Ville minnas att det var jobbigare att cykla till Stafsäters Gårdglass än vad det faktiskt är. Sist var för några år sedan och då cyklade jag ändå på räsern som väger 2 gram. Idag tog jag fullgungen med spräääängfyllda däck.
En naturlig väg väg cykla hit är via Sturefors, från Södra Ekkällan där vi bor är det sen 16,5 km tills man får äta glass. Idag var det nästan helt vindstilla, men värmen gjorde det inte så mycket lättare.
Glasserian var poppis idag! Såklart.. Solsken och värme brukar locka folk till såna här ställen som tvestjärtar till en ostmacka.
Det var lite kö, men glassen befann sig i vår händer inte lång efter vår ankomst. Jag tog salt kola och hasselnötter (som smakar Nutella!). Fredrik tog apelsinsorbet och romrussin.
På hemvägen valde vi en annan väg som de första kilometerna gick på grusväg. Väldigt vacker sträcka! Så småingom kommer man till Kolbyttemon och då äre bara att ta Rosenkällavägen ända vägen hem! Fin asfalt, fler nedförs- än uppförsbackar. Mums!
Det sägs att Öland, som är Sveriges minsta landskap, har flest soltimmar av alla. Solen sken för det mesta när jag var där, men då och då drog det in lokala regnskurar och till och med en skur av hagel.
Under min sista dag på Öland tog jag en tur på norra delen. Den delen känns mer turistig, det är här campingen Böda Sand ligger. Hade bestämt en rutt kvällen innan, och den började med att titta på Byrums raukar.
Byrums raukar
De här ”skulpturerna” i kalksten har formats genom årmiljoner av havets rörelser.
För 490 miljoner år sedan befann sig den landmassa som Öland tillhör i höjd med södra vändkretsen, i ett tropiskt klimat. Kalkslam började avsättas i stora korallrev i varma, grunda hav. Under lång tid pressades korallreven samman under högt tryck och den öländska kalkstenen bildades. Forskare anser att det tog 1000 år av kalkutfällningar för att en millimeter av dagens kalksten skulle bildas. Mäktigheten på de öländska kalkstenslagren uppgår som mest till 40 meter, vilket innebär att det tog 40 miljoner år för Ölands kalkstensberggrund att bildas.
Ni som kan er NileCity förstår att jag velat besöka Byxelkrok väldigt länge. Vilken pittoresk liten fiskestad! Små bodar överallt med butiker och restauranger runt hamnen.
Jag hittade direkt till Café Stenflisan som först såg ut att vara stängt, men vid en närmare titt så var det ju öppet! Här tog jag en välbehövlig lunch med trevlig utsikt över havet.
Ölandsfiskarn har funnits i Byxelkrok i många generationer. Nu är det Magnus Sandin som driver företaget. Fisken röks efter eget recept och de förädlade produkter som företaget säljer är framtagna genom år av erfarenhet.
Små bodar vid vattnet i Byxelkrok
Café Stenflisan
Chevresalladen satt fint!
Här hade jag gärna suttit om det inte blåst så förbenat
Långe Erik
Fyren Långe Erik ligger på en udde längst norrut på Öland. Här får man parkera en liten bit bort och gå sista biten. Medan jag knappt träffade på någon vid Långe Jan på sydspetsen, så var här mycket folk. Här kunde man betala en slant för att njuta av utsikten uppe i fyren.
Långe Erik stod färdig, med sina 32 meter, år 1845. Fyren är gjord av kalksten.
Hej Långe Erik!
Trollskogen på Norra Öland
Ett besöksmål som blev en av mina favoritplatser på ön är Trollskogen. Norr om Böda ligger den med sitt nybyggda Naturum. Här finns en längre vandringsled runt hela udden på ca 4,5 km och en kortare. Först går man på grusväg genom skogen, men det byts snart ut mot lite stenigare naturstig när man viker av på den längre leden.
Havet har man på sin högra sida. Och här och var ser man dessa vridna tallar som fått sin form efter att ha stått pall mot de hårda vindarna.
