Jag är äntligen feberfri sedan ett par dagar tillbaka! Det innebär att jag kunnat börja jobba igen. Nyligen fotade jag ett hus som var perfekt förberett. Här märktes det att säljarna jobbat frenetiskt med att visa bostaden från sin bästa sida. Ljuset flödade in genom fönstren och blixten behövde inte jobba hårt. Bilderna är blandade med lätt upplättningsblixt för att inte fräta ut fönsterkarmar, och exponeringar med helt naturligt ljus.
Behöver jag säga att det är grymt kul att arbeta i en sån här miljö?
Rakt på-vinklar är gött när tillfälle ges, och i den här bostaden fanns det många sådana
Normalt brukar jag släcka alla lampor men en sån här vacker taklampa som ger ett så subtilt sken låter jag vara på
Rätt på ba!
I mindre rum är fota i vinkel oftast bäst, det täcker mer av rummet
Badrummet är det mest smakfulla jag fotat än i år
Detaljbilder som denna brukar vara uppskattad av mäklare
Likaså en sån här tightare bild som inte nödvändigtvis visar rymd utan en känsla av hur det är att bo där
Här har jag suttit i soffan och fotat handhållet utan stativ då det var trångt. Här ville jag åt den raka foto-vinkeln och blombuketten ger en effekt i hörnet som ramar in bilden
I år är det sju år sedan jag började fota bostäder. Sommaren 2013 blev jag uppsagd från ett trist jobb på kontor som gav mig ångest, så jag hade alla möjligheter att göra det jag ville! Och det jag ville var att bli bostadsfotograf. Det var nog min första stora ”dröm” som gick i uppfyllelse, för jag hade knarkat Hemnet hur länge som helst och kollat på bilderna och förundrats över hur de gör med kompositioner, ljussättning etc.
Det jag gjorde sommaren 2013 var att låna min vän Carolines superfina ljusa vindslägenhet i stan, och använde den som foto-objekt. Skickade in en ansökan med mina bilder och fick börja med bostadsfoto direkt. Minns att mitt första jobb var att fota exteriört på ett hus i Tallboda. En fotografering som jag idag gör på en halvtimme tog mig då säkert över timmen. Jag hade fortfarande mycket att lära vad gäller att hitta vinklar snabbt och slippa ta 50 bilder när man ska leverera 15 st. Sen gjorde jag bort mig rejält när jag fotade en liten etta och jag råkade ha fel inställningar i kameran så att bilderna fotades med ett alldeles för högt ISO-tal så bilderna blev jättebrusiga. Fick åka och fota om!
Här nedan direkt ser ni några av bilderna jag skickade med i min ansökan:
Det är så kul att ha kvar de här bilderna! Det jag hade gjort annorlunda idag är först och främst att släcka alla lampor, åtminstone låter jag alltid taklampor vara släckta då det ofta bara blir en ljus gul blobb i taket. I redigeringen sedan hade jag jobbat mer med att räta upp bilderna. Köksbilden har tillräckligt raka linjer, men både sovrumsbilden och bilden i vardagsrummet har tunnformig distorsion och väggar som ”växer” uppåt, dvs väggarnas ytterkanter är sneda.
Fem bra grejer med att vara bostadsfotograf
Ny arbetsplats varje dag. En sjukt bra grej med att vara bostadsfotograf är den ständiga variationen, jag har nya arbetsplatser varje dag och jag blir sällan uttråkad.
Varierande arbetstider. Oftast börjar jag mina dagar kl 11 och jobbar sedan så länge som uppdragen kräver. Ibland har jag ett jobb om dagen, ibland två och ibland tre. Ibland är jag helt ledig vilket oftast är fallet på vintern.
Jag får se vacker natur. På våren och sommaren är jag ofta vid kusten och fotograferar sommarhus. Ibland åker jag båt för att komma till en ö där det ligger ett hus jag ska fota. Ofta åker jag på små skogsstigar och är på ställen jag aldrig skulle ha sett om det inte vore för mitt jobb. Sånt är trevligt.
Jag får komma hem till folk! Att träffa nya människor som oftast är glada när jag kommer, ger mig energi. I övrigt är det som att gå på visning varje dag. Jag som inredningsintresserad får dels inspiration till mitt eget hem, men det är också något vilsamt och härligt med att få vistas i fina/annorlunda miljöer.
Frihet. Det här är nästan det viktigaste för mig. Det är helt klart att jag ska leverera en viss standard, men jag är fri i min bedömning av hur ett hus eller lägenhet ska fotograferas och redigeras.
