Det här suger att skriva, men.. Det blir ingen CykelVasan för mig. Dels så har Fredrik skadat armen och kan inte cykla och så har jag häcken full med Café Östergötland.
För att jag var sängliggandes så länge i sommar på grund av cykelkraschen så förlorade jag värdefull tid åt projektet. Tid som jag nu får lägga. Det blir 2-3 caféer om dagen. Är helt slut..
Och så ställer jag så höga krav på mig själv vad gäller bilderna. Förlaget har också höga krav så det blir dubbelt för mig vilket gör att jag känner mig väldigt stressad. Sover dåligt, har nära till gråt osv. Så jag behöver helgen för att vila upp mig. Det ska bli SÅ skönt när det här är över.
2 Comments
Tråkigt, men Cykelvasan går varje år, men det finns bara en Dessi. Aldrig bra starta med dåligt samvete heller liksom, hellre vila sig helhjärtat och göra det man finner kul FÖR TILLFÄLLET. Kram!
Jag tror på att bara cykla när det känns som att det går att få ut något roligt av det, inte när andra viktiga saker i livet måste stryka på foten. Som Katja säger, Cykelvasan kommer igen varje år!