Jag gillar inte att hasta runt, att flänga från ena stället till det andra. Jag gillar att ha gott om tid om att göra mina ärenden och överdriver hellre hur lång tid ett jobb tar än att underdriva och få stressa vidare.
Men när det kommer till cyklingen så vill jag vara snabb. Har jättesvårt att ta det lugnt och sänka tempot. Här har jag alltid bråttom. Och det blir ju såklart stressande för kroppen i längden. Jag märker hur jag inte kan cykla lika ofta när jag pressar mig vid varje pass.
Idag när jag och Fredrik vaknade hoppade vi upp på cyklarna det första vi gjorde och tog en lugn runda i Tinnerö. Vi cyklade bara nån mil och jag försökte ligga inom pulszon 3. När jag tittade jag på statistiken efteråt så låg jag mest i zon 2 och 3. Så bra! Annars brukar jag ligga i zon 3-4.
Och det var så skönt! Att cykla i prattempo och känna att jag kunde cykla nästan hur långt som helst i det tempot.
1 Comment
Du har jättesnygg kropp. Själv måste jag ha elmotor på min cykel. Jag orkar inte trampa så långa sträckor.