Min sambo är extraordinärt noggrann och eftertänksam. När vi ska skruva ihop nån random IKEA-möbel så lägger han ut delarna prydligt på golvet, räknar hur många skruvar och muttrar det följer med. Sen läser han instruktionerna minst en gång. Det tar en jävla tid, men när byrån väl är ihopsatt kan man räkna med att:
1. Det blev rätt 2. Den kommer hålla för alltid pga punkt 1.
Själv är jag alldeles för otålig, det kryper i mig när jag ser nån göra något på ett långsamt (ok noggrant) sätt. Har vänner som jag inte kan shoppa med längre för att det finns sååååå många val och det måste bli EXAKT rätt ansiktskräm.
Själv bryr jag mig inte så noga, eller så har jag sneglat lite på nätet innan så jag vet vad det är jag ska köpa när jag väl kommer till butiken. Likadant i mataffären. Jag fattar att det kan vara skönt att gå runt och strosa bland hyllorna, men det är fan skillnad på att GÅ långsamt och att aldrig kunna bestämma sig. När jag handlar ska det gå fort. Ner med skiten i korgen bara. Life’s too short.
Känner ni nån som retar gallfeber på er genom att vara långsam? Tell me!