Här börjar det vrida sig
Maximalt vridet!
Skeppsvraket Swix
En bit in på vandringsleden får man syn på vraket Swix!
Swiks, eller Swix, var en åländsk tremastad skonare som förliste utanför Ölands nordöstra spets den 21 december 1926. Skeppsvraket ligger kvar på stranden strax innanför förlisningsplatsen.
Skeppsvraket Swix
Trolleken
Vilken syn! Trolleken – en knotig stor riktigt ”trolsk” ek. En sago-ek! Den kan vara så gammal som 900 år. Platsen där den står var tidigare ett betat, mer öppet landskap. Kanske använde sjöfarare eken som ett landmärke?
Ett sagoträd mitt i Trollskogen!
Böda Sand
Böda Sand är Sveriges största camping. Jag gjorde ett besök här mest för att få en uppfattning om platsen. Det var inga badtemperaturer men jag kunde iallafall doppa fötterna i vattnet. Köpte en läsk inne i det lilla centrumet man har här, det känns nästan som en egen by med restauranger och butiker. Vill man, så behöver man nog inte lämna Böda Sand under sin vistelse här. Det verkar finnas allt man behöver. På gott och på ont.
Mot standen i Böda Sand!
Folktomt och skönt!
Kustleden Sandvik-Byrum
Kuststräckan mellan Äleklinta och Horns udde är en Ölands största sevärdheter. En liten grusväg slingrar sig fram ovanför havet på landborgskrönet. Utefter vägen kan man hitta välbevarade sjöbodar, rester från gammal stenindustri, pågående stenbrott och gravfält. Utmed vägen finns stenbrott i strandlinjen med stora mängder skrotsten. Området utgör den öländska Stenkusten.
Vill man se vackra vyer och cykla eller bara njuta från bilen, så är kustleden mellan Sandvik och Byrum så vacker! Jag var på väg hem till Linköping via Borgholm och Ölandsbron, så jag åkte Byrum-Sandvik och fick bland annat se den här fina vyn ut över vattnet och vindkvarnen.
Det här summerar mina dagar på Öland. Jag hade gärna stannat längre, men jag vill gärna ta med Fredrik och visa honom mina nyupptäckta pärlor på denna solens ö! Det får bli nästa sommar.
Efter en god natts sömn åt vi frukost i trädgården på Glasbrukets vandrarhem & café innan vi begav oss vidare på vårt äventyr.
Denna dag cyklade vi ner mot Klockrike för att besöka några ställen som är med i Väster om stan. Vi stannade till vid Kornettgården, Boställets vedugnsbageriet, Bländebo Loppis, Björktorps Gröna och Kaga kyrka.
För att komma till Klockrike och därefter Flistad (där Kornettgården ligger) från Glasbruket och Borensberg kan man med fördel välja att cykla längs med kanalen en bit. I riktning mot Berg/Linköping.
Jag vill verkligen uppmana att undvika att cykla på riksväg 34. Det är en hårt trafikerad väg som saknar väggren. Så ta istället grusvägen längs Göta Kanal, och cykla över Sörby bro och korsa sedan riksväg 34 för att komma till Klockrike.
Klockrike kyrka
Kornettgården
Kornettgården är ett privat museum som består av uppbyggda miljöer från svunna tider. Varning för nostalgi! :)
Här finns bland annat gamla spelkonsoler, datorer och en stor mobiltelefon-samling där jag i stort sett kunde hitta alla mobiltelefoner jag haft i min ägo sedan jag fick min första mobil när jag var 16 år gammal.
Här finns också ett helt rum med hundratals gamla kameror och filmkameror.
Den knubbiga grå mobilen i mitten var min allra första mobil
Fredrik hittar gamla speldatorer som han och hans kompisar spelade med som barn
På baksidan håller man på och bygger upp en liten trädgård och här finns även ett litet hus som kallas för Häxans hus. Extra spännande för barnen kan tänkas!
