Läser Martinas blogg om måsten och det väcker tankar hos mig.
Jag går omkring med ganska många ”måsten”. Vissa saker gör jag bara för att det förväntas av mig, inte för att jag själv vill och jag är så innerligt trött på det. Trött på att samhället premierar vissa aktiviteter och tankesätt mer än andra.
Min inre röst säger till mig att jag inte måste någonting.
Jag måste ingenting.
Crappy lördag stavas mensvärk! Fredrik är på bio och ser Taken 2 som jag hade velat se. Bastard. Har insett att jag borde ha sotade ögon oftare, är liksom snyggare i det.
Nu jävlar ska jag dansa bort värken till lite David Bowie!
Jag avundas dem med energi. De som efter en lång arbetsvecka ändå orkar med att anordna roliga fester och fina middagar för sina vänner. Eller de som åker på olika events, reser runt. De som orkar vara positiva och som pallar med jobbiga människor, eller som kanske inte ens ser jobbiga människor.
Fredrik har hjälpt mig att se på energi på ett pedagogiskt sätt. Han säger att man kan se energin (eller snarare bristen av den) som vatten i en bägare. Vissa personer har väldigt lite vatten i bägaren vilket gör att de kan hantera mycket stress och ha många bollar i luften innan det rinner över. Kanske rinner det också undan snabbt så att de återhämtar sig snabbare.
Själv upplever jag min bägare som full nästan hela tiden och att den lätt rinner över. Händer det något oförutsett som stressar mig och jag har sovit för lite så är det viljestyrkan det första som ryker. Då orkar jag inte äta LCHF. Då orkar jag inte med någonting. Orkar inte vara glad och vill bara hem och kura ner mig i soffan och få vila.
Jag undrar ofta varför det är såhär för mig och vad jag kan göra åt det.
Och medan jag skriver det här inlägget och hittade en passande bild slog det mig att det är ett väldigt fint fotografi och att jag bör vara stolt över vad jag skapar. Men det är inte lätt när man är trött.