. Nu kunde jag det, och det gör mig glad! Det är min största vinst idag! :)

Kul med stort deltagande! Att snacka cykling med folk efteråt är halva grejen med lopp ju!

22 september, 2019 by dessi

Mountainbike, Tävling

Sisten i mål får silver!

Fotade bröllop i 8 timmar igår och hade inte så mycket förväntningar på dagens race. För det är svårt att äta tillräckligt när man är iväg och fotar bröllop då man sällan har så många stunder att sätta ner kameran och ta en paus. Men jag vaknade pigg rätt tidigt idag och starten i Sya (en liten fin håla mellan Mantorp och Mjölby) för 10 km gick inte förrän kl 13:15.

Sya Trail alltså. För de som ville kunde man springa på förmiddagen och cykla på eftermiddagen. Några olika distanser att välja på. 10 eller 32 km mtb. Kände att jag inte skulle palla att riva av 32 km bara sådär så Fredrik och jag hade anmält oss till 10 km. Oavsett hur det skulle gå så kunde vi ta det som ett träningspass.

Det var charmig stämning vid motionsanläggningen i Sya och när vi hämtade nummerlapparna fick jag höra att vi var totalt 3 tjejer som skulle cykla 10 km. Så jag kunde som sämst ta broms sa jag skämtsamt. De flesta valde alltså att köra 32 km, jäkla supermännsikor det där!

Starten gick och Fredrik valde att cykla tillsammans med mig. Han låg strax bakom hela tiden och pushade. Det var varvbana, två varv a 5 km. På första varvet var det en liten kille som kraschade i en dammig kurva i skogen. Och mannen framför mig kraschade som en följd av det, och jag drog av cykeln jag med. Jag fick bara lite skrapsår medan lillkillen hade slagit i svanskotan och mannen framför mig blödde från ansiktet. Vi checkade att de var OK och meddelade funktionärerna en liten bit bort.

Lite smått skärrade cyklade vi vidare och varvade. Här började jag ta slut. Jag fick verkligen sota för att ha ätit för lite igår och inte laddat upp med tillräckligt med käk till frukost. Jag hade underskattat hur jobbigt 10 km i skogen kan vara. Så andra och sista varvet gick ju så segt och jag ville ge upp flera gånger. Men då var det bara 3 km kvar så jag kunde ändå ta på målet mentalt och fortsätta.

I mål fick jag veta att jag kommit tvåa. Ena tjejen som körde hade fått punka tidigt och kunde inte fortsätta. Fredrik kom också tvåa! Så vi kom sist i vår klass men tog ändå silver. Sjukt!

Såg sen i resultatlistan att vi var totalt 6 tjejer som startade och fem som kom i mål, alltså TOTALT på båda distanserna. Och skitmånga killar. Varför är det så?

16 september, 2018 by dessi