Inlines

Efter en seg morgon med den ledsamma upptäckten ville jag bara tycka synd om mig själv. Jag har sörjt den här morgonen. Men ingenting blir bättre av att sitta inne så efter att ha spenderat några timmar på Terräng-SM och hejjat på många Akeliter mådde jag lite bättre. När vi kom hem ville jag njuta lite av solen som letat sig fram hemmavid. Jag valde mellan att fotografera vitsippor eller åka inlines. Jag valde det sistnämnda. Vitsipporna står väl kvar en stund till? Fredrik hängde på med cykeln och vi tog med oss systemkameran för att knäppa några schyssta bilder.

Viljan finns men kroppen är lite seg på att svara. Att åka utan kolhydrater känns lite som att springa på gräs. Man vill, man tar i, men det händer inte så mycket. Responsen i benen är lite trög. Men jag kan ändå njuta av min åkning och det är det viktiga.

Passet slutade på 11,33 km effektiv åkning med en snittpuls på 82% av max. Toppade i 30 km i timmen när jag hade bra flyt men annars gick det i ca 18 km/h. Inte skitsnabbt men inte heller pissdåligt, som man brukar säga.

De nya skorna sitter verkligen bra och jag är nöjd med min investering. Det enda som spökar och måste bli bättre är styrkan i vänsterfoten. Den pronerar fortfarande ganska kraftigt medan högerfoten nu känns helt perfekt. Jag har haft problem med vänsterfoten, den är olycksdrabbad då jag stukat den illa flera gånger. Dum som jag varit har jag inte tränat upp foten efteråt så nu är fotleden alldeles försvagad.

Efter lördagens inlinesåkning ville jag veta hur kroppen hanterar ett långpass utan kolhydrater. När jag kom hem från jobbet åt jag köttbullar med majonnäs och ketchup och försökte ladda Garmin så mycket det gick innan jag gav mig ut. Den hade nämligen helt tomt batteri, och jag hann ladda den till ungefär 15%.

Jag tog Haningeleden bort till Ekholmen, genom Johannelund och in till stan, längs med Stångån förbi Cloetta Center, genom Tornby, rundade Skäggetorp, besegrade Glyttingebacken och körde igenom Ryd på kass asfalt. Här dog Garmin. Rätt bra tajmat ändå med bara 2 km hem.

Dessvärre inget Berlin-tempo direkt, men så har vi ju inte Berlin-förutsättningar i Linkan heller. Massvis med trafikljus, backar, vägbyggen, motvind och bitvis kass asfalt.

Jag satsade på att hålla ett så jämnt tempo som möjligt och orka hålla. Det gick bra att åka på LCHF med bara en flaska vatten som färdkost. 25 km blev det. Betydligt längre än vad jag hade tänkt, men eftersom jag kände mig stark körde jag på. Medelpuls 178 bpm (83% av max).

Så jag kan konstatera att det funkar ganska bra även med långpass på LCHF. Nyckeln tror jag sitter i att ta det lugnt de första kilometerna för uppvärmning. Det går inte att ösa på redan från start. Det kändes tyngre än normalt vid motvind, men när jag hade sid- eller medvind eller åkte skyddat så rullade det på fint. Det som gör mig trött är främst dålig asfalt mot slutet som ger mycket vibrationer och sänker farten. Här skulle jag exempelvis kunna köpa en uppsättning med mjukare hjul som gör åkningen skönare på grov asfalt.

När jag kom hem var Bettan här och vi tittade på nya avsnittet av Game of Thrones.

Matdagbok:
Sallad gjord på två ägg, kyckling, mozarella och coleslaw
Köttbullar med majonnäs och ketchup innan passet
Kesella 1% och två kokta ägg med majonnäs efter passet

Igår var tredje och sista dagen på lägret. Det var tufft för mig att stiga upp. Jag avgudar mina sovmognar om helgerna men nu fick jag gå upp tidigare än vad jag gör på vardagarna. Men jag kom iväg. Att köra bil till Motala tar 35-45 min och jag upplevde att jag vaknade till lite av att köra dit.

