Sara listade saker om året som gått, och jag gör detsamma!
Största minnet från 2016
Vår flytt ut till drömmen på landet. Jag hittade en annons på nätet och mailade fort som attan. Han som hyr ut huset hade fått typ 50 mailsvar på en dag och tog bort annonsen en dag senare. Fick komma på intervju och se huset, dog lite. Några dagar senare hör hyresvärden av sig och säger att vi får flytta in. Jag satt i bilen utanför Nostalgimagasinet i Norrköping, dog lite igen. Flytten gick sedan i mitten av april.
Bilresan ner till Österrike. Vi bilade genom Danmark med stopp i Lübeck i Tyskland. Där övernattade vi innan vi fortsatte ner till Österrike och Mellau – den lilla by vi skulle bo i. Där spenderade vi några dagar tillsammans med en vän (plus hela hans familj) till Fredrik som fyller 60 som vi firade med pompa och ståt. Vi åkte till Bregenz och tittade på Turandot-operan, tog en dag i Liechtenstein och gjorde en snabbvisit till superturistiga Lindau. På vägen till Sverige stannade vi en natt i Hamburg och gick på Reeperbahn. Sen regnade det genom hela Danmark och Sverige.
En jättefin resa, men jag var egentligen så frekkin’ stressad så jag kunde inte njuta av det till 100%.
Resan finns dokumenterad under kategorin ”Semester”.
Vy över Mellau från hotellet vi bodde på första natten
Utsikt från berget Kanisfluh
Bodensjön i Bregenz
Turandot på Bregenzer Festspiele
Utsikt över Vaduz – Liechtenstein
Inne i Vaduz
Kor utanför vandrarhemmet (som också var en ladugård) i Mellau
Mina största framgångar
I somras blev jag tillfrågad av en mäklarbyrå i stan att börja fotografera exklusivt för dom. Tidigare under mina tre år som bostadsfotograf har jag tagit uppdrag från fler olika mäklare via Zentuvo, men från och med i höstas jobbar jag enbart för Magnusson Mäkleri.
Efter resan till Österrike besökte jag den läkare som skrivit ut antidepressiv medicin till mig i slutet av 2012. Jag ville sluta med medicinen. Läkaren skrev ut en mindre dos så att jag lättare skulle kunna trappa ner. Cold turkey på Sertralin är ingen bra idé. Jag fasade ut tabletterna under några veckor. Utsättningssymptomen som jag haft vid tidigare försök uteblev och det var en enorm lättnad.
Att bli fri från antidepp-medicinen jag ätit i 3,5 år gav mig hopp om att sluta med ett stort koffeinberoende hos mig. Koffeinet jag fick i mig varje dag kom dessvärre varken från kaffe eller té. Pepsi Max har haft sina klor i mig sedan jag träffade Fredrik för 14 år sedan. Jag laddade upp med koffeintabletter i ett par veckor och sen var det över. Inget sug, ingen abstinens. Att det var så lätt den här gången tackar jag en väldigt lugn höst för. Hela sommaren har jag jobbat med nya boken och stressnivåerna har varit skyhöga. Men så när alla platser som skulle vara med i boken var besökta kunde jag varva ner. Det var i mitten av september. Tack vare den lugna hösten kunde jag ta itu med mitt största (och enda) beroende. Jag menar, jag kunde dricka 3 liter om dagen.
Och några motgångar
Jag minns inga motgångar som sådana, men mitt självförtroende som fotograf åker berg och dal bana hela tiden. Jag har accepterat att det ser ut så, och när jag tror som sämst om mig själv vet jag att det kommer att vända. Och vice versa såklart. Så när det flyter på njuter jag av varje minut.
Det här saknade jag mest hela tiden
Mitt pannben. Hela året, ja ända sedan min cykelkrasch för 2,5 år sedan, har jag kämpat i motvind med träningen. Det mesta har varit tufft, speciellt träning som kräver mycket av mig. Att bryta MTB-lopp under 2015 var mer regel än undantag, så under 2016 deltog jag bara i ett: MTB-Vättern. Där fick jag kriga nästan hela vägen, för att både kroppen och huvudet varit för trötta. Hittills har jag nästan kommit undan med att inte vara vältränad för att jag varit så bra på att tvinga mig själv. Men när det försvann har jag fått rannsaka mig själv och börjat ta itu med saker från grunden, back to basics-träning.
En sak från 2016 som jag verkligen uppskattade
Firandet av min 31:a födelsedag. De vänner jag uppskattar mest kom ut hit på landet och höll god min trots getingar.
