Browsing Category

Löpning

Löpning

Löpning i mörker

Färdigvilad för idag! Löpning är bra eftersom den kan ske så direkt och ger man sig ut bara för att få röra på benen och lufta sig lite utan att kolla på klockan finns ingen stress. Då finns bara det här vackra.

Fredrik har varit med Akele och sprungit Blodomloppet i Jönköping ikväll. När han kom tillbaka till Linköping bestämde jag mig för att träffa upp honom. Jag snörade på mig löparskorna och sprang och gjorde just det. Det var länge sedan jag sprang nu. Steget kändes lätt, jag hade stolt hållning och luften var sval och skön. Längtar till hösten när luften är sådär krispig.

Sen gick vi hem ihop ♥

Jag fick ihop 8 timmars sömn inatt. Jag sov hårt hela natten utan att vakna  (brukar annars vakna av att kaninerna gnager på saker). *utvilad* 

21 augusti, 2012 by
Livsmedel, Löpning

Kokosvatten efter barfotalöpning

Jäklar vad back to basics jag kände mig när jag efter 2,5 km av mjölksyra i vaderna gav kroppen nåt nytt att fokusera på genom att snöra av mig skorna och ta av mig strumporna och springa de resterande 2,5 km i skogen helt barfota. Det skulle vara extra hardcore att palla med att också springa över gruspartierna istället för att hoppa fram totalt ograciöst som på glödande kol.

Kommer sen hem och häver en smaksatt kokosvatten från Paulúns (jo, denna är till skillnad från den naturella jättegod utan att vara söt).

Och så har jag försökt övertala mamma att hänga på på ett intro-pass på CrossFit:en. Håller en tumme! :)

Ja, det skulle ju ha blitt CrossFit idag men jag såg dagens WOD och det var 5 km löpning. Jag kan inte riskera mina benhinnor genom att springa två gånger på samma dag och löpning med mamma sitter som handen i handsken.

17 juli, 2012 by
Löpning

Med blyklumpar till ben..

..tog jag och mamma oss an 5 kilometaren i Ryd. Det var tungt redan från start, benen var som stockar och jag fick mjölksyra på ställen jag aldrig upplevt förut. Jag har sån djävulsk träningsvärk nu! Hade jag inte sprungit med mamma som distraherade mig med sitt snack hade jag förmodligen gett upp. Jag svor och frustade men jag gav mig inte! Uppförsbackarna på slutet besegrades trots att varje muskelsammandragning gjorde ont. Det blir inte mycket tuffare än såhär. Men skam den som ger sig. Runt kom vi och när pulsen hade gått ner satte vi oss och pratade i nästan en timme.

Tack för idag mami!

15 juli, 2012 by