På Kornettgården kan man förutom att besöka museet även ta en fika i solen. Vi tog en varsin glass innan vi cyklade vidare längs med öppna fält på östgötaslätten.
Bostället i sikte!
Boställets Vedugnsbageri
En favorit jag ofta rekommenderar är Boställets Vedugnsbageri i Maspelösa. Här serverer de enklare måltider som toast och sallader, våfflor och soppor, men godast är nog deras bullar. De är bakade med mjöl från Orga Kvarn och Warbro kvarn.
Bostället är populärt bland bland annat barnfamiljer och cyklister. Man kan sitta ute i den stora trädgården under träden och fika, medan barnen springer runt och leker i gräset och tittar på hönsen. För cyklister är det susen då det inte ligger så långt från Linköping. Känslan att ta sig hit för egen maskin gör att fikat sitter lite bättre :)
För fem år sedan hade jag mitt 30-årskalas här ute. Jag har bloggat om det på min fotohemsida här.
Lunch för dagen! Smaskig toast med getost och sparris.
Här sitter man fint i solen eller skuggan under träden
Caféer där det finns djur står lite högre i kurs hos mig <3
I närheten av det populära badet Svartåfors vid Mjölorpesjön ligger Bländebo Loppis. Här finns äldre glas och porslin, möbler, retroprylar och lanthandelskuriosa.
Jag besöker loppisen regelbundet och förutom att fynda kan man ta en fika eller köpa glass.
Björktorps Gröna
Fortsätter man in på grusvägen från Bländebo Loppis en yttepyttbit så kommer man till Björktorps Gröna.
Björktorps Gröna är ett trädgårdsföretag som erbjuder hjälp och vägledning genom trädgårdskonsultation och design i trädgården. De har även en grönsaksodling med en mysig blomsteravdelning. Här säljs hållbart odlade grönsaker och blommor. Inne i det lilla växthuset finns tvålar, skålar och heminredning. Här köpte jag en vacker glasvas förra året, och den använder jag varje gång jag köper snittblommor :)
De anordnar även kurser och gör brudbuketter. Den dagen Fredrik och jag gifter oss ska Björktorps Gröna få göra min bukett.
Kaga kyrka
Sist ut på vår runda i Väster om stan är Kaga kyrka. Denna lilla vita söta kyrka vars karaktäristiska torn med sin spetsiga spira man så ofta ser från Bergsvägen eller riksväg 34. Den ligger på östgötaslätten 6 km nordväst om Linköping nära Svartåns utlopp i Roxen och tillhör Kärna församling i Linköpings stift.
Kaga kyrka är en av Östergötlands bäst bevarade kyrkor från äldre medeltid. Många är vi som har åkt förbi den, eller varit på bröllop här.
Kyrkan är väldigt vacker på insidan med sina kalkmålningar
Sengotisk kalkmålning: S:ta Kakwkyllaangrips av råttor
Efter besöket i svala Kaga kyrka var det inte långt hem. Kyrkan ligger ca 6 km från Linköping, och 10 km hemifrån oss. Vi tog Bergsvägen hem och njöt av tanken att vi hade betat av ungefär 76 kilometer denna helg och fått se så mycket vackert!
Kilometerantalet kan låta mycket, men vi tog verkligen tid på oss. Med alla stopp och utflykter tog det oss 5-6 timmar både lördagen och söndagen. Ett hårt träningspass på cykeln kan jag ta en annan dag. Helgen var till för att upplevas och njutas från sadeln :)
Rutten vi cyklade
Om du vill följa våra cykelspår och cykla denna runda vi tog på dessa två dagar så finns en karta vi ritat upp på Google Maps här.
Dag 1 från Linköping till Borensberg längs Göta Kanal blev ca 35 km Dag 2 från Borensberg till Linköping via Klockrike/Maspelösa blev ca 41 km
I samarbete med Visit Linköping har jag och Fredrik i helgen cyklat rutterna Berg-Borensberg och Väster om stan. Längs rutterna finns fina sevärdheter, gårdsbutiker och caféer. Det går fint att besöka platserna via bil eller cykel. Vilka utflyktsmål som finns med i Väster om stan finner du här.
