Äntligen! Nu ska jag förhoppningsvis få reda på vad det är som är fel med mina smalben.
Och glöm för tusan inte säsongspremiären av Landet Brunsås ikväll kl 21:00 i SVT1.
Browsing Category
Löpning
Bland de roligaste loppen jag sprungit! Härlig knixig terräng och ungefär så brant det blir.
Ombergslöpet är ett ungt lopp, det har bara funnits sedan 2009. Det är ett litet men välarrangerat lopp som går i bokskog på berget Omberg utmed Vätterns östra strand i västra Östergötland.
Det började ganska kraftigt utför den första halvkilometern och det var lite knixigt att blåsa på då jag hade löpare tätt framför mig vilket gjorde det svårt att se vart jag satte fötterna. Sen började helvetet. Två kilometer rakt upp på berget. Smala stigar, uppför, uppför, uppför. Lera, rötter och sten. Här kom mina Inov-8 X-talon till rätta.
När vi äntligen var uppe på högsta punkten kunde jag börja springa på ganska snabbt eftersom det skulle vara utför samma väg vi kom från. Smala stigar, lera, rötter och sten. Allting om igen, fast med bättre förutsättningar. Jag älskar knixig terräng. Det kräver tankeverksamhet, snabba fötter och ibland höga kliv. Det finns ingen tid till att bli uttråkad, det händer grejjer hela tiden.
Vi sprang på spångar och jag skymtade Vättern vid något tillfälle. Jag plockade motståndarna som gått om mig tidigare en efter en och spurtade om två tjejer i målområdet. Jag är kanske inte är så stark uppförs, men nedförs och på plan backe är jag ganska snabb.
Fredrik kom i mål en halvtimme efter mig. Men så hade han ju sprungit 14 km också. Jag hörde att 14 km distansen på det här loppet var tuffare än Lidingöloppet. Visserligen är Lidingö dubbelt så långt, men antal höjdmeter är fler här.
Strax därefter kom klubbmedlemen och bekanten Sven i mål och en kvart därefter hans flickvän Gesine. Vi fyra åkte efter prisutdelning och nedvarvning till Gyllenhammars pensionat och åt middag. Klubben bjöd. Vi snackade allt från Swiss alpine ultra/marathon till Hässelbyloppet och Höstmilen. Sven och Gesine har sprungit dem allihop. Inspirerande!
Äntligen är fyra dagars utbildning till ända. Jag har varit mer död än levande när jag kommit hem om dagarna. Det har varit full koncentration. Vi har varit på Scandic Frimurarehotellet som ligger i stan nära stationen. Maten har varit toppklass under hela veckan. Vi har fått frukost, fikor (farligt goda små plockdesserter) och lunchbuffé med brett utbud av sallader och tillbehör.
Idag var sista dagen och jag slutade tidigare. Fredrik och jag tog en fotopromenad i Gamla Linköping.
Imorgon springer vi Ombergslöpet. Det finns tre distanser; 5, 9 och 14 km. Jag ska springa 5 km. Det är 2,5 km uppför (120 m höjdstigning den första kilometern) och 2,5 km nerför. Jag springer för Akele så vi ska ses en timme innan start och äta middag ihop efter loppet :)
Jag imponeras av dem som kör morgoncardio. De som stiger upp okristligt tidigt för att ge sig ut på en promenad eller löprunda medan alla andra sover. Jag vill bli en sådan person.
Det var oerhört segt att ta sig upp när klockan först ringde kl. 06:00. Jag snoozade i en kvart och steg sedan upp och tog på mig löparkläderna som jag lagt fram kvällen innan. Allt för att göra det här så lätt som möjligt.
Idag blev det FiveFingers och jag pinnade bort till skogen där jag sprang ett varv. Det är smala blandat med breda grusvägar och på vissa ställen var det nästan igenväxt av grönska (läs: brännässlor). Jag mötte tre-fyra personer som var ute och morgonrastade sina hundar och så en o annan cyklist.
När jag kom tillbaka till gården efter en halvtimme hade jag sprungit 4,4 km. Jag tog av mig mina FiveFingers och gick barfota i det daggblöta gräset. Då kunde jag inte låta bli att känna att det här nog inte var så dumt ändå :)
Idag hade jag avtalad tid med Lennart Palmefors på Familjeläkarna. Han är specialiserad på idrottsskador och jag hade blivit rekommenderad att gå till honom av coach-Jonas. Vid 16-tiden var jag där och han började fråga mig hur mina benhinnebesvär yttrade sig och hur det kändes. Han berättade att det inte går att få inflammation i benet (skelettet) utan att det (i det här fallet) förmodligen handlar om en överbelastning på benet. Han klämde och kände och frågade mig vad målet och syftet med min löpning var. Mitt mål är att kunna springa fyra dagar i veckan och att utvecklas som jag vill utan att en skada sätter käppar i hjulet. Som det ser ut idag kan jag springa en, max två gånger i veckan och det främjar inte min utveckling precis.
Tidigare råd som hålfotsilägg och vila ratade han direkt. Vila ordineras när man inte riktigt vet hur man ska hantera problemet och hålfotsilägg rekommenderas av de som säljer sådana. Palmefors menade att det väldigt sällan behövs ilägg för den här typen av problem. Så istället för att fråga ut mig om vilka skor jag springer i och ordinera mig ilägg tog han mitt problem på allvar. Vi ska göra en mer grundlig undersökning med en magnetröntgen. Med hjälp av den kan man se hur omfattande problemet är. Jag kommer att bli kallad för detta.
Det är just det här jag har velat hela tiden. Att röntga mina ben och se hur det egentligen ser ut. Finns där någon skada eller beror mina problem på något annat?
