Ja det är väl vad man kan kalla gårdagen för. En ätardag. Dagen började fel och sen fortsatte det bara. Var inne på en asiatisk livsmedelsbutik igår och köpte vad jag trodde var ostchips, alltså chips av ost. Kollade näringsdeklarationen och såg 21 g kolhydrater/100 g. Hyfsat bra tänkte jag! Ostchips är ju dessutom sällan sådär svingoda att man trycker i sig påsen på en gång. Hepp! De var svingoda. Och de där 21 grammen kolhydrater var ”per serving” och inte per 100 gram. Meeeeeh! Nu i efterhand fattar jag inte hur jag kunde låta mig luras. Det står ju till och med ”Multigrain” på påsen. Men jag var helt förblindad av bilden på osten! :-(
Sen gick jag och Bettan på stan i ett par timmar. Vi skulle ta bussen hem. Vi missade den precis. Vi gick in på McDonald’s som låg precis vid busshållplatsen. Jag beställde två cheeseburgare och en liten Coca Cola (Coca Cola light smakar toarengöring). Det försvann ner i min mage i ett nafs.
Till middag åt jag nachochips med tacofärs och mozarella. Rätt så skitmycket kolhydrater med andra ord. Jag blev lite svullen, men inte alls så farligt som jag trodde. Jag blev definitivt inte dålig i magen eller gasig. It’s a first I tell you. Kanske har det med att göra varifrån kolhydraterna kommer? Äter jag bröd, fikabröd och godis så går min mage helt bananas.
Det får mig att fundera på det här med ätardagar. Hittills har jag pendlat i åsikt, men jag inser nog ändå att en ätardag i vanlig mening (med godis och bullar) inte funkar. Det föder sockermonstret som bara vill ha mer och mer resten av veckan. Men ätardagar som liknar den i går skulle faktiskt funka. Jag upplever inte det här vanliga fortsatta suget eller att jag har misslyckats och att jag lika gärna kan fortsätta fler dagar.
Hur ser ni på ätardagar? Är det något som kan kicka viktnedgången eller en eventuell muskeltillväxt tror ni?
Don’t trust it.
8 Comments
Jag tror verkligen inte på att moffa i sig godis, läsk och annan skit på sin ätardag. Däremot kan jag känna i kroppen ibland att jag behöver äta lite extra mycket mat, bara vanlig mat. Jag håller just nu på att försöka gå ner i vikt litegrann, och då äter jag lite mindre mat än vanligt kanske, men jag är ganska övertygad om att de gånger jag fastnar på platåer, så är det för att jag äter för LITE. Om man äter lite rejält då en dag, så tycker jag i alla fall det känns som att det tar lite fart neråt igen. Sen slinker det ofta ner en efterrätt eller så på helgerna för mig, men det tycker jag är en del i ett balanserat liv. Jag försöker bara öva på att inte låta dessa ”undantag” dra iväg hjärnan på ett sockerrus, utan att man kan återfå balansen fort igen.
När jag läste näringslära pratade vi mycket om ätardagar. Om du tänker såhär: vid vilket tillfälle har man svårast att överäta? Oftast är det på frukosten. Och när på dagen ska man äta som mest? Jo, på frukosten! Därför dukar vi upp STOR lördags eller söndagsfrukost och äter med gott samvete! Att småäta hela dagen leder för mig bara till okontrollerat beteende, samma sak om man lägger ätandet till kvällen. Då mår man ju inte så bra dagen efter heller.
Om man tänker att man ska gå 500kcal back per dag, alltså 3500kcal back per vecka så kan man ju krasst resonera att man kan ”spara” och äta extra mycket på ätardagen. Men är det hållbart?
Lite tankar!
:-)
Jag tänker att det är bra för ens psyke att en dag i veckan tillåta sig att äta något man tycker är jättegott men som man i veckorna undviker. Om man ser på ens mentala kraft som en muskel så förstår man att den också behöver vila ibland. Om det är så att ens kosthållning kräver mycket mental styrka tror jag alltså att det är jätteviktigt att slappna av helt ibland (det finns även forskning som visar detta, sök på Roy Baumaister). Risken med att slita ut sina mentala muskler är att man tillslut kollapsar och plötsligt en dag moffar okonotrollerat, något som knappast är bra återhämtning för psyket.
Ja precis! Där kan jag nog hålla med. Jag orkar dieta i 2-3 veckor och sen ger jag upp för att det helt enkelt blir för mentalt påfrestande. Men med en sådan ätardag (som egentligen inte involverar godis eller andra sötsaker) så kanske det går bättre? :)
Jag håller med de andra. Det är viktigt att släppa lite. Jag har inte en ätardag men har en ”fri middag” på lördag. En fri middag och mellanmål förstör inte hela veckan. Tvärtom, det är nödvändigt för huvudet att få slappna av lite, annars är det svårt att orka hålla motivationen uppe hela vägen. Om man äter 90% bra så finns det 10% fritt att äta hur man vill, det är dem jag använder lördag kväll.
Och jag får kraft för att börja om på söndag igen. Än så länge har det funkat bra. Jag äter inte godis eller så utan kanske lite extra sås? Och en efterrätt? Någonting jag har varit sugen i hela veckan. Så jag sköter mig bra under veckan.
Prova! Det borde funka för dig också :)
Bra talat! Jag ska testa :)
Jag tror på ätardagar i syfte att orka med att fortsätta deffa. Jag har inga bestämda ätardagar, men känner jag att jag inte orkar mer äter jag mer en dag. Kanske unnar mig lite mörk choklad, men i första hand äter jag mer mat. Annars brukar ätardagar där jag får äta godis och allt jag vill bara göra så jag hamnar på balans under veckan och inte går ner.
hmm.. Det är en svår frågeställning. Tror inte på att planera sina ätardagar. Jag iaf fungerar så att om jag väl äter godis och sånt en dag så är det väldigt lätt att göra det nästa dag också.
Men samtidigt kan man inte leva efter devisen allt eller inget heller enligt mig.
Även min mage går bananas om jag ätit för mkt socker och man får väl se det positivt; man får ännu en anledning att hålla sig borta från det ;)