Jo men det här är ju något av det bästa med att bo på landet, och ha en så fin resväg in till stan och ha de finaste jävla fönstren med asfin utsikt.
De senaste dagarna har solen strålat och rimfrosten klistrat sig fast på i princip allt och gjort det magiskt. Så vackert så man nästan blir förbannad.
♥
Det är en jävla tur att november snart är över för tristare väder får man leta efter. Gav mig ändå ut i skogen hemmavid, tog med kameran för att få inspiration. Och trots vädrets jävlighet blev bilderna ändå fina. Det var skönt att få gå ut och vara varm om kroppen men kallbiten om kinderna. Med otvättat hår och ett ansikte utan smink.
I övrigt saknar jag en del inspiration och faktiskt en del glädje. Jag vet att det brukar vara såhär. När det är lugnt på uppdragsfronten blir jag deppig, jag måste liksom ha nånting att gå upp till. En tid att passa. Annars svävar jag bara runt och allt blir flummigt och minsta lilla uppgift blir jobbig.
Vet inte riktigt hur jag ska få ordning på det, det funkar ju som jag gjorde idag. Att jag stack ut utanför dörren och fotograferade, men det blir för tjatigt och samma om jag ska göra det varje dag. Det är som allt roligt till slut blir tråkigt när man gör det gång på gång.
Natten till i torsdags blev jag sjuk, som in i helvete. Ashög feber och så förkyld att jag knappt kunde prata. Jag missar pysseljuntan ikväll och jag kanske missar skivmässan imorrn. Har betat av alla avsnitt av Brottsjournalen på TV4play och alla nya avsnitt av Making a murderer på Netflix.
Det jag saknar mest nu är gymmet. Att inte kunna dra o träna.. det som jag inte alls prioriterat den senaste tiden utan mest sprungit o sånt. När jag blir frisk är gymmet den första instans jag besöker! Aaaiight!
Bilden har ingenting med inlägget att göra, bara från en mysig promenad i Slaka/Lambo för ett par veckor sen.