Första dagen cyklade vi Berg-Borensberg med ett antal stopp längs vägen. Andra dagen cyklade vi Väster om stan-rutten; Borensberg-Klockrike-Maspelösa-Linköping. Det blev ca 35-40 km cykling per dag, vilket kändes lagom för oss och tidsmässigt väldigt bra med tanke på allt man ville se längs vägen :)
Vi utgick hemifrån i Linköping och cyklade till Bergs slussar via den fina cykelvägen längs med Bergsvägen. Här finns vackra vyer över betesmarkerna vid Roxen. Från Tornby till Bergs slussar är det ca 6 km.
Det blåste på ordentligt denna dag, och beviset finns i att det gick ovanligt lätt att cykla längs den öppna landskapet och att vi såg en kite-surfare på Roxen.
Bergs slussar
Bergs slussar är en av Göta kanals största besöksmål. Området är uppbyggt runt Göta kanals största slusstrappa, Carl Johans slusstrappa, med sju slussar som lyfter eller sänker båtarna 18,9 meter till eller från Roxen.
Här finns en restauranger, caféer och en väldigt fin äventyrsgolfbana. Om du är sugen på en båtfärd längs kanalen så kan man åka med M/S Göta Lejon som går härifrån till Borensberg och på vägen passerar nio slussar.
En del av den stora slusstrappan – Carl Johans slusstrappa
Vi besökte Fröken Jenny’s Café och restaurang och köpte en varsin smörgås till lunch. Vi låste cyklarna smidigt nedanför cafét och åt lunchen på varenda där vi hade bra uppsyn över cyklarna. Eftersom det här var vår första måltid för dagen och vi hade ett par mils cykling framför oss passade vi också på att ta en varsin glass i solen. Jag tog en strut med två kulor; polka och pistasche.
Räksmörgås och köttbullemacka
Glass i solen bredvid min pärla :)
Äventyrsgolfen är väldigt populär dagar som dessa!
När vi strosat en stund i solen och tagit några obligatoriska cykelbilder fortsatte vår cykeltur längs Göta kanal. Vårt nästa stopp skulle bli Cloetta chokladfabrik i Ljungsbro. Från kanalen är det inte särskilt långt alls och det går nedförs hela vägen genom samhället.
Cloettabutiken i Ljungsbro
I Cloettafabriken i Ljungsbro jobbade min farmor. Som barn var jag på studiebesök tillsammans med henne och fick se maskinerna spotta ut godis. Jag tror jag var runt 5 år gammal, och jag minns att jag tyckte det var en häftig upplevelse.
Förr låg själva butiken in genom huvudentrén, men numera kan man smidigt parkera bilen på sidan av byggnaden och butiken har en ny stor entré där.
Fredrik ångrar att han inte tog en större ryggsäck så han kunde köpa Allsorts ;)
Det finns en oskriven regel som säger att man inte ska ha på sig hjälmen om man befinner sig längre än 3 meter ifrån sin cykel. Den regeln följer inte vi.
Vi köpte med oss ett par småpåsar med godis, en påse nötter och några Kick som är Fredriks favoriter. Sedan tog vi oss tillbaka till kanalen och fortsatte vår cykeltur längs med det blå vattnet. Det är fascinerande och hisnande att föreställa sig att hela Göta kanal byggdes för hand. På den tiden fanns inga maskiner så här var det handkraft som gällde. Spade med andra ord. Hela Göta kanal är 19 mil lång, och grundades 1810. Totalt har kanalen 58 slussar och det är Sveriges största byggnadsprojekt genom tiderna.
Ljungs slott
När man cyklat en stund skymtar man Ljungs slott som anses vara en av de viktigaste slottsbyggnationerna från den gustavianska epoken. Man kan svänga av till slottet längs en vacker allé som går från kanalen.
Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes i sten 1774 efter ritningar av hovintendenten Jean Eric Rehn, och byggherre var Axel von Fersen d.ä.
