Plötsligt kom maj och allt bara exploderade ute! Grönskan, blommorna.. Ljuset. Åh detta ljus! Fredrik och jag tog en spontantripp till Stjärnorpsravinen norr om Linköping ikväll. Vi hade med oss Roxie som alltid är pigg på äventyr.
På seneftermiddagen/kvällen är ljuset magiskt nere i ravinen! Här går en tillgänglighetsanpassad slinga på ett par kilometer totalt fram och tillbaka. Vattnet är klart och porlar i bakgrunden. Fåglar kvittrar och här kan man verkligen fly staden en stund. Vi såg mängder med vitsippor och ormbunkar som börjar krulla ut sig. Även storrams, hässleklocka och lundarv växer här.
Visste ni att Stjärnorpsravinen är en av Östergötlands rikaste fladdermuslokaler? 8 av länets 10 kända arter finns här. Själv har jag inte sett några fladdermöss just här men det vore ju häftigt att få syn på dem!
Har ni möjlighet att besöka Stjärnorpsravinen nu inom de närmaste dagarna (innan vitsipporna blommar över) så rekommenderar jag det varmt!
I och med vårt besök i Vadstena i helgen så har min syn på den lilla gulliga staden vid Vätterns strand förändrats.
Men vi tar det från början. Då och då känner jag och min Fredrik att det är skönt att fly stadslivet och få lite mer lugn och ro. Även om vi inte bor mitt i smeten så blir man påverkad av att det ändå finns lite trafik här och människor överallt. Nu när min kropp är stressad så längtar jag verkligen till tystnaden. Så vipps kom jag över ett så fint boende på air b’n’b med spabad utomhus. Som dessutom var ledigt denna helg, sicken tur!
Vi kom fram till Vadstena runt 14-tiden och packade in oss i det röda gästhuset. Ganska direkt tog vi en promenad in till stadskärnan och tog en fika på Bageri Hamilton. Här satt vi länge (i mina mått mätt) och myste av tanken på att kanske kunna bo i den här staden. Nära till allt, nära vatten och lugnt och tyst tack vare många gågator utan biltrafik.
Mätta i magen traskade vi bort till klosterområdet och gick in i Klosterkyrkan. Där möttes vi av en mycket trevlig äldre herre som berättade för oss om kyrkan. Han var så mysig och jag fann mitt lugnt där och då. Den tysta mäktiga kyrkan och den äldre herrens trygghet i kombination var som balsam för min själ. Jag köpte en bok som han hade skrivit om just klosterområdet och den lusläste jag på kvällen. Vilken häftig historia Vadstena med sitt klosterområde har! Om några veckor kommer klosterliljorna blomma i munkträdgården, det är väl värt ett besök. Ett tidigare blogginlägg om klosterliljorna finns här.
När vi kom hem åt vi middag och när det hunnit bli mörkt kröp vi ner i spabadet. Fredrik fick sin födelsedagspresent några dagar för tidigt och vi somnade lite efter kl 22.
Morgonen därpå vaknade vi tidigt och gick den korta promenaden bort till Starby Hotell & Spa för att äta frukost. Det ingick i vår vistelse! Därefter gjorde vi ett återbesök vid klosterområdet och besökte bland annat det skrin klätt med röd sammet som sägs innehålla Heliga Birgittas kvarlevor.
En lätt omväg hemåt besökte vi Hermelins grönsaker och köpte en platta ägg. Även en visit på Väderstad centralkonditori hanns med. Många cyklister besöker just centralkonditoriet regelbundet, och så även en ganska blöt och dyster dag som idag. En vacker dag ska jag cykla hit med Fredrik för en riktig cykelfika. Och jag får inte glömma Kafé på Skedet strax utanför Omberg.
Min syn på Vadstena har förändrats till än mer positivt efter min vistelse då jag fått lära mig mer om klosterområdet och dess historia. Med stressyndrom i bagaget så kan jag se Vadstena som en möjlig bostadsort där lugnet och spiritualiteten bor.
Promenadstråk längs Vättern, även rätt härligt nu i mitten på mars!
Solen behöver visst inte skina för att jag ska trivas. Who knew?!
Fotade, för mig, årets första snödroppar
På Bageri Hamilton dignade bakverken minsann!
Inredning i min smak
Dessa fina kullriga gator! <3
Spännande snö- och isformationer i Vättern
Vadstena slott
Här skulle vi sova!
Älskar takbjälkar i trä!
Mysig övervåning
Ett litet kök med kylskåp och micro i underskåpet
Starby hotell & spa
Frukostbuffén mättade fint
Hur gulligt? Var tvungen att stanna och fota. Satt en katt därinne också!
Rödtornet som en gång tillhörde S:t Pers kyrka. Den är riven men tornet står kvar.
