Att säga att någon är duktig är säkert väl menat i de flesta fall, men för mig klingar det lite illa. Eller att säga att man själv är duktig *ryser*. Duktig är ett uttryck som jag kopplar ihop med barn. Lille Per är duktig för att han hjälpte till med att plocka bort disken från bordet efter middagen. Eller att Lisa har städat sitt rum när pappa sade åt henne att göra det.
Eller så är det bara jag som tänker såhär, jag tycker det är skitkonstigt när någon kallar mig duktig för att jag avstår från bullfatet. Jag känner mig obekväm. Jag gör det inte för att vara duktig liksom..
Vi alla har olika tolkningar av olika ord och uttryck. Har du något ord som alla använder som du tycker är knasigt/fel eller kanske tvärtom? Någonting som borde sägas oftare eller borde byta innebörd?
8 Comments
Jag fick först höra att jag var duktig. Efter några gångers nejtackande fick jag höra att jag har karaktär. Efter ytterligare någon gång så blev jag konstig. Det säger de inte men jag märker att min omgivning inte är bekväm med att jag väljer att inte sula i mig den där bullen. Vilket jag finner märkligt. Jag sitter med och har trevligt. Jag predikar inte om hur ”dåliga” de är. Jag bara är där. Och är konstig.
Jag tog ingen bullbit till eftermiddagsfikat. Nu är det inte speciellt ofta sånt dyker upp här på jobbet, men ibland så. Och jag försöker lära mig själv att känna efter. Jag lyfte faktiskt kniven för att skära en bit idag, men en sekund senare la jag ner den. För att jag insåg att jag inte ville ha för att det var gott, jag ville ha för att det har varit en skitdag och för att bihålorna krånglar. Jag ville ha tröst. Om den finns i en wienerbrödslängd? Nä. Och ja, jag kände mig duktig för att jag verkligen kände efter. Den enda kommentaren jag fick var ”Det gjorde du rätt i, den var inte alls god.”
Men jag känner igen det där med kommentarer som är märkliga. Jag äter en näve nötter till förmiddagskaffet och möts av ”Jaha, du är sådär nyttig idag också”, ”Nötter? Verkar väldigt torrt och tråkigt det där” osv. Då kan det tilläggas att jag aldrig kommenterar mackorna som de andra äter. Ät vad ni vill liksom.
Jo, jag skulle kunna fortsätta i all evighet, men jag ska inte ta upp hela kommentarsfältet :)
Jag är ganska trött på att höra ”jajjemen” hela tiden. På sin höjd säger jag ”jajjemensingen”. Likaså så är det nästan lika illa med ordet ”absolut”. Vill också tillägga att du har varit jätteduktig med viktnedgången. Keep up the good work, girl.
Jajjebox är ju mycket bättre, eller hur? :D Men nu sa du det, att jag var duktig. Hahaha!
Fick en kommentar från en kollega här i veckan som inte har med vikt/kost att göra. Diskade min matlåda och tog upp matrester ur slasken efter mig. ”Vad duuuktig du är”… Va i helvete? Jag bara ”öh vadå? jag tar väl jämt rätt på skiten efter mig eller?” vart råless.
Jag har också irriterat mig på att folk säger att ”du är så duktig som springer till jobbet varje dag, som inte äter sötsaker” osv osv. Får också höra det väldigt ofta. Men jag vet att de som säger det menar väl, de faktiskt beundrar att jag gör som jag gör. Numera tackar jag för att de tycker att jag är duktig, för jag tror att de flesta gärna skulle vara mer aktiva, mer strikta med kost och jag är gärna förebild.
Håller med dig – jag avskyr ordet duktig. Även när det gäller barn och barnuppfostran. Vilket onödigt ord egentligen, som bara spär på prestationshetsen. Duktig flicka-hets. Nej fy. Det finns så många andra ord man kan använda sig av, som faktiskt beskriver något på ett bra sätt.
Usch ja! Läser ibland på facebook hur vuxna människor skriver hur duktiga de varit som ätit sallad till lunch eller gått en långprommenad, alternativt kommenterar andrs val/aktiviteter med just ’vad duktig du var!’.
Just duktig känns så präktigt/klapp på huvudet/lilla vän/puttinutt etc etc.
Jag får också höra att jag är duktig när jag inte äter fika. Resultatet blir att jag undviker fika de gånger det är fikabröd. Fast nu verkar min omgivning vant sig, skönt..