När jag var liten uppskattade jag inte alls landet. Jag har alltid gillat djur och tills jag var 11 år tyckte jag om att leka i skogen. Men sen fattade jag tycke för musik och smink och glömde bort allt det där med naturen.
Idag är jag glad att jag hittat tillbaka till det här. Jag bryr mig inte nämnvärt om vad som händer i kändisarnas värld. Den världen är för mig så väldigt ytlig.
Men det har tagit ett tag för mig att hitta tillbaka. Allt började med att jag började springa 2008. Eljusspåret i Rydskogen (som är skogen jag lekte i som liten och där vi tvingades att regelbundet springa på tid i skolidrotten) skulle jag bara klara av! Jag hade aldrig sprungit mer än till bussen tidigare och jag tragglade först i spåret mellan Lambohov och Slaka och sedan i Ryd. Och när jag väl klarade det så fann jag kärleken till att springa i skogen. Och där föddes kärleken till naturen.
För några år sedan ville jag flytta ut på landet efter att ha bott inne i stan hela mitt liv. Och ibland händer det bra grejer och nu sitter vi här i ett hus på landet, vid en sjö.
Idag har jag tagit ledigt och åkte till Vikbolandet där min styvsyster Caroline bor i en vecka för att vakta ett hus av en person hon känner. Hennes hund Are var där och två andra hundar som heter Tyra och Sune. Tyra var ett riktigt yrväder och sprang överallt och rullade sig i torkat hästbajs. Här har jag spenderat min eftermiddag. Hur fint som helst!