Här nedan är bilder från bostäder jag fotat på senare tid. Ser ni nån skillnad från dom där uppe? :)
I sju år har jag i huvudsak försörjt mig på att fotografera bostäder som ska säljas. Sommaren 2013 började jag jobba för dåvarande Zentuvo, några år senare enbart för Magnusson Mäkleri i egen regi och sedan årsskiftet via HusFoto.
Jag fotograferar nästan uteslutande för Magnusson Mäkleri fortfarande, och antalet mäklare har växt den senaste tiden. Det gör att jag oftare får åka ut på landsbygden och fotografera sommarhus. Mycket utanför Åtvidaberg, ner mot Kaggebo, i Loftahammar, Gryts skärgård osv.
För mig som inte längre bor på landet är det här en underbar omväxling för mig. Jag älskar att åka bil på små vägar förbi vackra hus, sjöar och kyrkor. Och jag får se en shit load of djur! :D Idag har jag sett tranor, en liten fågelunge som sprang över grusvägen där jag kom körande, Highland Cattle-kor, alpackor och sångsvan. Jag hörde även göken för första gången.
Här nedan ligger lite bilder från mina fotograferingar idag. Åker man förbi en fårhage stannar man såklart för att klämma och fota :D
Jag fotade ett riktigt drömhus på landet idag. Bara en kvart hemifrån. Här fanns höns, hund och vackra omgivningar. Närhet till sjön Lilla Rängen. När jag fotar så här vackra hem känns det inte alls som att jag jobbar, det känns mer som ett privilegium att få se sånt här. Går ju inte på så många visningar längre om jag säger så ;)
Fotade i ungefär 2,5 timme och sen åkte jag hem och möttes av målaren som målar om några fönster här hemma och sätter upp skitsnygg glasfiberväv i övre hallen *ryser*
Okej okej, jag är HELT stoked på att vi ska ha med det här stället i nytryckningen av Vättern-boken hörrni!
Har varit så innerligt trött på rutin-fotojobben den här veckan (ville lipa igår men bet ihop) så jag behövde verkligen uppleva något nytt, ville bara säga det.
Min och Ivanas bok Vättern – möten, mat, människor som kom ut förra våren har sålt som smör och alla böcker är typ slutsålda. Och såklart vill förlaget trycka en ny omgång böcker, och då passar vi på att göra om lite. Två ställen ska vi plocka bort (bl a Broccoli Tree då det är nerhugget, så sorgligt!), och istället tillkommer några nya ställen!
Och Leva Café & Hemma utanför Hok är ett av de ställen som kommer få plats i boken. Jag var här i vintras (blogginlägg hääääär) och smällde av pga asfint, så jag tipsade förlaget om det här stället och fick grönt ljus :)
Så idag gick vi upp astidigt och körde söderut för att intervjua och fotografera tre nya stjärnor till boken. Några hintar har synts på min instagram, har ni missat det får ni vänta tills nya boken kommer. Det kommer blir SÅ bra! <3
Efter många timmar i bilen, samtal med ägare och gäster, klapprande på tangentbord och hundratals bilder tagna var vi såhär trötta men glada:
Jag hoppade rakt in i fotografering som yrke, det är typ så jag funkar med det mesta. Året var 2013 och jag skulle precis byta bana i livet, en ny karriär som fotograf. Hur svårt kunde det vara?!
Lustigt nog blir det svårare med åren. För ju mer erfarenhet jag får desto mer inser jag vad jag inte kan. Jag tvivlar mer på mig själv och ser mina brister. Förmodligen är det ingen annan som ser vad jag ser, men mina bilder är ju ett uttryck för mina känslor. Vad jag ser och är med om just där och då.
I början visste jag inte så mycket om posering. Men i min värld har det alltid varit lättare att posera två personer med varenda än en person. Något jag däremot förstod var ljus, och det där med posering har växt fram med tiden.
Om jag jämför slutprodukten då jämfört med nu tycker jag fortfarande att bilderna från 2013 är fina. De finns inte med i min portfolio längre, men det beror på att de inte representerar den fotostil jag idag har. Jag vill göra något annorlunda idag än för några år sedan. Få fram en mer konstnärlig framtoning i mina bilder. Jag har hittills varit i princip besatt av att bilder ska vara raka och knivskarpa (hallå bostadsfotograf!), men när jag vågar tänka utanför boxen så kan det hända verkligt fina saker.
Jag är inte riktigt där jag vill vara riktigt än.. Undrar hur jag känner om 5 år, om 10 år?