Här har jag fotograferat flera brudpar, både i området kring slottet och inne i några av de vackra salar som finns inne i slottet. Det är fantastiskt fint även på hösten här. Då fotar man bröllopsporträtten med fördel både ute och inne.
Ljungs slott
Längs kanalen finns på vissa sträckor får som går lösa. Det är väldigt idylliskt och man får såklart visa hänsyn och cykla sakta så man inte skrämmer dem. De får vi såg just den här dagen låg och flämtade i skuggan.
Ruda bro
När man cyklat en bit och närmar sig Borensberg kan man ta en välbehövlig paus vid Ruda Bro. Ruda bro är en rullbro med en spännvidd på 7,5 meter. Den är 15 meter lång och 3,5 meter bred. Enligt uppgift är den tillverkad i Motala och tål en belastning av 2,5 ton. 2017 lyftes hela bron upp på lastbil för transport till Göta kanalbolags verkstad i Sjötorp där den renoverades, innan den lyftes tillbaka i februari 2018.
Bron är vackert grön, och här finns en grillplats och en bänk med bord intill vattnet. Den var upptagen så vi parkerade cyklarna vid en vägskylt och lade oss i gräset en stund. Vi drack några klunkar vatten. En varsin vattenflaska på cyklarna hade vi, samt en vattenflaska i Fredriks ryggsäck. Vi hade drygt 23 grader i luften och trots att vi drack massor så blev vi aldrig kissnödiga under den här turen.
Glasbrukets vandrarhem & café
STF Borensberg/Göta kanal var vår slutdestination. Så härligt att få rulla in här. Detta är ett av mina absoluta favoritcafér på grund av den lugna atmosfären och att det ligger på en halvö mitt emellan Motala Ström och Göta Kanal. Här hörs inga bilar, bara insekters surrande och folks stilla sorlande.
Här skulle vi sova över! Det finns vackra och funktionella gästrum av olika storlekar. Det finns även lägenheter med tv, eget badrum och kök. Allt i renoverade byggnader med anor från slutet av 1800-talet. Byggnaderna var en gång bostäder åt familjerna som arbetade på Glasbruket och ligger drygt 1 kilometer från slussarna och pittoreska Borensberg.
Förutom vandrarhem finns här också ställplatser för husvagn och husbil. Det verkar vara väldigt populärt att ställa upp sina rullande hem just här, det är alltid fullt av plåtisar, husvagnar och husbilar. De flesta med cyklar fästa baktill för att enkelt kunna ta sig in till Borensberg med den service som finns där.
Här kan man fika i trädgården under äppelträden
Vårt motto är att om man ska fika så ska man göra det ordentligt!
Gulliga insektshotell i trädgården
Motala ström
Vi checkade in i vår lägenhet som bestod av kök med pentry, sovrum och ett stort badrum. Här fick cyklarna plats! Det var skönt att ha ett så stort boende även om det bara var för en natt. Det fanns gott om svängrum. Vi duschade, bäddade våra sängar med sänglinnet som Glasbruket tillhandahöll, och så vilade vi våra cykelben en stund innan vi traskade in till Borensberg för att äta middag på Göta Hotell.
Cyklarna fick plats innanför dörren i lägenheten
Stort sovrum med sovplats för flera. Här sov vi gott!
Längs promenaden in till Borensberg hittade vi mängder med prästkragar, och lupiner
Göta Hotell
Göta Hotell byggdes 1908 och har servat söndagsmiddag åt kanalfarare, turister och östgötar i över 100 år. Den röda byggnaden ger, enligt mig, ett slags signum åt Borensberg. Det tronar upp sig direkt när man kommer in i samhället och hälsar välkommen.
Min pappa jobbar på Arla Plast (icke att förväxla med mejeriproducenten) i Borensberg och här har jag som gymnasielev också sommarjobbat två somrar. Så jag följde med pappa med landsvägsbussen jättetidigt varje morgon och bussen stannade ett stenkast från Göta Hotell.
