Livet

Kommer ni ihåg reklamen? En kille o en tjej sitter på en restaurang eller café och ska fatta ett viktigt beslut och beslutet avgörs om nästa person som kommer innanför dörren har långt hår eller ej. Om jag minns rätt nu så har nästa person som kommer in axellångt hår vilket killen inte tycker gills. ”Men långt är ju långt” säger tjejen. ”Vadå långt?” säger killen. ”Typ hårdrockslångt”. Någon som minns?

Jaja citatet har med mitt numera aslånga hår att göra.

Yep. Jag har varit hos frisören igen och satt i mer hår. Egentligen hade jag bara tänkt göra håret jag satte i sist lite tjockare och att det gick ner i nacken också, men vi tyckte det var så synd att klippa av allt så jag behöll det långt. Sen får jag se hur länge jag står ut. Vart ska man göra av det när man tränar liksom?! ;-)

Fredrik och jag har länge drömt om en egen hund, ja i flera år. Vi älskar djur i allmänhet och det är en av det mest fantastiska vi har gemensamt.

Vi båda blir alldeles lyckliga inombords när vi ser en hund och så fort vi ser en pekar vi och ropar ”dawg!”. Och jag har en alldeles speciell relation till taxar. Jag tycker att det är den sötaste av alla hundraser och vi har ju varit på en taxkennel och där mötte vi massor av taxar. Allihop var toksöta, men en stod ut ur mängden med sin otroligt härliga personlighet. Hon, den lilla kanintaxtiken Erika, ska vi få låna hem näst nästa helg.

Dessutom går det bra att ha henne på kontoret, min chef har approvat :-)

Nu ska vi bara se hur hon trivs utan sin flock hemma hos oss. Hur Mymlan kommer reagera och så. Och så kommer vi få ett hum om hur det är att vara hundägare.

Här är hon, lilla skatten