Vadstena Klosterkyrka – uppförd efter Heliga Birgittas föreskrifter. Efter ungefär 60 års byggnadstid och nästan lika lång tid efter Birgittas död, invigdes Klosterkyrkan den 16 februari 1430. Människor från hela världen har sedan dess vallfärdat hit och gjort Klosterkyrkan till ett av Europas viktigaste pilgrimsmål.
En av de äldsta bevarade avbildningarna av heliga Birgitta, troligen skapad i Italien i slutet av 1300-talet.
Vadstena Klosterkyrka är en hallkyrka vilket innebäratt sidoskeppen är lika höga som mittskeppet. Det gör att kyrkan får en väldig rymd i ett enda rum.
Skrinet vari det sägs att Heliga Birgittas kvarlevor ligger
Valvtaken spelar verkligen i en helt egen liga!
Klostermuseet till höger – det gamla palatset (Folkungapalatset) som Birger jarl lät bygga till sin son kung Valdemar på 1200-talet. Tyvärr är museet stängt på söndagar fram till april.
Så stilla..
Schwalzwald-bakelse på centralkonditoriet i Väderstad
En helg att öva sig i lagom ska jag försöka summera i det här inlägget. En tripp till Stockholm som inte involverar vare sig shopping eller maxning av upplevelser – i mina mått mätt.
Den stora anledningen att vi åkte till Stockholm i helgen var att vi skulle gå på konsert på Berwaldhallen. I september köpte Fredrik biljetter åt oss tillScore där Sveriges Radios Symfoniorkester bjuder på spelmusik från olika TV- och datorspel.
Men innan konserten hade vi lite tid att slå ihjäl så vi promenerade längs vattnet på Djurgården, där vårt hotell låg, och besökte Tekniska Museet. Här fanns utställningar som Hyper Human där vi får utforska etiska frågor kring innovation, teknikens konsekvenser, digitalisering, upptäckter inom biologi och geneditering samt samhällets behov av lagstiftning. Dataspelsutställningen Play Beyond Play uppskattades av oss båda även om det på hemsidan står att den riktar sig till barn och unga.
När klockan närmade sig 14.30 påbörjade vi promenaden mot Berwaldhallen för Score-konserten. Konsertens värd var Orvar Säfström och för mig ÄR han film och spel. Jag växte upp med hans filmrecensioner i ZTV och har åtminstone befunnit mig i samma rum som honom då det var datorutställning i Mjärdevi center här i Linköping för en herrans massa år sedan. Berwaldhallen var fullsatt och jag tyckte särskilt om ett stycke från Assassin’s creed, jag som aldrig ens spelat det spelet.
För er som inte var där så sänds konserten i Sveriges Radio P2 fredag den 24 feb kl 19:03. Den 16 februari spelade podden P3 spel in ett avsnitt från scenen i Berwaldhallen med gästerna Sabina Zweiacker och Orvar Säfström. Podden släpps måndagen den 20 februari.
Uppfyllda av denna härliga kväll traskade vi tillbaka till vårt hotell och åt en god middag. Sen slocknade vi båda två tidigt och åt en stadig hotellfrukost morgonen efter. Började med äggröra, lax och grönsaker och avslutade med pannkaka med Nutella. SOM jag njöt av den kombinationen.
När vi checkat ut från Villa Källhagen tog vi oss till Vasastan för att besöka ett av de få kattcaféerna i Sverige – Java Whiskers kattcafé. Fredrik hade ingen aning att det var hit vi skulle så han fick sig en glad överraskning. Vi hade tur som fick plats för det var verkligen populärt. Tydligen ska man förbokade innan, men det hade jag missat.
Precis när vi kom så fick katterna frukost och utanför började det fyllas upp med folk. Här satt vi och fikade och njöt av att befinna oss i närheten av alla dessa gölliga små katter. Jag tror till och med man kan adoptera en katt härifrån. Ville ha alla!
Ja men denna helg har varit alldeles lagom. Mina stressnivåer har hållits hyfsat låga tack vare inte så mycket högljudda och stökiga miljöer (med undantag för Tekniska museet då halva Stockholms bestånd av barnfamiljer var där samtidigt). Utmattningen har inte varit långt borta det senaste halvåret och jag övar mig på att lyssna på signalerna som säger att jag ska ta det lugnare. Att dopamin-detoxa och fylla på med oxytocin är vad jag behöver och det vill jag ge mig själv. Mer om det i ett kommande inlägg.
Kul om du lyckats läsa ända hit, här kommer den bästa delen – BILDERNA:
Ju mer jag läser om kallbad desto mer uppdagar det sig för mig att det är något jag vill syssla med. Helgens vinterbad är mitt andra vinterbad och mitt tredje kallbad. Jag doppade mig i en sjö i oktober också. Mitt allra första vinterbad kan ni läsa om här.