Men lustigt nog har jag varken övernattat eller ätit lunch eller middag. Jag har däremot varit sugen att testa! Och just denna kväll fick jag göra det. Trerätters middag hade vi planerat in och vi fick en fin plats på verandan. Det var lite kyligt när solen hade gått ner, men ute fanns det filtar att värma sig med.
Förrätt: Chevretoast med valnötter och päron
Varmrätt: Kalvfärsbiffar med baconinlindad sparris, lingon och färskpotatis. Fredrik tog lax med sparris, fänkål och färskpotatis.
Dessert: Kungens favoritchokladkaka med grädde och jordgubbar
Rejält mätta och nöjda med dagens avslut knallade vi tillbaka till Glasbruket. 1 km enligt skylten. Lagom långt för trötta ben.
Vi somnade tidigare än vanligt, i det här vackra gula huset. Nästa morgon slog vi upp våra blå och ett nytt äventyr väntade. Fortsättning följer…
När min vän Ivana och jag reste runt Vättern och gjorde vår bok Vättern – möten, mat, människor var Ombergs Turisthotell ett av besöksmålen vi tog med. Det här var 2016. Hela sommaren ägnade vi åt att skapa boken, och sedan dess har jag velat stanna över på hotellet.
Hotellet är egentligen ett pensionat, som ligger vid foten av Omberg i Östergötland. Omberg är ett populärt besöksmål för vandrare och egentligen alla som älskar att vara ute i naturen. Här finns flera vandringsleder. Den kortaste går direkt upp på hjässan och den längsta går runt hela berget och är ca 27 km lång.
Vi hade först tänkt att vandra på lördagen, äta middag på hotellet och sedan åka hem på söndagen. Men i lördags var det så fruktansvärt dåligt väder med regn och kraftig blåst så vi tänkte om. Vi anlände till hotellet och åt middag, vaknade tidigt på söndagen och vandrade då istället eftersom det var sol.
På hotellet finns 13 dubbelrum och två enkelrum. Eftersom det är ett pensionat så har rummen inte egna badrum. Det hade jag lyckats undkomma på hemsidan, och fick en överraskning på plats. En natt utan eget badrum skulle väl gå bra ändå, tänkte vi!
Då hotellet är lyhört så hör man allas smällande i dörrar när gästerna ska gå på toa nere i korridoren. Det är störigt. Men de hade lämnat öronproppar på rummet vilket ändå är ett plus.
Jag är nog extra känslig mot ljud när jag bor på hotell, jag blir smått galen om det är för mycket spring i korridorerna. Speciellt när jag själv tänker på att inte smälla i dörrar och prata högt. Men, för en natt var det OK. Och rummet var ju så fint! :)
Vi gjorde oss fina inför middagen på kvällen. Det vankades femrätters!
Utsikten från matsalen var fantastisk! Speciellt när det var gråmulet och solen silade igenom och lyste upp delar av östgötaslätten.
Vi hade bokat ett paket; supépaketet vilket innefattade övernattning i pensionatrum, femrätters supé och frukost. Maten var väldigt god! Jag kan rekommendera att vara riktigt hungrig när ni kommer hit, för maten blir verkligen sjukt god när man är extra hungrig.
Efter maten smög vi oss upp till rummet och somnade ett par timmar senare. Eller snarare försökte somna. Jag sov nog sammanlagt två timmar. Hade väldigt svårt för att somna av någon anledning. Jag kom inte riktigt till ro. Så när larmet ringde på morgonen så var jag extremt trött. Men vi hade beställt frukost nere i matsalen, så det var bara att gå upp.
Ingen av oss äter normalt sett frukost då vi mår bättre av att fasta till lunch eller middag, men eftersom frukosten ingick och vi skulle vandra så kände vi att det kunde vara trevligt. Frukosten serverades vid bordet.
Sen checkade vi ut och gav oss ut på tur! Fredrik och jag har både vandrat och cyklat på Omberg tidigare. Två olika vandringsleder har vi betat av; Ellen Keys led (6,1 km) och Älvarumsleden (7,5 km). Ellen Keys led går vackert längs med Vätterns strand.
