Livet

Efter en utflykt till Stendörrens Naturreservat åkte vi till vår favoritplats – Öna Kulturreservat. Kvällssolen var en av de allra varmaste jag sett och vi var helt ensamma där. Vi satte oss nere vid vattnet bakom några större stenbumlingar. Bullar och saft slank ner. Anledningen till att vi sökte hos hit den här kvällen var för att vi ville visa vår kärlek till varandra lite extra. I höst var det 18 år sedan vi träffades, och 9 maj 2020 förlovade vi oss.

Ju längre jag finns till, desto mer inser jag hur ovanligt det är med människor som Fredrik. Jag har några få i min närhet som jag uppskattar lika mycket som honom. Han som ser mig, som förstår mig utan att jag behöver säga nånting, som aldrig dömt mig eller sagt att jag borde göra si eller så. Jag har alltid fått vara mig själv. Han som med sin känslighet tar in och ger från hjärtat.

Har vankat av och an med det här inlägget för jag vet inte vad jag ska skriva. Det tar bara stopp. För hur skriver man att ens favoritdjur inte längre finns? Även om Trassel inte var min hund så hade hon en speciell plats hos mig. Mycket för att hon hade stor integritet. Hon var inte en hund som viftade på svansen åt vem som helst. När hon väl hade fattat tycke för en så kände man sig utvald. Hon ville vara nära, men inte för nära.

Jag tyckte om att ha Trassel hos mig. Vi åkte ofta iväg och gick på vackra platser tillsammans, och var det väder för det badade hon gärna i en sjö. Det var hennes favoritgrej i hela världen! Att simma.

I december fyllde hon 12 år och för ett par veckor sedan fick hon somna in. Det gjorde mig väldigt ledsen, samtidigt som jag visste att den här dagen skulle komma. Jag har inte så stor erfarenhet av att hantera död och den sorg som kommer med den. Min farmor dog när jag var 6 år gammal och hon är den enda nära släkting som har gått ifrån mig.

Döden känns främmande och overklig. Jag själv går omkring med en tanke om att jag är odödlig (jag har å andra sidan överlevt ganska många saker). I och med den känslan är jag inte rädd för att dö, men jag är nog mer rädd att andra ska dö. Med Trassels bortgång blev döden mer påtaglig, den finns. Ingen slipper undan den.

Trassel, du var den finaste hund jag kunde tänka mig! Du är saknad varje dag och jag hoppas vi en dag ses igen <3

Pappa kom hit mitt på dagen och åt påsklunch med oss. Sill, ägghalvor och köttbullar är egentligen allt man behöver i min mening, men lite potatis och lax smög sig in också :)

Pappa hade med sig en skiva med Bryan Ferry som vi spelade. The Jazz Age heter den och innehåller låtar från Roxy Music som är inspelade i jazz-stil. Jäkligt coolt!

När påskmaten var uppäten och vi alla var mätta på bredden, så åkte Fredrik och jag ut till Västra Harg där hans mamma och syster har ett jättegulligt torp.

Det blåste som attan och vi försökte finna lä vid husets ena kortsida men kaffe och kakor lyckades ändå blåsa bort.

Trassel var med och tyckte det var skönt att rulla sig i gräset.

Nu skulle vi ut på äggjakt i trädgården och den intilliggande hagen. Här fanns massor små stenrös och det var perfekt att gömma ägg där. Fredriks brorsöner var snabba på att hitta sina, medan jag fick leta en stund ;)

Här inne låg ett av äggen som var mina! Finurligt gömt av Fredriks mamma.

Trassel fyllde 12 i december och är en gammal hund nu. Det är så fint när hon ser så här glad ut trots att hon kanske inte orkar lika mycket som förut <3

När alla hittat sina ägg spelade vi kubb i gräset.

När även detta firande var över åkte vi till ett naturreservat i närheten och gick en slinga i skogen. Det var gott om vitsippor och blåsippor.