Det underlättar otroligt mycket med bastubad mellan doppen. Jag gillar kontrasterna mellan att vara riktigt varm och att bli kall. När man dessutom vet att man kommer bli ordentligt varm inom sekunder efter ett dopp så tenderar jag att bli modigare.
Vi hade hyrt bastun vid Borghamn Strand och den hade vi till vårt förfogande i tre timmar. Borghamn Strand ligger mellan Vadstena och Ödehög precis intill Vättern. Utsikten över vattnet var fenomenal! Här kom vi ner i varv och drack julmust. Det var alldeles tyst och vattnet utanför kändes dramatiskt och mörkt. Vi hade väl en 6-7 minusgrader i luften och kanske 4 grader i vattnet. Ordentligt kallt! Ändå satte jag personligt vinterbadsrekord denna dag – 45 sekunder.
När vi kände oss klara städade vi bastun efter oss och körde iväg mot Väderstad genom en by som heter Skedet. Här åååh:ade jag åt alla söta hus som låg i sin vinterskrud. Här vill jag cykla i sommar! Kanske ta en cykelfika på Cafét på Skedet också som vi åkte förbi.
Vår slutdestination denna dag var Väderstad Centralkonditori för att imundiga icke så blodsockervänliga bakverk efter en lång fasta. En timme innan stängning var det inte mycket folk och vi kunde sitta ostört. Centralkonditoriet måste vara ett av Östergötlands mysigaste caféer, speciellt nu i juletider. Bakverken vi åt var fantastiskt goda och jag uppskattade särskilt schwarzwald-bakelsen.
Häromdagen fick jag en lysande idé om att åka till det lilla samhället Björnhammaren utanför Hjortkvarn i Närke för att besöka de öde husen där. Jag lånade med mig Roxie och iväg bar det! Björnhammaren är en gammal bruksort och jag tror husen byggdes för de som jobbade på bruket. Efter en dryg timma kom jag fram till gatan där jag hört att de öde husen ska stå. Jag tycker sånt här är otroligt spännande och spöklikt!
SÅ besviken jag blev när jag upptäckte att de rivit alla husen på gatan i Björnhammaren. Men! Vill ni se bilder från de öde husen medan de fortfarande fanns så rekommenderar jag att ni kikar in hos Oh Darling.
Så nu fick jag tänka om, vad hittar vi på istället? Jag körde runt på skogsvägarna i trakten på vägen tillbaka mot Tjällmo så såg jag en skylt som det stod ”Jättegryta” på in till vänster. Där svängde jag såklart in! Det finns jättegrytor i Trädgårdsföreningen i Linköping bara nån kilometer hemifrån, och de ”tvingades” vi besöka som dagisbarn. Det var ingenting jag kände mig vidare intresserad av då, men nu! Nu älskar jag alla såna här naturfenomen! När Fredrik och jag var norrut och bilade för ett gäng år sedan så besökte vi ett meteoritnedslag, det var häftigt.
Jättegrytan norr om Tjällmo har fått namnet Perkils kättil och är en av landets största. Den ligger inbäddad i den mjuka barrskogen i närheten av Annsjön som man skymtar mellan träden på vägen dit. Jättegrytan bildades i slutet av istiden och är 12 meter djup och 4 meter bred. Här har man satt upp stängsel så att man inte råkar trilla i.
Tjällmostigen på Östgötaleden går förbi här, och den är jag allt sugen på att vandra med Fredrik nån gång. Skogen just här är otroligt mysig och fin. Vid Annsjön ska det också finnas en badplats. Värt att undersöka under sommarmånaderna tänker jag.
Hej på er! Nu var det länge sedan jag skrev något i bloggen. Har hunnit vara i norra Dalarna och cyklat, och sovit ute i hammock vid en sjö men det tar vi en annan gång. För idag har Fredrik och jag åkt till Smålandsskogarna och besökt kulturreservatet Åsens by. Den här platsen har jag velat besöka i ett år nu.
Att besöka Åsens by är som att resa tillbaks i tiden, till omkring år 1900. Här får man en känsla av hur livet levdes i en Småländsk by förr i tiden med utställningar och små röda stugor att strosa omkring vid. När vi var där nu en sensommardag så fanns det olika djur att kika på; höns, grisar, får och kaniner. Grisarna var bäst! Älskar att se grisar som får gå ute och böka och leta mat med trynet. Det gör mig glad.
Faktum är att Åsens by blev Sveriges första kulturreservat år 2000. Ett kulturreservat är en skyddad plats där hela natur- och kulturmiljön kan innefattas av skyddet. Allt från naturområden, byggnader, mark och lämningar till eventuell verksamhet som bedrivs och det immateriella kulturarvet med kunskap och traditioner (till skillnad från ex ett naturreservat där endast själva naturen är skyddad).
Vi hade med oss Roxie idag och hon älskade verkligen att gå omkring här och nosa. Vi mötte flera personer som hade hundar med sig. Det är verkligen en plats för alla.