Idag valde vi Ellen Keys led då den är lagom lång och väldigt vacker. Älvarumsleden är väldigt fin den med, men vad jag minns så gick den inne i skogen en stor del av tiden och då fick man inte en lika stor Vättern-upplevelse.
På Omberg växer många bokträd. Älskar deras ljusa silvriga raka stammar.
Vi utgick från hotellet på vår tur och kom till Ellen Keys Strand ganska direkt. Här är så vackert! När Ivana och jag gjorde Vättern-boken fick vi en gratis guidning inuti huset. Har ni möjlighet att boka en guidning så gör det! Det är väldigt fint inuti.
Små vackra citat av Key och andra finns längs Ellen Keys vandringsled
Ellen Keys Strand ser ut över vida Vättern. Till vänster skymtar man Hästholmen som också är ett fint besöksmål. Här finns 31:ans glass som gör sin egen glass och till och med vunnit SM med sina glassar.
Mäktiga klippor vid Stocklycke Hamn som ligger efter Ellen Keys Strand.
Efter några kilometers vandring och flera möten med andra vandrare kom vi äntligen upp till hjässan – Ombergs topp! Även om det är lite flåsigt att ta sig upp hit så är det alltid mödan värt. På ena sidan ser man ut över slätten och fågelsjön Tåkern, och på andra sidan Vättern.
Ta gärna med egen fika upp! Det gjorde inte vi, eftersom vi kort innan åt frukost. På vägen ner kan man annars stanna på vandrarhemmet i Stocklycke och fika. Just denna säsong verkar dock cafét vara stängt..
Vi tog den vackra turen nedför berget igen och tog bilen vidare till Borghamn.
På vägen hittade vi till bärboden. Här har vi varit tidigare och köpt bär, och nu fanns det bland annat jordgubbar och rabarber att köpa. Det är självplock i boden som gäller. Man skriver upp vad man köpt och så swishar man. Hur smidigt som helst. Inget jävla snattande här va!
Vi la rabarber på jordgubbar och.. rabarber! Jordgubbarna åt vi upp tillsammans med glass när vi kom hem. Rabarberna sparar vi till en paj till imorrn.
Så småningom kom vi fram till Borghamn Strand. Här finns ett hotell och kafé precis vid vattnet i en vacker byggnad. Kafét har precis öppnat för säsongen och håller öppet 11-17 på helger vid fint väder.
Här satte vi oss och fikade och njöt efter ca 2,5 timmes vandrande. Sen gick vi runt längs vattnet och kikade på båtarna, pussades och försökte undvika måsungar som fanns utplacerade lite här och där. Arga måsföräldrar vill man se upp med!
Nu ska ni få höra! När Frippe och jag var i Toronto, Kanada i december 2018 besökte vi Royal Ontario Museum. Mest för att där fanns en stor utställning med dinosaurieben.
Men där fanns också en stor utställning av ädelstenar. Den hittade vi till av en slump, och det var en av de bästa grejerna med hela resan. För jäklar vad det gnistrade och blänkte i de inglasade montrarna. Vet ni vad definitionen av ädelsten är förresten? Såhär säger Wikipedia:
Ädelsten är en sten som lämpar sig som smycke eller prydnadsföremål genom att efter bearbetning ha ett vackert utseende och vara tillräckligt beständig.
Ädelstenar kan vara mineral, bergarter eller stenlika material av organiskt ursprung. Många ädelstenar har en hårdhet som är större än de i naturen mest vanligt förekommande mineralen.
Många ädelstenar, framför allt de som utgörs av kristallina mineral, har klara färger eller är genomskinliga, eller kan efter polering uppnå en vacker glans eller lyster. Vissa ädelstenar är vanliga, medan andra mer sällsynta.
Förutom ädelstenar från mineraler kallar man även vissa material med ursprung från växt- och djurriket som bärnsten och pärlor för ädelsten. Slipade ädelstenar som används i smycken kallas för juveler.