Vi började med att åka bort till Bilprovningen där det är bra asfalt för inlinesåkning. Vi tränade lite intervaller och teknik. Vädret bjöd på strålande solsken!

Väl tillbaka i ishallen körde vi inlinesfotboll. Här var jag riktigt trött i fötterna så efter matchen satte jag punkt för helgens inlinesläger. Jag passade på att fotografera och ta det lugnt den sista timmen innan jag åkte hem.

Summering av lägret är att jag själv upplever mig ha utvecklats sedan förra året. Jag tycker inte det är läskigt att ligga i klunga utan tycker snarare att det är kul. Men jag behöver öva på kurvteknik, balans och styrka. Jag har noterat många övningar som jag kan köra både med och utan inlines.

Det jag saknar från lägret är personlig feedback. Jag hamnar i ett mittfack, jag är inte elit men jag är inte heller nybörjare. Då förmodar jag att det är lätt hänt att falla mellan stolarna och jag förstår ju att alla 80 personer inte kan få feedback. Avslutningsvis skulle jag ha velat ha ett lugnt yogapass eller liknande för att sträcka ut musklerna. Många var säkert stela efter en hel helgs åkning.

Med mig hem från lägret tar jag ny kunskap och ett par skavsår. Jag ser fram emot nästa år!

Idag bjöds det på en massa roligheter! Vi började med att dela in oss i två grupper – de som åker riktigt snabbt och vi vanliga. En grupp var ute på banan åt gången. Vi körde klunga med positionsbyten.

Vi var 6 st tjejer i min grupp och vi gjorde olika positionsbyten. Den enklaste är att den som är sist förflyttar sig till mitten av klungan (och då ska de man ska in emellan inte gärna lämna plats utan man ska ta för sig genom att tydligt och snabbt kliva in) för att sedan förflytta sig längst fram. Det svåraste bytet var när den som var längst fram skulle byta bakåt. Det är lätt att komma av sig. Men det var grymt kul!

Här ser ni en video på några skatare som åker klunga med snabba byten på tävling:

På lägret förra året testade jag på klunga för första gången och då tyckte jag att det var jätteläskigt att åka så tätt, men den här gången kändes det väldigt naturligt och bra. Det var verkligen kul att åka och förflytta sig fram som en enhet. När sedan grupp 1 var ute på banan och åkte fick vi tekniktips från tränaren Leif.

Vid 12 åt vi lunch och jag satte mig ihop med några ungdomar som är riktigt vassa på skridskor och inlines. Efter var det föreläsning, Mats och Leif som arrangerar hela lägret berättade om grundtanken med lägret och övningarna och Dennis från Varberg inlinesklubb berättade om material (mestadels hjul och kullager).

Efter det begav vi oss upp till ett grönområde för barmarksträning. Vi tränade balans, styrka och teknik individuellt och i grupp. Sen var det dags för mig att köra hem. Vi hade födelsedagsfika för Bettan som fyllde år igår. Jag missade tyvärr utomhusåkningen, men förhoppningsvis kommer vi köra ute även imorgon.

Jag kom till Motala ca 16.15. På isstadion verkade det öde, men när jag väl kom in var det en del folk. Jag träffade bland annat Magnus och en tjej jag träffade på förra årets läger. Fler och fler droppade in och klockan 17 när det skulle dra igång var det fullt av folk. Jag hörde att 80-90 pers var anmälda. Det kan jämföras med förra året då vi var runt 50.

Vi började med att jogga två varv runt på banan. Det uppföljdes av lite töjövningar och sen balansövningar utan inlines. Med inlines på tränade vi kurvtagningar, vighet, balans och teknik.

Plötsligt hör jag hur en skruv lossnar och innan jag vet ordet av det så har min skena på vänster fot lossnat och jag drämmer i betonggolvet med en smäll. Landar på vänster skinka/lår. Limpar ut från banan och får hjälp med att skruva åt skenan ordentligt. Kommer ta med andra skruvar imorgon för att se om de passar bättre.

Kom hem strax innan klockan 21 och nu är det snart sängen som gäller. Imorrn kl 9 kör vi igen! Då kan vi förhoppningsvis vara ute och åka.