Tom i blicken. Precis så jag känner. Jag har haft en svår och tuff vecka. Min syster är sjuk igen och vägrar äta, hon är redan väldigt smal. Tror hon väger 15-20 kg och nu har hon inte ätit på en vecka. Det är så synd om henne och det tär på min mamma som oroar sig och försöker ta hand om henne. Min syster har varit sjuk väldigt ofta de senaste åren. Det känns egoistiskt att tänka på att jag saknar mamma, det finns ingen tid över för oss och det är betungande. Min syster fick mycket tid när jag var liten och även om jag kanske inte märkte det då, så förstår jag att det påverkat mig. Det har vi försökt att gengälda på senare år. Att vi ses och umgås och har roligt. Det är det jag saknar nu.
Jag tittade på Sverkers stora strid på SVT1 igår och det gjorde att en hel massa känslor blossade upp. Jag har alkoholproblem och psykisk ohälsa i familjen. Alkoholproblemen har funnits sedan 15 år tillbaka och det är något som sårat mig väldigt mycket under min uppväxt och även nu som vuxen. Något jag sällan pratar om men som påverkar mig dagligen. Som får mig att bli arg, ledsen, frustrerad och deppig och som gör att jag har svårt att släppa in folk.
Vidare är det tufft på jobbet just nu.
Allt på en gång.
12 Comments
Styrkekramar Dessi!
Kan inte göra mer än visa mitt deltagande genom en kram och hoppas att din syster kommer få all den hjälp hon behöver! Och att du har någon som tar hand om dig oxå!
Oh.. vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg. Finns så mycket elände, tragedi och öden hos så många. Som tonårsförälder känner jag för din mor som måste ha ett h…e och över för dig som orolig syster!! Förstår om du känner dig hjälplös. Det är starkt av dig att skriva om det – fast kanske en räddning också både för dig och andra! Var rädda om varandra och hoppas verkligen det kommer vända för er ..
Kramis! Hoppas hon mår bättre snart, och du med.
Bettis
Skickar styrkekramar!
Hua, tur att du iaf har en sambo att luta dig mot när det mesta känns tungt.
Känner igen det du skriver om alkoholproblem i familjen, och att det påverkar en som person att ha vuxit upp i närheten av sånt. Jag har också svårt att släppa folk nära inpå. Jag är alltid den som är avvaktande och försöker läsa av folk. Sen, när jag väl slappnar av och vågar släppa in en människa i mitt liv så är jag väldigt mån om att de får förstå exakt hur jag är och varför. Då är jag väldigt öppen. Tyvärr är det sällan det händer. Jag har svårt att lita på folk helt enkelt, men hoppas att det ger sig med tiden. ;)
Många kramar iaf sålänge! Och måste säga att även om din blick är sorgsen och tom på fotot, så var det ett sjukt snyggt foto hur som helst, med den gröna bakgrunden och pälskanten, och snygga du i mitten såklart!
Sänder tusen styrkekramar/Ewa
Att det alltid ska köra ihop sig så att många svåra saker kommer samtidigt. Då känns livet inte särskilt rättvist och varje liten extra grej som läggs på den negativa sidan känns ju så mycket värre, än om den hade kommit ensam.
Jag hoppas verkligen att din syster mår bättre snart igen. Kramar.
Många kramar, kan känna igen det där med systern, har (nog) en liknande situation med min storasyster, som tur är är hon inte dålig men hur det har präglat min uppväxt på ungefär samma sätt. Jag brukar (numera) försöka se fördelarna i att växa upp med någon ”annorlunda”.
Hoppas hon tillfrisknar och att det där andra löser sig till det bättre.
Kram!
Skickar också en kram!
Tack allihop! :) Jag hade en tuff dag igår och allt kom till ytan. Det känns lättande att skriva om sina känslor, vi är så många som bär saker inom oss. Det är otroligt befriande att prata om det.
Tack!
Du är så stark syrran. Därför är ju du min förebild:)
Jag ska planera en dag för dig. Du betyder så mycket! Kämpa på?!